Det behövs en havslag på EU-nivå

I förra veckan kom Östersjöorganet Helcom med sin senaste sammanvägda bedömning av Östersjöns hälsotillstånd (HOLAS3), och den skrämmande sanningen är att det är ett multisjukt hav som det senaste decenniet bara blivit sämre. På kartorna över Östersjön lyser varningsfärgen rött vad det gäller fisk, sjöfågel, marina däggdjur, bottenhabitat och tillståndet i det öppna vattnet.

Beslutet togs helt mot EU-kommissionens skarpa rekommendation och gällande regelverk.

Vad det gäller farliga ämnen och marint skräp är trenden negativ, vad gäller undervattensbuller likaså. Invasiva arter hotar ekosystemet och övergödningen är fortsatt allvarlig i hela Östersjöbassängen även om utsläppen av kväve och fosfor glädjande nog har minskat. Uppvärmning och försurning på grund av växthuseffekten är dessutom snabbt växande hot mot havsmiljön som är extremt svåra att åtgärda i det korta perspektivet.

Uttaget av fisk för stort

Vad som däremot går att reglera i det korta perspektivet är industrifiskets uttag av fisk under nästa år. Därför är vi bestörta och chockerade över det beslut som EU:s fiskeriministrar alldeles nyligen tog vad gäller 2024 års tillåtna kvoter för strömming och skarpsill i Östersjön. Trots forskningens tydliga varning om att strömmingsbeståndet nu är under det lägsta gränsvärdet så beslutade ministrarna om kvoter som omöjligt ger beståndet en chans att återhämta sig.

Beslutet togs helt mot EU-kommissionens skarpa rekommendation och mot gällande regelverk.

Detta innebär fortsatt rysk roulett med Östersjöns absolut viktigaste nyckelarter, vilka ger föda till så många andra och håller det känsliga, redan svårt sargade ekosystemet i någorlunda balans sedan torsken kollapsat.

Att ministrarna ens kunde ta detta beslut, trots tydliga paragrafer både i EU:s gemensamma fiskerilagstiftning, och i de fleråriga förvaltningsplanerna som stipulerar att ekosystemet inte får äventyras, och att havsmiljödirektivets mål om god miljöstatus ska nås, visar enligt vår mening tydligt på behovet av ett omtag och ett nytt helhetsperspektiv på havsmiljön.

Gör om strukturerna

Strukturerna för beslut måste göras om, mer kompletta råd från forskare måste inhämtas och vi måste bena ut den juridiska oreda vi har när det gäller haven. I dag finns redan många viktiga målsättningar och lagkrav, men mandaten är otydliga vilket ger alla aktörer möjlighet att skylla på varandra.

Behov av förändringar kan sammanfattas i tre utmaningar, en organisatorisk, en vetenskaplig och en juridisk:

• Organisatoriskt behöver vi ändra på vilka som ska förhandla om EU:s fisk. Fiskeministrarna kan inte ha utslagsröst, utan förvaltningen måste ske tillsammans med alla dem som har ansvar för havets, men också kustens och inlandets, vattenmiljö.
• Vetenskapligt behövs en mer sammansatt bild och beslutsfattare måste också be om en sådan mer komplett bild. De olika fiskbeståndens interaktioner och deras del i den födoväv som är havet måste finnas tydligt beskriven. I dag hanteras fisk som en art i taget och inte som del av ett ekosystem. Här krävs att man slutar fråga efter enkla svar på svåra frågor.
• Juridiskt behövs tydlighet med vilket mandat och under vilka förutsättningar fiske kan bedrivas i relation till flera olika lagar och regler och inte bara enligt fiskeripolitiken. En högst miljöpåverkande aktivitet som fiske är inte tillståndspliktig med krav på miljökonsekvensbeskrivning. Det är i dag inte självklart att hänsyn till andra samhällsmål verkligen är centrala i diskussionen.
  Målsättningen om att behålla ett fiske och fiskare, ofta uttryckt som socioekonomisk hänsyn, är direkt skadlig och dessutom falsk då de som redan tvingats bort på grund av fallande bestånd inte längre räknas. I USA har det sedan 1996 varit olagligt att ta hänsyn till denna typ av argument när fiskbestånd faller under kritiska nivåer.

Vårt förslag för att lösa knutar och otydligheter och verkligen nå en mer ekosystembaserad förvaltning är att introducera en övergripande ”havslag” på EU-nivå, liknande en klimatlag. Ett sådant regelverk skulle syfta till att kräva koordinering och att förtydliga vem som har vilket mandat att besluta. Det skulle syfta till att göra processen transparent och öppen och det skulle kräva att beslut om att tillåta olika verksamheter skulle mötas av samma krav. Havslagen skulle sätta yttre ramar utan nya detaljer som redan finns i regelverk för havsmiljön eller för fisket.

En kapten i stället för flera

En havslag skulle förtydliga att vi har en kapten på båten och inte flera. En havslag skulle förenkla genom att alltid vara utgångspunkten för vetenskapliga råd och peka ut hur en ekosystembaserad förvaltning behöver organiseras. En havslag skulle kunna hjälpa till med att sätta upp ett och samma tydliga mål för all lagstiftning som redan säger sig vilja nå samma sak: Ett ekosystem i balans och med god status.

Att Östersjön är en multisjuk patient som behöver en samordnad vårdplan insåg redan den svenska Miljömålsberedningen 2021, då man överlämnade ett förlag om en ny, svensk havslag till den dåvarande regeringen, ett förslag som riksdagens samtliga partier ställde sig bakom. Fortfarande väntar vi på att dagens regering ska ta förslaget vidare i riksdagen. Men under tiden vill vi arbeta för att EU äntligen ska bryta stuprörstänket kring havet, och sätta det livsviktiga havet självt i centrum.