"Användningen av handelsgödsel är en hållbarhetsfråga"

DEBATT. Nu finns stora möjligheter för landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) och miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) att visa att det på riktigt går att ha ett produktivt jordbruk som samtidigt minskar näringsläckaget, skriver Östersjöexpert Lennart Gladh och jordbruksexpert Jan Wärnbäck.

Av: Lennart Gladh, senior konsult och före detta Östersjöexpert på WWF
Jan Wärnbäck, jordbruksexpert

På senare tid har publicerade rapporter gett en bild av att jordbruket inte har några problem med tillförsel av växtnäring kopplat till övergödning. Tyvärr är det inte sant. Trots stora möjligheter att ha ett produktivt jordbruk som minskar övergödningen av våra vattendrag, sjöar och hav har väldigt lite hänt konkret. Jordbrukets läckage av framför allt kväve har snarare ökat än minskat de senaste åren.

Flödet av kväve och fosfor är en av de fyra planetära gränserna som forskare bedömer har överskridits mest med stor påverkan på klimat och miljö. En betydande orsak till näringsläckaget är handelsgödseln som innebär att jordbruket inte längre är beroende av djurens gödsel för ökande skördar. Mängden handelsgödsel som tillförs åkrarna är avgörande för hur mycket växtnäring som läcker ut från åkermarken.

Ingen hänsyn till hav och sjöar

Att gödselmängden är en faktor för hur mycket näringsämnen som hamnar i vattendrag, sjöar och hav kan förleda en att tro att användningen är reglerad. Det är den inte – det enda som begränsar hur mycket handelsgödsel som får användas är grödans behov.

För att avgöra behovet har Jordbruksverket en ekonomisk kalkyl som visar hur mycket handelsgödsel som är ekonomiskt optimalt att använda för att maximera skördarna. Beräkningsmodellen baseras endast på ekonomiska parametrar – kostnaden för handelsgödsel och grödans pris – och beaktar varken samhällsmässiga kostnader eller de klimatmässiga och ekologiska konsekvenserna. Vid en låg kostnad på handelsgödsel och ett högt pris på grödan rekommenderas alltså att mer gödsel används.

Här är problematiken

Även om den gångna sommaren var extrem fungerar den bra för att förklara var problematiken ligger.

Den totala arealen med spannmål 2018 var cirka 800 000 hektar. Om Jordbruksverkets rekommendationer följts användes för en skörd på 6 ton per hektar totalt 101 000 ton kväve – men under 2018 blev skörden knappt 50 procent av vad den hade gödslats för. Istället för 6 ton i genomsnitt blev skörden 3,5 ton per hektar. Vi använder 4 ton som exempel, då skulle det enligt rekommendationerna totalt använts 69 000 ton kväve.*

Vårt exempel visar att det kan ligga kvar gödningsmedel motsvarande 32 000 ton kväve på åkrarna – gödsel som växterna inte tagit upp och som efter vintern till stor del hamnar i vattendrag och sjöar. Det är enligt Östersjöplanen mer än tre gånger så mycket som hela Sveriges internationella åtagande för att reducera kväveläckaget fram till 2021.

Den här beräkningen är grov och syftet är inte att presentera exakta siffror för hur stort jordbrukets läckage är utan att visa på:

  • Att arbetet med att se över näringsläckagets källa måste startas och att vi inte som nu bara försöker lösa det nedströms. Att se över tillförseln av näringsämnen är betydligt effektivare än att ta hand om problemet när det redan skapats.

  • Att beräkningar av gödslingsrekommendationerna bör ses över – inte minst med tanke på förväntade effekter av klimatförändringar i form av torka och skyfall. Användningen av handelsgödsel är en hållbarhetsfråga och alla tre dimensioner bör beaktas – miljö, social och ekonomisk hållbarhet.

Upp till bevis för nya ministrar

De senaste årens politiska diskussion saknar både idéer och vilja att ta tag i utmaningen med handelsgödsel, en av de största källorna till övergödning. Den senaste mandatperioden har väldigt lite gjorts. Nu finns stora möjligheter för tillträdande landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) och miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) att verkligen visa att det på riktigt går att ha ett produktivt jordbruk som minskar näringsläckaget och samtidigt uppfyller såväl nationella som internationella miljömål.

