Miljön förtjänar fler breda överenskommelser

ANALYS. Två stora blocköverskridande överenskommelser – klimat och energi – har präglat miljöpolitiken den här mandatperioden. Oavsett vilken regering Sverige får, vore det dubbelt klokt att fortsätta på samma spår.

Moderatledaren Ulf Kristersson utropade sent på söndagskvällen Alliansen till segrare och regeringsunderlag. Oavsett om det räcker hela vägen till en regeringsförklaring i riksdagen, så är det högst sannolikt att vi kommer fortsätta i fyra år till med en minoritetsregering.

Den som sitter i minoritet kan inte köra fram med ångvält genom det politiska landskapet. Det är knappast heller en metod som gynnar vare sig klimatet eller miljön. Därför vore det dubbelt klokt om den kommande regeringen beslutade sig för att gå i den rödgröna regeringens fotspår, det vill säga att i ett tidigt skede sätta igång blocköverskridande arbeten kring ett par avgörande frågor inom miljö-, klimat- och energipolitikens område.

Vikten av att bjuda in i tid

Den nuvarande regeringen har gått på grund många gånger under mandatperioden, men lyckades ändå få partierna – om än inte riktigt alla – att ta varandras händer och komma överens kring både klimatet och energipolitiken:

Det klimatpolitiska ramverket är sjösatt och kommer naturligtvis att tolkas olika av olika partier framöver – men utgör ändå en hyfsat stabil bottenplatta för utvecklingen av klimatpolitiken, oavsett regering. Miljöminister Åsa Romson (MP) startade arbetet och det slutfördes av klimatminister Isabella Lövin (MP).

Energiminister Ibrahim Baylan (S) rodde Energiöverenskommelsen i land och arbetet med att genomföra den är i full gång. Kristdemokraternas olika valutspel om kärnkraften kommer knappast underminera den.

En minoritetsregering som vill ro större saker i land, gör bäst i att bjuda in oppositionen till samtal i god tid. Det visar om inte annat landsbygdsminister Sven-Erik Buchts (S) något knaggliga resa med det nationella skogsprogrammet, där oppositionspartierna aldrig på allvar fick vara med i samtalen.

Finns gott om saker att ta tag i

Miljömålsberedningen har haft en viloperiod sedan klimatöverenskommelsen. Den parlamentariska kommittén är obemannad, med undantag för den nytillsatta ordföranden Emma Nohrén (MP). Ett uppdrag ligger och väntar på de framtida ledamöterna: att ta fram en havsstrategi.

Men det saknas knappast ytterligare miljöfrågor som skulle må bra av ett blocköverskridande grupparbete som rundas av med ett rejält ärligt handslag. Miljömålen och hur de ska integreras med Agenda 2030:s globala mål är en sådan fråga. En annan är de konsumtionsbaserade utsläppen och hur politiken ska hantera det faktum svenskarnas klimatpåverkan faktiskt ökar. Eller varför inte ta ett ordentligt nationellt grepp på klimatanpassningsfrågan?

Vem är grönast i riksdagen?

Den långa heta sommaren fick visserligen klimatångesten att breda ut sig hos befolkningen, men kanske gjorde den svalare septemberluften att ångesten – eller insikten – snabbt mattades av. För något ironiskt är det ändå att Miljöpartiet tvingas att balansera på fyraprocentsspärren, efter flera månader med intensiv rapportering kring klimatfrågan, den fråga som Miljöpartiet sätter främst.

Miljöpartiet får stanna kvar i riksdagen och lär inte ge upp titeln som miljöns främsta försvarare i första taget, även om Vänsterpartiet också vill vara med i den diskussionen. Men det kommer att bli mycket intressant att följa om Liberalerna tänker fortsätta att utmana Centern om vem som är Alliansens grönaste röst, inte minst om det blir dags att fördela ministerposter. 

Forrige artikel Onödig cirkeldiskussion kring skogssiffror Næste artikel Nya och gamla miljöprofiler i riksdagen Nya och gamla miljöprofiler i riksdagen