Dags för en ny vision: ”Det finns inga avfallsbränder”

Bränder i avfall och återvinningsmaterial har drabbat avfallshanteringssektorn hårt, både i Sverige och runt om i världen, under de senaste åren. Gång efter annan rapporteras om högintensiva bränder, med omfattande miljöpåverkan och stora materiella skador som följd. Så sent som i augusti 2021 totalförstördes två av Stena Recyclings anläggningar i två olika bränder. Utöver stora ekonomiska värden som går till spillo, orsakar avfallsbränder även mycket stor miljöpåverkan. Lungcancer, hjärtkärlsjukdomar och neurologiska sjukdomar är bara några av de potentiella hälsoeffekter som kan kopplas ihop med utsläpp från avfallsbränder.

Forskningsarbetet som The Environmental Science and Engineering Group (ESEG) bedriver vid Linnéuniversitetet, sträcker sig över nästan tre decennier och har hittills genererat tre doktorer på området. I en ny studie som snart publiceras har samtliga avfallsbränder i Sverige som rapporterats till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) mellan 2012–2018 kartlagts. Resultatet är nedslående då det i nästan hälften av fallen inte går att säga vad som orsakat bränderna. I 21 procent av fallen anges självantändning som brandorsak och hela 16 procent rubriceras som anlagda mordbränder.

De stora miljökonsekvenserna har gjort avfallsbränderna till en prioriterad forskningsagenda, där miljölagarna och befintliga riktlinjer för avfallshantering behöver förbättras och uppdateras med vetenskapliga fakta och tydlig ansvarsfördelning. Vetenskapen och branschen behöver kroka arm med myndigheter och övriga berörda aktörer för att mer träffsäkert kunna arbeta förebyggande och proaktivt. Under hösten har vi påbörjat arbetet med att skapa ett nationellt nätverk, vars syfte är att förhindra att den här typen av bränder uppstår.

Nya typer av avfall

Vårt samhälle konsumerar mer än någonsin och de skiftande samhällstrenderna påverkar sammansättningen av de avfallsflöden som uppstår. Vårt levnadssätt och våra konsumtionsvanor är därmed direkt kopplade till den ökade förekomsten av avfallsbränder. Ett läge som vårt samhälle skapat, men som vi inte riktigt är rustade för att hantera och där ökningen av avfallsbränder undergräver EU:s mål om cirkulär ekonomi.

Den utbredda solidariska viljan att göra gott för miljön gör att återvinningsindustrin växer konstant. Nya typer av avfallsfraktioner med okända brandfaror uppstår, vilket kräver att infrastrukturen för avfallshanteringen måste vara flexibel och formbar för att kunna förhindra att avfallsbränder uppstår. Till exempel har användningen av plasthandskar och handsprit ökat drastiskt under covid-19-pandemin. Det har skapat ett avfall med hög andel plast, som har ett högt värmevärde. I kombination med lättantändligt desinfektionsmedel ökar risken för avfallsbränder i den typen av fraktioner betydligt.

Extrema krav på räddningspersonal

Felaktig sortering av avfall, speciellt det som klassas som farligt avfall, till exempel kemikalier, batterier, målarfärger och elektronik, medför en ökad brandrisk i transport-, sorterings- och återvinningsprocessernas alla led.

Avfallsbränder är ofta högintensiva, vilket ställer extrema krav på räddningspersonalens kompetens i släckningsarbetet. I första hand för att förhindra spridning och minimera riskerna för allvarliga personskador, men de behöver också rätt kompetens i alla led för att förstå miljökonsekvenserna av olika brandbekämpningssätt, där till exempel sanering och hantering av släckvatten är en del av utmaningen.

Besökaren får stort ansvar

De moderna obemannade återvinningscentralerna är populära och har fördelen att de ger en ökad tillgänglighet för den som vill göra rätt och lämna avfall till återvinning. Men, den enskilde besökaren får ett stort ansvar att, på egen hand sortera avfallet korrekt, då ingen personal finns på plats för att guida dem. Risken för felaktig sortering är ännu högre vid återvinningscentraler i turistområden, där besökare inte känner till de lokala rutinerna.

Fler tillfälliga lagringsplatser

EU-direktiven 2018/850 och 1999/31/EC syftar till att alla medlemsstater kraftigt ska minska deponeringen av ofarligt avfall och öka återanvändning och återvinning, i stället för att avfallet skickas till förbränning.

Ett annat problem är den illegala hanteringen av avfall.

Enligt samma direktiv ska mängden kommunalt avfall som deponeras, senast 2035, minskas till att utgöra 10 procent eller mindre av den totala mängden kommunalt avfall som genereras. Sverige har redan nått EU:s deponimål och de svenska återvinningsaktiviteterna har ökat markant under det senaste decenniet.

Paradoxalt nog har detta också resulterat i fler tillfälliga lagringsplatser. Enligt SFS2020-601 får avfall för återvinning förvaras tillfälligt på en och samma plats under tre år. Motsvarande tid för deponiavfall är max ett år. Genom att flytta avfallet kan entreprenören köpa sig ytterligare tre, respektive ett år, av tillfällig förvaring, i stället för att återvinna eller deponera materialet.

Ett annat problem är den illegala hanteringen av avfall. Stora mängder farligt avfall behandlas och grävs ner under förespeglingar att det handlar om icke-farligt avfall. En av vår tids största miljöskandaler är NMT Think Pinks dumpning av tiotusentals ton bygg- och miljöfarligt avfall på olika platser runtom i Sverige.

Dags för en ny vision

Lakvatten och släckvatten från deponier och avfallshögar, innehåller ofta höga koncentrationer av föroreningar som PAH, PCDD/F, PCB, metaller, hexaklorbensen och perfluorerade alkylerade ämnen (PFAS). Tidigare användes PFAS-baserat brandskum för att släcka avfallsbränder, vilket gjorde att släckvattnet bidragit till ytterligare miljöpåverkan. Här behövs en strategi för att förbättra återanvändningen av både dag-, lak- och släckvatten från deponier.

Helt uppenbart behövs en ökad kunskap om hur bränderna uppstår och det är nödvändigt att förstå de bakomliggande orsakerna till att antalet anlagda avfallsbränder ökat. EU-kommissionen har redan deklarerat en tydlig noll-vision kring uppkomst av avfall och den svenska avfallsbranschen har ”Det finns inget avfall” som ledstjärna.

Nu är det dags för en ny vision: ”Det finns inga avfallsbränder”.