LRF: Titta på grannen – återställ våtmarker på rätt sätt

Strax före jul presenterade den danska regeringen ett nytt förslag som gav svallvågor. På ett enda år, 2023, har danska lantbrukare tillsammans med kommuner ansökt om ekonomiskt stöd för att återväta cirka 11 000 hektar jordbruksmark. Det är lika mycket som föreslås för återvätning i Sverige till 2045.

Miljömålsberedningen utreder på regeringens uppdrag hur Sverige ska klara sina klimatåtaganden där LULUCF (Land Use, Land-Use Change and Forestry) och återvätning undersöks. Samtidigt har Naturvårdsverket lämnat ett regeringsuppdrag med förslag om återvätning av jordbruksmark. Det är viktigt för Sveriges klimatarbete att båda dessa landar bra.

Sverige har mycket att lära av Danmark 

Det finns en del att lära av Danmark, som kommit längre än Sverige. De har som mål att återväta och extensifiera 100 000 hektar organogen jordbruksmark till 2030. Det ska ge cirka en miljon ton koldioxidekvivalenter (CO2e). Inte så konstigt att ha stor areal jordbruksmark som mål eftersom de inte har så mycket skogsmark att återväta och 100 000 hektar är inget som vi bör eftersträva i Sverige.

Återvätningen sker på frivillig väg med ekonomiskt stöd. De har under tio år haft en stödform där lantbrukaren får cirka 3 500 kronor per hektar under 20 år. Det har gått sådär. De har därför bytt ersättningsmodell och betalar istället ut beloppet som ett engångsbelopp på motsvarande cirka 50 000 eller 120 000 svenska kronor per hektar beroende på markslag. Det har fått proppen att gå ur och intresset har exploderat trots att det inte blir dyrare för staten.

Det ska påpekas att de definierar organogen jordbruksmark med ett bredare kolintervall än vi gör i Sverige och i de återvätade arealerna inräknas kringliggande mineraljordar. Men det förtar inte slutsatsen att övergången till en engångsutbetalning varit framgångsrik.  

Sedan EU-inträdet har cirka 15 000 hektar våtmarker, i bemärkelsen dammar, återskapats på jordbruksmark i Sverige. I verkligheten finns ett positivt mörkertal med fler våtmarker eftersom en del lantbrukare anlägger dammar av olika slag med egna medel och de syns ofta inte i statens dataflöden. Fler anläggs varje år.

Mer genomtänkt psykologi 

Ett viktigt motiv för lantbrukare är att få en blå vattenspegel och ökad biologisk mångfald på sin gård. Något att titta på och vara stolt över. Men så blir det inte med klimatvåtmarker eftersom de ska anläggas på organogen mark genom att höja grundvattenytan till att vara cirka 20 centimeter under markytan.

Därför behövs en betydligt mer genomtänkt psykologi för klimatvåtmarker än för våtmarker med vattenrening och biologisk mångfald som huvudsyfte.

En del i den danska framgången är de cirka 25 ”udtagskonsulterna” som åker runt och hjälper lantbrukare planera och söka stöd för återvätning. De påminner ganska mycket om de svenska LEVA-samordnarna som är lokala åtgärdssamordnare. Men de behöver stöttas, samordnas och utbildas av en bra nationell stödfunktion på liknande sätt som det fungerar i samarbetsprojektet Greppa Näringen. Det har LRF, WWF och SNF tillsammans skrivit brev till regeringen om.