"Farledsavgifter slår undan benen för de politiska målen"

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) har levererat flera positiva besked till sjöfarten under åren som minister. Detta har byggt upp en framtidstro och optimism i svensk sjöfart som vi nu ser resultatet av genom bland annat inflaggningar och beställningar av nya och klimatmässigt världsledande fartyg. Elefanten i rummet är Sjöfartsverkets farleds- och lotsavgifter.

Alla politiska partier vill använda sjöfarten i större utsträckning. Man kan därför tro att de statliga avgifterna som tas från sjöfarten skulle minska i absoluta och relativa termer över tiden. Avgifterna som Sjöfartsverket tar ut från branschen har under de senaste tre åren gått åt helt fel håll. Och det med besked. Man tar ut över 350 miljoner kronor mer idag än jämfört med år 2016. Årligen. Samtidigt har miljöincitamenten minskat kraftigt.

Sjöfartsverket lyssnar inte 

Under förra veckan höll Sjöfartsverket en branschdag med fokus på sin ekonomiska situation. Sjöfartsverkets anslag från staten är ungefär 10 procent av dess totala intäktsbehov. 90 procent måste man ta från annat håll, företrädesvis handelssjöfarten. I dag har dessa avgifter höjts på grund av att Sjöfartsverket tar mer betalt från rederierna genom de så kallade farleds- och lotsavgifterna. Sjöfartsverket sätter i dag sina avgifter för att hantera sin ekonomiska situation, i princip utan att lyssna till branschens eller systermyndigheternas farhågor om de negativa effekterna det innebär för de politiska målen. Avgifterna borde sättas så att de bidrar till att nå ett hållbart samhälle och även av en annan instans.

Höga farleds- och lotsavgifter bidrar till ökad lastbilstrafik

Att transportköparna är priskänsliga är uppenbart. Det tydliggörs inte minst av exemplet med det familjeägda rederiet Thun som är basen för Vänersjöfarten. Efter att farleds- och lotsavgifterna har höjts och en ny beräkningsmodell införts, kan man utgående från Sjöfartsverkets årsredovisning konstatera att för denna trafik ökade farledsavgifterna med 72 procent, samtidigt som lotsavgifterna höjdes med 87 procent. Till följd av avgiftsökningarna har det transportpris som transportköparna möter ökat kraftigt.

De statliga avgifterna är direkt kontraproduktiva gentemot de politiska målen om ett hållbart samhälle, att flytta gods från väg till sjöfart och att skapa välstånd genom ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv

Konsekvensen har blivit att godsvolymerna minskat med 17 procent. Detta resulterar i ökad trängsel på spåren och fler lastbilar på vägen, men också att en del av godset aldrig transporteras eftersom efterfrågan på produkterna minskar när transportkostnaden ökar. Det drabbar näringslivet, Sveriges konkurrenskraft och arbetstillfällena och det slår hårt mot det segment som politiken sätter stort hopp till för att avlasta landinfrastrukturen.

Avgifterna är kontraproduktiva ur en miljövinkel 

De statliga avgifterna är direkt kontraproduktiva gentemot de politiska målen om ett hållbart samhälle, att flytta gods från väg till sjöfart och att skapa välstånd genom ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv. För att nå de ambitiösa målen bör politiken, inom detta område:

• Öka anslagen till Sjöfartsverket med motkravet om kraftigt reducera farleds- och lotsavgifter. Farledsavgifter är lika unikt svenskt som smörgåsbord och allemansrätt. Men med skillnaden att farledsavgifterna är starkt negativa för AB Sverige.
  
  
• För att stimulera användandet av vattenvägarna bör farleds- och lotsavgifterna reduceras kraftigare och fortare än i dag. Då kan avlastning av landinfrastrukturen ske effektivare och fyllnadsgraderna i sjöfarten ökar.
  
  
• Säkerställ att miljöincitament och rejält miljödifferentierade farledsavgifter skapar en morot för att genomföra miljöförbättringar som bidrar till omställningen. Utan ekonomisk stimulans för förbättringar sinar nyinvesteringskassan även hos de mest ansvarstagande rederierna