Naturskyddsföreningen: Dagens skogspolitik räcker inte till

DEBATT. Dagens skogspolitik är till stor del utformad långt före EU-medlemskap, klimatkris, miljömål och ekosystemtjänster. Sverige behöver en ny skogspolitik som möter framtidens behov och utmaningar, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl.

Av: Johanna Sandahl
ordförande, Naturskyddsföreningen

Den nuvarande skogspolitiken är uppbyggd på devisen ”frihet under ansvar”. Myndigheternas uppföljningar visar emellertid med all tydlighet att det inte räcker för att miljömålen ska kunna uppnås. Skogsbruket behöver ta ett större ansvar än vad lagen kräver i dag. Den översyn av skogsvårdslagen som regeringen tillsatte i december innehåller viktiga områden, men kommer tyvärr inte att omfatta hela skogspolitiken.

Nästan 1800 skogslevande arter finns på den nationella rödlistan över arter vars framtid är osäker. Skogens värde som friluftsmiljö och som underlag för naturturism urholkas i takt med att kalhyggen breder ut sig. Riksdagens miljömål som berör skog och skogsbruk uppnås inte i dag.

Sedan början av 1950-talet har kalhyggesbruket varit helt dominerande som skogsbruksmetod. Resultatet är väl känt: en omvandling av stora delar av skogsekosystemet på landskapsnivå. De fulla effekterna av skogsbrukets påverkan på miljön har vi ändå ännu inte sett.

De oskyddade och värdefulla skogar som fortfarande finns kvar utgör några få procent av den totala arealen produktiv skogsmark. Dessa har en nyckelroll om riksdagens mål ska klaras. Men många av de skyddsvärda skogarna avverkas, trots att regeringen har sagt att de borde skyddas.

I arbetet för att ta fram ett nationellt skogsprogram, liksom i den helhetsöversyn av skogsvårdslagen som måste ske förr eller senare, borde utgångspunkten därför vara:
Utveckla, med vetenskapligt stöd, hur ett verkligt hållbart skogsbruk bör se ut. I detta ingår att miljömålen ska klaras.

Samtidigt är det viktigt att regeringen inte begraver skyddet av våra skogar i utredningar. Mycket kan göras redan idag. Vi uppmanar regeringen att:

  1. Se till att det finns tillräckliga resurser för att undanta de kvarvarande värdefulla skogarna från avverkning, i linje med vad regeringen tidigare utlovat. Det statliga anslaget till skydd av skog och andra landmiljöer bör uppgå till minst 1,5 miljarder kronor per år.
  2. Underlätta reservatsbildning genom att införa ett nytt paket med ersättningsmark med minst 200 000 hektar.
  3. Utveckla och uppmuntra olika skogsbruksmetoder, inte minst kalhyggesfritt skogsbruk.
  4. Se till att det tas fram en heltäckande karta över frivilliga avsättningar som skogsnäringen har gjort. Utan en översikt på landskapsnivå riskerar de frivilliga avsättningarna fylla en begränsad roll som bevarandeåtgärd.
  5. Ta initiativ till en av skogsnäringen och stat 50/50-partsfinansierad fond för att skapa incitament för skogsägare att utveckla bestånd så att de kan bli nya nyckelbiotoper. Landskapet behöver restaureras för att innehålla flera nyckelbiotoper.

Vägen ligger öppen mot ett samhälle, där skogsekosystemens alla värden tas tillvara. Låt oss ta den chansen.

Forrige artikel Konjunkturinstitutet: Konjunkturinstitutet: "Bekymmersamt att politiker ignorerar faktaunderlag" Næste artikel LRF Skogsägarna: LRF Skogsägarna: "Ansvar kräver frihet"
  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Jag påstår att Johanna talar med kluven tunga

    "Utveckla med vetenskapligt stöd" säger Johanna. Vi som de senaste 10 åren lyssnat på vad Naturskyddföreningen säger och jämfört med vad de gör vet att "vetenskapligt stöd" bara gäller om vetenskapen säger det Johanna redan bestämt är det riktiga.
    Ett exempel: två av varandra oberoende vetenskapligt sammansatta grupper, en internationell och en inhemsk, har uttalat sig om var GYBS ska ligga för varg i Sverige. De har kommit fram till att det räcker med 300 vargar om det, som det gjort, kommer in minst en invandrande varg per varggeneration (5år). Johannas råd att lyssna på vetenskapen måste sägas eka tomt när man ser hur hon reagerar på den vetenskapen.
    Jag vill ha fler vargar säger hon och gömmer sig bakom påståendet att det är det hennes medlemmar vill.
    Johanna säger sig här vilja rädda 1800 arter som hon påstår hotas av det svenska skogsbruket.
    I ett annat debattinlägg (Folkbladet) hotar hon själv indirekt 1400 rödlistade arter, flera av dem dessutom endemiska i Skandinavien, för att, som hon säger, rädda jorden mest talrika stora rovdjur under rubriken "Vargstammen är för liten".

    "Tala med kluven tunga" = Att säga en sak men mena eller göra något helt annat; att vara oärlig; att inte stå för vad man har sagt. (Wikipedia)

  • Rapportera

    skogshuggarn

    LEVER NATURSKYDDSFÖRENINGEN SOM DE LÄR I SKOGEN?

    Ledarsidan i dagens Barometern OT tar upp SFO tråden som visar Naturskyddsföreningens skogsbruk!

    http://www.barometern.se/ledare/aktivisterna-som-agare/

    http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=1&t=25439

    Vi kanske skulle ordna en studiedag på fastigheten någon vårdag för att se hur man skall sköta en produktionsskog. Någon från Svenska Naturskyddsföreningen kanske kan ställa upp och guida, så att vi fåkunniga kan lära oss kalhygges bruk...

    Nedan citat från Skogsforum...;

    Vår granskning har uppmärksammats brett i media och representanter för Naturskyddsföreningen centralt liksom lokalt i Emådalens lokalavdelning har uttalat sig och kommenterat de uppgifter vi presenterat. De kommentarer som ordförande i Emådalens Naturskyddsförening ger till tidningen ATL ställer vi oss mycket frågande till. För att bringa klarhet i faktaläget har vi beslutat oss för att här lägga fram ytterligare information om de senaste 15 årens intensiva skogsbruk på Stubbhult.

    Ordföranden säger till ATL att

    man bara har kalhuggit vid ett enda tillfälle och då för att få pengar till att kunna fortsätta sköta fastighetens artrika inägomarker.


    Han fortsätter:

    Vi hade stora diskussioner i styrelsen om det här och hoppas verkligen att vi inte ska behöva kalhugga fler gånger. Normalt sysslar vi bara med blädhuggning, om vi överhuvudtaget hugger.


    Vi har från Skogsstyrelsen begärt ut samtliga avverkningsanmälningar över den aktuella fastigheten sedan år 2000 och tillsammans med den bild vi fått vid besök på fastigheten ser vi ett helt annat skogsbruk än det ordföranden försöker förmedla.