Är det Kristerssons parti – eller är det upprorsmakarnas?

UMEÅ. Tre typiska saker för Umeå hände när Moderaterna öppnade sin partistämma på Folkets hus vid det Gert Wingårdh-ritade busstorget Vasaplan. Det första var att det snöade. Det andra var att en umebo (länsmoderaten Anders Ågren) oombett berättade för en större publik om stadsbranden 1888 och det tredje var att Ulf Kristersson kallade Umeå för Ume, något bara sörlänningar gör.

Lokalt säger man snarare Umjå, men på grund av Fredrik Lindströms Värsta språket är det ingen som bemödar sig att ta reda på det längre.

Barn, stålskogar och kommunala poliser

Partiet har inte haft stämma här sedan 1997. På goda grunder, kan vissa säga. Moderaterna har traditionellt sett haft det tufft här uppe i Västerbotten. 

När de stora uppslitande striderna lyser med sin frånvaro blir allianserna i omröstningarna än mer intressanta

Till stämman har partiet samlat på sig fem stora propositioner och flera hundra motioner. Ofta har stämmorna varit ganska högljudda historier där ungdomsförbunden, Stockholm och Skåne har haft mycket att säga till om när partiets riktning framåt ska bestämmas. Vid förra stämman var framtiden för public service en stor fråga. Den här gången har det återigen samlats stöd emot partiledningen i en rad frågor, men inga frågor har egentligen varit lika kontroversiella som då.

De senaste åren har Moderaterna tillsatt fem nationella arbetsgrupper som tagit fram partiernas propositioner. Utrikespolitiken, förvaltningspolitiken, grön politik, förebyggande arbete mot kriminalitet och utbildningspolitiken har fått varsitt avsnitt som ska avhandlas. Bland förslagen finns en del som Altinget rapporterat om, bland annat en reform för studieförbundsbidragen eller att Moderaterna ska verka för att EU-direktiv som huvudregel ska implementeras på miniminivå.

Nu bråkar man om kommunala vetot gällande vindkraft, man bråkar om kommunala ordningspoliser och man bråkar om flerbarnstillägg eller om reavinstskatten.

Stora frågor som berör många, absolut. Men det är inte direkt som när Sara Skyttedal och KDU sänkte decemberöverenskommelsen på KD:s riksting 2015. 

Vem är med vem?

När de stora uppslitande striderna lyser med sin frånvaro blir allianserna i omröstningarna än mer intressanta. Muf har skramlat stöd från Kronoberg och från Skåne när det handlar om en del bidrag, bland annat vill man avskaffa barnbidraget efter tredje barnet.

Hur många näsknäppar behövs för att det ska börja göra ont?

När Centerpartiet nyss hade sin stämma förlorade partiledningen flera strider mot ungdomarna och kritiker inom partiet. Även om frågorna inte alltid är sådant som partiledningen brinner för så finns det symbolvärde i att ta för många tunga förluster mot uppstickarförslagen. En stark ledare har pli på sitt parti, särskilt i Moderaterna. Men just detta har Ulf Kristersson och partiledningen kritiserats för, senast bara för ett par veckor sedan när riksdagsledamoten och skånepolitikern Louise Meijer ville se ett avskaffande av den statliga inkomstskatten men också tidigare när Stockholms läns toppnamn Irene Svenonius riktade stark kritik gällande den slopade höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt.

Det är i det skenet man ska följa den moderata stämman i Umeå. Är det här partiledningens parti eller har distrikten bestämt sig för att visa sin makt och sin styrka? Hur många näsknäppar behövs för att det ska börja göra ont?

”Vi behöver bredda partiet”, sa partisekreterare Karin Enström i sitt inledningstal strax efter att stämman öppnats. Nu återstår det att se om Douglas Thor och skåningarna håller med. Samtidigt står det ”krispigare, tunnare, godare”, på chipspåsarna med Ulf Kristerssons nuna som placerats i pressrummet. Vilken väg ska partiet, egentligen?

fotnot: artikeln har tillfogats en ändring gällande styrformen av Folkets hus.