Sillkvoter bryter mot både lagar och sunt förnuft

Det blåser motvind för regeringens miljöarbete. Vissa frågor, som klimatfrågan, är komplexa och kräver långsiktiga och modiga beslut, där händer inte mycket. Andra frågor, som att vända utvecklingen för fisken i Östersjön, är inte svåra. Det är vad man skulle kunna kalla ”lågt hängande frukter”, där beslut och åtgärder i dag, ger resultat i morgon. 

Tidigare i januari har fiskeripolitiska företrädare och ministrar försökt få till en ändring av den lag som ska hejda fiske på bestånd som vetenskapen bedömer vara i kris – där fortsatt fiske kan leda till beståndskollaps. En ändring som man försökt driva igenom i expressfart och mot bättre vetande.

När EU:s lantbruksministrar samlades för att ta beslut om 2024 års fiskekvoter, i slutet på förra året, ställdes de inför faktumet att de inte kunde tilldela mer sillkvot eftersom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES) konstaterat att sillbeståndet i centrala Östersjön har nått en nivå där fortsatt fiske kan leda till beståndskollaps. Den årliga förvaltningsplanen (MAP) säger att fiske inte kan fortsätta om ett bestånd når en sådan nivå.

Åtgärderna lyser med sin frånvaro

Att tilldela sillkvot i centrala Östersjön och Bottenviken skulle med andra ord bryta mot både vetenskapliga råd, lagar och sunt förnuft. Men i stället för att ta konsekvenserna av årtionden av överfiske så startar politikerna en process för att ändra lagen – något som man också vill ska ske med rekordfart. Ministerrådet ger EU-kommissionen i uppdrag att ta bort den paragraf som ska stoppa fiske på bestånd som hotas av kollaps. I EU-kommissionens förslag till lagändring framgår att fiskenäringen och medlemsländerna uttrycker oro över att den befintliga lagstiftningen inte är förenlig med andra regler, och kan leda till allvarliga socioekonomiska konsekvenser för fisket.

Peter Kullgren kan inte tippa frågan till nästa ministerråd eller politiska majoritet

I decennier har Sveriges landsbygdsministrar återvänt från möten i Bryssel med tomma ord om att de tagit kloka beslut som ska värna svenska fiskare, fisken och havsmiljön. En ekvation som vi idag vet inte går ihop. De stora utkasten, felrapporteringar och den dåliga kontrollen är en evig följetong. Redan i början på 2000 talet kom rapporter som pekade på brister, men konkreta åtgärder lyser än i dag med sin frånvaro och förra veckans händelser visar på en oroande utveckling.

Att fiskpopulationerna kollapsar, att de inte återhämtar sig, att vi har en undermålig kontroll och att det än idag bedrivs ett fiske som inte klarar av att rapportera vad de faktiskt fiskat, verkar inte bekymra landsbygdsminister Peter Kullgren eller hans kollegor i ministerrådet. Avsaknaden av konkreta åtgärder och handlingskraft är total – både i Sverige och i Östersjöregionen.

Det står klart att politiker inte tar situationen på allvar, havet räddas inte genom att politiker tar bort eller skriver om lagar som ska finnas till för att skydda våra gemensamma naturresurser, naturvärden och den marina miljön.

Ersätt tomma ord med mod och handlingskraft

Om utvecklingen ska vändas måste tomma ord och handlingsförlamning ersättas av mod och handlingskraft – kvoter ska vara noll om det är så att fortsatt fiske riskerar fiskpopulationers överlevnad. Den dag det finns förutsättningar för att bedriva fiske, ska det göras för humankonsumtion och med skonsamma fiskemetoder samtidigt som en effektiv övervakning säkerställer att allt går rätt till.

Hur vi ska få havet att leva måste lösas i dag, Peter Kullgren kan inte tippa frågan till nästa ministerråd eller politiska majoritet. Att följa vetenskapliga råd och de lagar vi själva stiftat är en självklarhet, om det finns handlingskraft och mod återstår att se.