Svaf: Vattenförvaltningen trotsar riksdag och regering

De vattenförvaltande myndigheterna fortsätter att slingra sig undan riksdagens och regeringens beslut. Riksdagen beslöt därför den 22 april än en gång om ett tillkännagivande till regeringen om att "det fortsatta arbetet med att reformera vattenlagstiftningen och vattenförvaltningen [behöver] vara inriktat på att värna den småskaliga vattenkraften genom minskat regelkrångel, respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder till rimliga kostnader." Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade emot utifrån en försiktigt formulerad reservation.

Resultatet är noll

År 2018 röstade alla riksdagens partier utom Vänsterpartiet för regeringens proposition Vattenmiljö och vattenkraft. Regeringen skrev där på sida 156 att man "avser att ålägga de berörda myndigheterna att fullt ut utnyttja det utrymme som EU-rätten ger i fråga om att klassa vattenförekomster som (...) kraftigt modifierade och i fråga om undantag från den generella kravnivån."

Resultatet av de uppdrag regeringen gett Havs- och vattenmyndigheten (Hav) och de fem regionala vattenmyndigheterna är dock noll. Inte en enda vattenförekomst med mindre kraftverk har klassats som kraftigt modifierat vatten (KMV).

Sverige har endast tre procent KMV (enbart storskalig vattenkraft) medan genomsnittet i EU är 14 procent. Trots att EU-rätten möjliggör KMV-klassning av alla vattenförekomster med kraftverk och deras dammar, vilket skulle ge 15 procent, så fortsätter Hav och vattenmyndigheterna att hävda att detta inte är möjligt.

Uppträder som om de stod över

Myndigheterna har kommit att befolkas av tjänstemän helt uppfyllda av tanken att utrivning av kraftverk är nödvändig oavsett vilken den biologiska nyttan är.

Thomas Sandberg
Ordförande, Svensk vattenkraftförening

KMV är ett överlevnadsvillkor för de mindre kraftverken. Det innebär att kraven begränsas till miljökvalitetsnormen God ekologisk potential. Detta betyder fortfarande långtgående krav på miljöåtgärder men dessa får inte hota den fortsatta driften av kraftverket. Allra minst kommer utrivning av damm och kraftverk i fråga.

Att myndigheterna uppträder som om de stod över riksdag och regering beror främst på att politikerna inte intresserat sig för vattenförvaltningen förrän de senaste åren. Myndigheterna har kommit att befolkas av tjänstemän helt uppfyllda av tanken att utrivning av kraftverk är nödvändig oavsett vilken den biologiska nyttan är och oavsett konsekvenserna för alla andra vitala samhällsintressen som beror av hur vi använder vattnet i våra vattendrag.

Fjäder i hatten för MP

Svensk vattenkraftförening (Svaf) ser fram emot ett konstruktivt samarbete byggt på riksdagens och regeringens beslut att fullt ut utnyttja det utrymme som EU-rätten ger i fråga om att klassa vattenförekomster som KMV och använda undantaget mindre stränga kvalitetskrav (MSK).

För att detta ska bli möjligt måste regeringen på ett helt annat sätt än hittills styra upp myndigheterna. Detta skulle bli en fjäder i hatten för Miljöpartier, att i enlighet med partiprogrammet "främja ombyggnad och effektivisering av befintliga vattenkraftverk samtidigt som ökade miljökrav säkrar fiskens möjlighet till vandring". Samtidigt skulle man undvika en ökning av växthusgasutsläppen motsvarande sju procent av de svenska.

Vad som behövs

Svaf har därför framfört till miljö- och energidepartementen att kriterierna för KMV-klassning och undantaget MSK inte kan ligga kvar hos myndigheterna. När nu regeringen håller på att utveckla de relevanta förordningarna måste man också göra tillägg till vattenförvaltningsförordningens 4 kap 3 och 10 §§. 

Med stöd av de möjligheter som finns i EU-rätten menar vi att:

• Bristande konnektivitet, det vill säga att det finns en damm, ska anses vara skäl för KMV.
  
  
• Bedömningen av en miljöåtgärds negativa påverkan ska avse den verksamhet oavsett storlek som finns i vattenförekomsten, det vill säga kraftverket.
  
  
• Också bedömningen av om det finns alternativa åtgärder ska gälla den aktuella vattenförekomsten.

Med denna juridiska grund lagd bör regeringen skriva om den nationella planen för omprövning av vattenkraft (Nap) i enlighet med de politiska besluten och avsikterna. Det innebär:

• Produktionsminskningarna totalt får inte överstiga 1,5 terawattimmar eller 2,3 procent.
  
  
• Produktionsminskningarna i mindre vattendrag får inte överstiga 6,5 procent (med enstaka undantag på grund av särskilt höga naturvärden).
  
  
• Vattenförekomster med vattenkraftverk ska KMV-klassas och, om God ekologisk potential inte kan nås utan betydande negativ påverkan på kraftverket ska MSK tillämpas.
  
  
• Lika väl som miljöpåverkan bedöms i varje enskild vattenförekomst, ska även bedömningen av betydande negativ påverkan avse den enskilda verksamheten i samma vattenförekomst.

Tydlig politisk styrning

Myndigheternas vilja att riva ut mindre kraftverk och dammar är ett hot, inte bara mot delar av elförsörjningen utan också mot månghundraåriga landskapsvyer och kulturmiljöer samt mot rekreation som bad, båtfart och fiske. Det ökar även växthusgasutsläppen liksom risken för torrläggning och översvämning, och det försvårar vattenförsörjningen. Med tydlig styrning från politiken kan vattenmiljön förbättras samtidigt som vattenkraften och andra värden värnas.