* Vi har använt areal spannmål 2018 som 800 000 hektar fördelat på höstvete (300 000), vårvete (100 000) och korn (400 000). Gödselrekommendationerna (kg/hektar) för skörd på 4 respektive 6 ton enligt följande höstvete (4=110; 6= 150), vårvete (4=120; 6=160) och korn (4=60; 6=100). Detta ger total rekommenderad mängd kväve för förväntad skörd på 4 ton=69 000 ton och 6 ton=101 000 ton.

Forrige artikel Grön ungdom: Ge den mest akuta säkerhetsfrågan mer utrymme Grön ungdom: Ge den mest akuta säkerhetsfrågan mer utrymme Næste artikel "Sveriges lantbrukare gödslar inte med för mycket kväve"
  • Rapportera

    Kjell Andersson

    Torkan

    När lantbrukarna gödslade på våren och försommaren kunde de knappast veta att det 2018 skulle bli det torraste året i mannaminne. Därav den låga skörden per hektar. Man kan inte använda siffrorna från ett extremt år för att dra generella slutsatser.

  • Rapportera

    Jan Wärnbäck

    Torkan

    Vi använder inte siffror från ett extrem år för att dra generella slutsatser utan för att det på ett bra sätt belyser utmaningen med att göra så som man alltid har gjort.

  • Rapportera

    Fredrik Olofsson · Lantbrukare

    Lönsamhet

    Nu är det så att vi lantbrukare har bra koll på vad som ger störst avkastning. Kanske inte det bästa för miljön. Det bästa för miljön är att vi inte producerar något alls. Men på en fri marknad och med dålig lönsamhet ska man vara väldigt försiktig med vad man inför för regleringar och kostnader för den enskilda lantbrukaren. Och med dagens utveckling mot mindre köttätande kommer vi ha stora behov av handelsgödsel. Tror inte ni behöver vara oroliga svenska politiker har varit jätte duktiga på att
    Minska svensk jordbruksproduktionen och det kommer dom säkert fortsätta med .. Bättre vi köper den utomlands då slipper vi problemen med näringsläckage i haven. Mvh

  • Rapportera

    Anders Larsson · Lantbrukare

    Handelsgödsel

    Det har aldrig funnits så mycket handelsgödsel kvar i böndernas lador som efter extremåret 2018. Det fina med handelsgödsel är att man lägger på så mycket gödning som växterna behöver. Behovet fastställs efter skördenivå som ni säger men också efter vetenskapliga markprov sk markartering där man genom jordanalyser på laboratorium fastställer vilka näringsmängder jorden innehåller och samtidigt anger vad man behöver komplettera med i form av handelsgödsel. Skördenivån på gårdsnivå är en viktig del i hur mycket handelsgödsel man lägger på men det är också beroende av den kvalitet man vill uppnå på den gröda som produceras. Tex vete man skall baka bröd av gödslas så att man uppnår den proteinhalt som kvarnarna vill ha för att kunna baka bröd av vetet. När det gäller maltkorn man gör öl av så kan man inte gödsla så mycket då proteinhalten blir för hög och bryggerierna inte kan brygga öl. Man gödslar alltså olika för olika grödor och olika skördenivåer. Det fina med konstgödsel är att man vetenskapligt lägger på efter grödans behov. Man gödslar alltså en grundgiva och bestämmer sen vartefter växtodlingssäsongen fortskrider efter hur grödan utvecklas. Ser förutsättningarna bra ut gödslar man en 2:a gång och ser det riktigt bra ut så lägger man en 3:e giva. Det fina med det är att ett år som 2018 så blir det ingen 2:a el3:e giva då inte grödan behöver det och det är alldeles för dyrt för att lägga mer an grödan kan tillgodogöra sig. Det har ingen bonde råd med. Detta gör alltså att en mycket stor del av den handelsgödsel som ni påstår ligger på fälten inte gör det utan står kvar i böndernas lager för att istället köras ut nästa år på kommande gröda. Vi har också en högt tekniskt utvecklat lantbruk där man har konstgödselspridare med GPS styrning. Gödningsspridaren styrs efter styrfiler som gjorts efter markkartering och provtagning i fält. Det gör att gödningen hamnar på rätt plats där den gör rätt nytta för grödan. Vi har även kantzoner dvs gräsbeväxta zoner efter diken och vattendrag och kantspridning på gödselspridaren så att den inte kan sprida ned i vattenförande diken vilket ju också är för dyrt för att göra. Vi gödslar på grödan. Handelsgödsel är faktiskt det bästa som finns för miljön genom att man vetenskapligt kan styra den efter behovet. Vi i Sverige har ett lantbruk som producerar livsmedel av yppersta klass och med väldigt liten klimatpåverkan. Alla verksamheter har en klimatpåverkan mer eller mindre. Det är ju vetenskapligt vederlagt att ekologisk odling har större klimatpåverkan och större näringsläckage pga av lägre skördar så det är ingen lösning. Lägger man ned det svenska jordbruket så får man importera mat som är mycket sämre både klimatmässigt och kvalitetsmässigt dessutom tillkommer transporter som vi ju vet inte är bra för klimatet. Åkermark som ligger för fäfot alltså inte odlas läcker mer än åkrar som odlas då det inte finns någon gröda som växer och kan ta upp växtnäring. Lerjordar som vi har i Sverige läcker också väldigt väldigt lite.
    Alltså det mesta av det kväve som artikelförfattarna påstår ligger på fälten återfinns i lantbrukarnas lager. Sen är det ju så att det höstsåtts väldigt stora arealer och dessa tar hand om den växtnäring som finns.
    Emellanåt kommer sådana här populistiska påhopp på lantbruket av icke initierade personer och organisationer som har en egen agenda. Det är inte lantbruket man ska ge sig på utan det finns andra tex städer och haven är ju inte vi ensamma att ha runt oss. Miljöpolitik måste göras internationellt för att ha någon reell effekt.



