Dags att regeringen agerar – vårt förslag till ny vattenlagstiftning

DEBATT. De förslag för vattenkraften som generaldirektörerna Erik Brandsma och Björn Risinger lämnat till regeringen har en del bärkraftiga idéer. Det skriver miljöorganisationerna Världsnaturfonden, Sportfiskarna, Naturskyddsföreningen och Älvräddarna som samtidigt lyfter fram flera invändningar mot generaldirektörernas förslag.

Av:
Lennart Gladh, senior rådgivare Östersjön/sötvatten Världsnaturfonden
Mårten Wallberg, vice ordförande Naturskyddsföreningen
Anders Karlsson, generalsekreterare Sportfiskarna
Christer Borg, ordförande Älvräddarna

Undertecknande organisationer har deltagit i en myndighetsinitierad dialogprocess under drygt ett år, där syftet har varit att strukturera och prioritera arbetet kring miljöanpassning av svensk vattenkraft, samt att ta fram en finansieringsplan för de många åtgärder som måste göras under en relativt kort tid.

Dialogen har varit viktig och givande, och har nu utmynnat i ett myndighetspapper med en del bärkraftiga idéer. Med anledning av detta vill vi nu peka på en del viktiga punkter i det fortsatta arbetet och föreslår därför följande:

1. All vattenkraft utan tillstånd enligt miljöbalken ska få nya tidsbegränsade tillstånd eller villkor i enlighet med balken och gällande EU-rätt. Detta bör med fördel kunna kombineras med generella föreskrifter. Vi stödjer vidare i huvudsak Vattenverksamhetsutredningens förslag gällande nyprövning.

2. Principen att förorenaren betalar för miljöanpassningar ska gälla fullt ut för näringen. Detta kan med fördel lösas genom en solidarisk finansieringslösning där alla vattenkraftverksägare bidrar efter betalningsförmåga. Eventuella bidrag från det allmänna kan användas för utrivning.

3. Den nationella vattenkraftstrategin kan fungera som en mall för prioriteringsordning, men den ska utvärderas regelbundet och därmed inte ha ett fast tak för accepterad förlust av elproduktion.

4. Stora resursökningar måste tillföras ansvariga myndigheter för att miljöåtgärderna ska kunna genomföras under den tid som EU satt som ram.

Dagens problem där kostnaden och arbetsinsatsen för miljöprövningar hamnar på det allmänna och tillstånden inte är tidsbegränsade, avhjälps med Vattenverksamhetsutredningens förslag på nyprövning. Med nya tidsbegränsade tillstånd anpassas verksamheterna kontinuerligt till ny kunskap, teknik och lagstiftning. Från verksamhetsutövarens perspektiv innebär nya tidsbegränsade tillstånd bättre förutsebarhet och rättssäkerhet och därmed möjlighet att långsiktigt planera verksamheten.

Ger incitament att modernisera

Krav på att själv ansöka om förnyelse av tillstånd ger också verksamhetsutövaren incitament att kontinuerligt modernisera anläggningen med bättre och mer produktionseffektiv teknik. I det fall ett reformerat omprövningssystem skulle övervägas, behöver det i vart fall vara likvärdigt med nyprövning.

Generella föreskrifter kan också ha en roll i det framtida prövningssystemet. I förarbetena till miljöbalken anser lagstiftaren att det inte finns något motsatsförhållande mellan generella föreskrifter och individuell prövning. Särskilt lämpligt ansågs generella föreskrifter vara då föreskrifterna träffade ett större antal verksamheter med likartad funktion och väldokumenterad miljöeffekt. Småskalig vattenkraft passar väl in på denna beskrivning. Föreskrifter kan utformas som generella grundkrav på bland annat fiskvandringsvägar.

Ersättning för produktionsbortfall måste bort

En grundläggande och internationellt vedertagen miljörättslig princip är att förorenaren betalar. Den har också koppling till EU:s konkurrenslagstiftning då branschsubventioner anses vara en snedvridning av konkurrensen. Den statliga ersättningen för produktionsbortfall över fem procent vid prövning måste därför tas bort. Med det sagt välkomnar vi en solidarisk finansieringslösning där branschen som helhet tar ett ansvar för alla verksamheter.

Om det allmänna blir en del av den solidariska finansieringslösningen ska sådana medel styras mot utrivning av anläggningar, inte minst viktigt i den småskaliga vattenkraften där kostnader för utrivningar ofta inte kan bäras av den enskilda verksamhetsutövaren.

Modern miljörätt måste gälla

Grunden i dialogprocessen har varit den nationella strategi som Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten utarbetat. Det är viktigt att det uppgivna planeringsmålet på 1,5 TWh för produktionsminskning endast fungerar som en första planeringsram. Denna måste utvärderas med jämna mellanrum, bland annat med avseende på tillkommande vattenkraftsproduktion på grund av ökad nederbörd och effektiviseringar. Vi bedömer också att sättandet av ett fast planeringsmål inte är förenligt med EU-rätten.

Oavsett utformningen av en ny vattenlagstiftning anser vi att ett nytt regelverk måste följa moderna miljörättsliga principer och lagstiftning, exempelvis miljöbalken och ramdirektivet för vatten i linje med förslaget från Vattenverksamhetsutredningen.

Forrige artikel Goldmann: Goldmann: "Så blir vi föregångsland" Næste artikel C: C: "Feltänk bakom Konjunkturinstitutets bonusmalus-kritik"