"Förbjud förbränning av plastgolv"

Av: Niklas Bergquist, Sverigechef Tarkett
Dag Duberg, nordisk hållbarhetschef Tarkett

Precis under våra fötter finns en stor outnyttjad råvaruresurs. I Sverige läggs årligen 6 miljoner kvadratmeter nya plastgolv och totalt finns det ca 100 miljoner kvadratmeter plastgolv i byggnader runt om i landet. Vid renovering rivs golven och går till förbränning. Detta är ett resursslöseri som måste upphöra. Därför föreslår vi ett förbud mot förbränning av plastgolv, kombinerat med ett flertal åtgärder för att skapa förutsättningar för en fullt ut cirkulär ekonomi.

Plastens roll i samhället är med goda skäl högt upp på den politiska agendan. I januari presenterade EU-kommissionen EU:s första plaststrategi och Utredningen om hållbara plastmaterial, som bland annat ska titta på användning av plast, avfallshantering och materialåtervinning, levererade en uppmärksammad delrapport i mars.

Vill lämna linjära ekonomin

Även Tarkett, i vår roll som samhällsaktör globalt och i Sverige och som producent av golv, varav många i plast, berörs av detta. Vi har tillverkat golv i Sverige sedan år 1886 och det finns fortfarande Tarkett-golv som lades in för över 100 år sedan. Långsiktighet och hållbarhet är därmed en naturlig del av vår kultur, men vi vill mer. Vår ambition är att en dag kunna lämna den linjära ekonomin och bli ett cirkulärt företag fullt ut – där avfall blir till råvara.

 I Sverige läggs årligen 6 miljoner kvadratmeter nya plastgolv och totalt finns det ca 100 miljoner kvadratmeter plastgolv i byggnader runt om i landet. 

De första stegen mot en helt cirkulär produktion är att kunna ta tillvara de miljontals kvadratmeter gamla plastgolv som redan finns i Sverige. Denna råvaruresurs motsvarar potentiellt 300 000 ton plast, som om den återvanns skulle innebära en koldioxidbesparing i storleksordningen en halv miljon ton och utgöra en mycket värdefull resurs för oss och andra som behöver plast för sin produktion.

Slöseri för samhälle och klimat

I dag går gamla plastgolv till förbränning, det beror dels på bristande incitament för återvinning och dels på bristande system för logistik och infrastruktur, samt tekniska hinder. Ett enormt slöseri för såväl samhälle som klimat. Vissa gamla plaster kanske vi dock inte bör återvinna utan ta ur kretsloppet, eftersom de innehåller ämnen vi inte vill ha kvar. Därför behövs en diskussion om hur vi kan återvinna långlivade produkter på ett säkert sätt.

Det går även att återvinna det installationsspill som uppstår vid läggningen av nya plastgolv. Golvbranschen har sedan 20 år ett system för detta och vid vår egen anläggning i Ronneby återvinns varje år 250 ton plastgolv. Potentialen är dock mångdubbelt större. Även detta är ett stort slöseri med resurser och en helt onödig belastning på miljön.

Vi vill därför se:

• Att det införs ett förbud mot förbränning av plastgolv.
• En riktad satsning på forskning om återvinning av plastgolv och andra långlivade plastprodukter.
• Att Upphandlingsmyndigheten tar fram kriterier för upphandling av golv med återvunnet material.
• Att det i alla offentliga upphandlingar av plastgolv ställs krav på att installationsspill ska samlas in för återvinning.

Genom ett förbränningsförbud kombinerat med tydliga incitament och forskningssatsningar kan vi möjliggöra en cirkulär ekonomi för plastgolv. Det är dags att vi sätter punkt för slöseriet med jordens tillgångar och påbörjar resan mot en fullt ut cirkulär ekonomi.