Debatt

Så kan regeringen bedriva en klimatvänligare transportpolitik

Regeringen föreslår att den som laddar sin elbil på jobbet inte ska förmånsbeskattas. Syftet är att ”underlätta omställningen till en fossilfri fordonsflotta” – men effekten blir minimal, skriver Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet.

Genom att ensidigt gynna laddning av elfordon, missgynnas att ta cykeln eller åka kollektivt till och från jobbet, skriver debattören.
Genom att ensidigt gynna laddning av elfordon, missgynnas att ta cykeln eller åka kollektivt till och från jobbet, skriver debattören.Foto: Janerik Henriksson/TT
Mattias Goldmann
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Under julledigheten remissbehandlades regeringens förslag om att laddning på jobbet av elfordon ska befrias från förmånsbeskattning. Det är klokt, inte minst eftersom beskattningen är ett gissel. ”Att beräkna ett marknadsvärde för laddning av eldrivna fordon kan vara komplicerat”, anger regeringen helt korrekt.

Rätt att skrota förmånsbeskattning

Hur mycket laddar man, vad är den elen värd, hur mycket av laddningen är för resor i tjänsten? Att arbetsgivare och anställda i detalj och på heder och samvete ska räkna ut detta är inte proportionellt mot de magra skatteintäkter det kan ge staten. Redan av det skälet är det rimligt att skrota förmånsbeskattningen, och regeringen bör gå vidare med sitt förslag men tänka om på fem områden:

  1. Permanenta.Regeringen vill plötsligt börja förmånsbeskatta laddning på jobbet strax före nästa riksdagsval. Vad tänker sig regeringen har hänt då som motiverar den stora administrativa börda som pekas ut?
  2. Ställ laddkrav. För att laddningen ska undantas från förmånsbeskattning räcker det enligt regeringen med ”ett eluttag”, alltså två hål i väggen. Det är förstås orimligt att skattemässigt stimulera den sorts laddning som Elsäkerhetsverket avråder från sedan flera år tillbaka på grund av brandrisken. Kräv att laddutrustningen uppfyller kraven för statligt stöd för publik laddning; minst ett uttag för elfordon av typ 2 eller Combo 2, förberedd för elmätning och debitering av elkostnad. På så vis framtidssäkras omställningen till elektromobilitet.
  3. Inkludera publik laddning. Regeringen föreslår att befrielsen från förmånsbeskattning gäller ”under förutsättning att laddningen sker vid en laddningspunkt eller ett eluttag som tillhandahålls av arbetsgivaren i anslutning till arbetsplatsen.” Men många mindre arbetsplatser hyr p-platser av hyresvärden, kommunen eller parkeringsbolaget. Att dessa småföretag ska få hela administrativa bördan som det innebär att redovisa förmånsbeskattning av laddning är inte rimligt.
  4. Stimulera också andra hållbara arbetsresor. Genom att ensidigt gynna laddning av elfordon, missgynnas att ta cykeln eller åka kollektivt till och från jobbet. Med dagens elpriser kan gratis laddning vara en förmån motsvarande en löneökning på uppemot 2 000 kronor i månaden, då är det viktigt att regeringen också befriar gratis kollektivtrafikkort och tjänstecyklar från förmånsbeskattning.
  5. Beskatta det som förmånspliktigt. Befrielsen från förmånsbeskattning av laddning är också ett förtydligande av vad som inte är befriat. Förmånen fri parkering på jobbet ska fortsatt beskattas, och den är relativt enkel att beräkna: värdet är vad allmän parkering i närheten kostar, med ett tillägg för till exempel uppvärmt och säkert garage. Skatteverket bör ges i uppdrag att säkerställa att förmånen beskattas, och arbetsgivare bör i sina kontrolluppgifter redovisa vilka medarbetare som har förmånen.

”En väldig överdrift”

Slutligen: Klimatvinsten är begränsad. Regeringen skriver i sin promemoria att ”Skatteverket har erfarit att förmån av laddel inte alla gånger redovisas av arbetsgivare. Om skattefelet i detta sammanhang skulle visa sig vara stort, är förslagets faktiska effekt mindre än den effekt som redovisas här.”

Med dagens elpriser kan gratis laddning vara en förmån motsvarande en löneökning på uppemot 2 000 kronor i månaden, då är det viktigt att regeringen också befriar gratis kollektivtrafikkort och tjänstecyklar från förmånsbeskattning.

Självklart är skattefelet stort. Hur många har du hört talas om som beskattas för att de laddar bilen på jobbet? Eftersom förmånsbeskattningen de facto inte sker, kommer inte heller fler att välja elbil när beskattningen tas bort på pappret. Regeringens åtgärd är välkommen av andra skäl, men när den lyfts fram som betydelsefull för att klara 2030-klimatmålet, är det en väldig överdrift.

Det behövs mer för att 2030-målet ska nås – mycket mer. Finansdepartementets promemoria anger:

”Omställningen till en fossilfri fordonsflotta kan stimuleras med flera andra styrmedel, däribland koldioxid- och energiskatt på bensin och diesel, reduktionsplikten, den koldioxidbaserade fordonsskatten och stödåtgärder för installation av laddningspunkter. Även nedsatta förmånsvärden för miljöanpassade förmånsbilar är ett medel för detta. Alla dessa styrmedel används redan, men kan justeras i styrka.”

Regeringen gör för lite

Detta justerande bevittnar vi nu, men huvudsakligen i form av att styrkan skruvas ner. Skatten på fossil bensin och diesel sänks, reduktionsplikten föreslås sänkas kraftigt, reseavdraget höjs ensidigt för bensin- och dieseldrivna bilar och fordonsskattens klimatpremie för el- och gasbilar togs bort över en natt.

Regeringen bör gå vidare med sitt förslag, förbättra det på de punkter vi redovisat här, och skyndsamt fördjupa dialogen kring vad mer som krävs för att det bindande klimatmålet faktiskt nås.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00