Sänkta reduktionspliktsskatten tryggar priset vid pump

”Lägre drivmedelspriser”.  Dessa två ord är allt Tidöavtalet innehåller på drivmedelsområdet. Regeringsförklaringen pekar på hur regeringen i höstas tänkte sig uppnå prissänkningen; ”Reduktionsplikten sänks till EU:s lägstanivå den 1 januari 2024, och gäller under mandatperioden.” Men medan Tidöavtalet gäller mandatperioden ut, så presenteras en ny regeringsförklaring minst årligen. Det sker vid varje riksmötes öppnande och när regeringen så önskar, utifrån att omvärldsläget förändrats. Som nu.

Andelen förnybart dikterar prisnivån

Att sänka ”priset vid pump” genom sänkt reduktionsplikt var en tveksam lösning från början. Prisstegringarna 2022 sammanföll med Rysslands anfallskrig mot Ukraina, oljeembargot mot Ryssland, OPEC:s minskade produktion och en försvagad svensk krona – inte med höjd reduktionsplikt. Att drivmedelspriserna nu åter sjunkit visar att annat än andelen förnybart – som är oförändrad – dikterar prisnivån.

Att mångdubbla satsningen bara för att se effekten försvinna är knappast framkomligt när statens utgifter behöver prioriteras hårt.

Därtill skulle behovet av att snabbt hitta mer fossil diesel på en redan ansträngd marknad troligen öka priset, och hushållen skulle förstås drabbas om Sverige med sänkt reduktionsplikt missar EU:s klimatmål och måste köpa utsläppsrätter för mångmiljardbelopp. Slutligen strider sänkt reduktionsplikt mot Tidöavtalets överordnade direktiv att ”Inom klimatpolitiken förbättras förutsättningarna för att industrin och transporterna ska kunna ställas om och därmed bidra till Sveriges effektiva klimatomställning.”

En öppning – för Tidöpartierna

Tidöpartierna såg nog ingen annan utväg. Den sänkta skatten på fossila bränslen kostar statskassan 6.7 miljarder kronor i år, men priset vid pump blev bara 40 öre lägre per liter för bensin och 16 öre för diesel, utraderat några dagar senare. Att mångdubbla satsningen bara för att se effekten försvinna är knappast framkomligt när statens utgifter behöver prioriteras hårt.

Nu kom en öppning. EU-kommissionen tillåter nu statsstöd till biodrivmedel som omfattas av reduktionsplikten. Hittills har all förnybar och hållbar HVO, RME eller etanol som ersätter bensin och diesel beskattats som om de vore fossila – vansinne, vilket kommissionen nu insett. Om beskattningen sänks eller tas bort, kan drivmedlen bli billigare ju mer förnybart som blandas in. Reduktionsplikten skyddar då mot fossila drivmedels våldsamma svängningar i pris och förbättrar förutsättningarna att hålla priset vid pump nere.

EU:s förändrade regler gäller i nuläget till och med år 2026 – exakt lika länge som regeringsförklaringens drivmedelsambitioner. EU:s mål är att ”further facilitate and speed up green and digital transition”, vilket uppnås med sänkt eller avskaffad beskattning av biodrivmedel inom reduktionsplikten eftersom det tryggar investeringar i biodrivmedelsproduktion.

Använd pengarna till sänkt skatt

Den lägre klimatpåverkan som en stigande reduktionsplikt ger är enligt Naturvårdsverket grunden för att Sverige ska klara klimatmålen och slippa köpa utsläppsrätter för mångmiljardbelopp. Dessa pengar bör användas för att sänka skatten på hållbara biodrivmedel inom reduktionsplikten.

Regeringens propositionsförteckning anger att ett förslag om reduktionspliktens framtid presenteras i september. Den 12 september öppnar riksmötet med en ny regeringsförklaring. Den bör innehålla ”Reduktionsplikten är central i att Sverige når sina klimatmål utan att köpa utsläppsrätter från EU och lägger grunden för en växande bioekonomi. Skatten på biodrivmedel inom reduktionsplikten sänks till en nivå som säkerställer lägre drivmedelspriser.”