  • Rapportera

    L H

    Mellangröda

    Kompletterar ovanstående komentar.
    Mellan grödorna som många lantbrukare sådde i höstas har aldrig varit finare. De har tagit upp mycket kväve från marken, även bundit en hel del kol i form av co2.

  • Rapportera

    Anders Fällman

    2018 ingen bra utgångspunkt

    Som sagt, det är fel och populistiskt att använda 2018 för ett generellt resonemang och dra generella slutsatser. Rätt använd är mineralgödseln den produkttyp som ger det lägsta läckaget och svensk växtodling har kommit långt i utvecklingen av precis användning av mineralgödsel. Många ligger defakto på en nivå som nästan matchar läckagenivån från betesängen, som ju generellt ligger lägst i läckage. Den Kravcertifierade odlingen jobbar också med att bli mer precis i sin gödsling av grödorna, men det är inte realistiskt att de ska komma ned till samma låga nivå som den konventionella odlingen med mineralgödsel. Helt enkelt för att ekoodlingen tillför växtnäringen i former som inte kan styras lika ackurat till när grödan har behovet. Men det är knappast något som Isabella Lövin vill belysa. Vad vet Miljöpartiet egentligen om växtnäringsläckage?

  • Rapportera

    Kjell Andersson

    Tack för fakta

    Tack Anders Larsson och ni andra för faktaspäckade kommentarer. Den ursprungliga artikeln innehåller bl a formuleringen "väldigt lite har hänt konkret". Sanningen är ju att vi på senare år sett en fantastisk utveckling inte minst när det gäller precisionsgödsling genom att använda sensorer och annan modern teknik. Tyvärr har miljörörelsen inte hängt med och informerat sig, utan tror fortfarande att man ska lösa alla problem genom "ekologisk odling" där gödsling är mycket svårare att styra, och där man dessutom är beroende av produktion av gödselmedel från den övriga odlingen.
    Nästa steg för att minska klimatpåverkan borde vara att göra kvävegödsel med hjälp av förnybar energi. Ett av de bästa sätten att få utväxling på sol-, vind- eller bioenergi. Fönybar energi som via gödsling ger biomassa, som i sin tur kan användas för att reducera förbränningen av fossilt kol.

  • Rapportera

    Henrik Malm

    Var försiktiga med vad ni kallar experter

    Det är väldigt viktigt att vi alla värnar våra vatten men att benämna sig som expert och uttala sig om kväveläckage utan att se hur det ser ut i verkligheten ett specifikt år är
    magstarkt, till att börja med en otroligt stor areal där halmen bärgats, i mitt område är all höstsådd den bästa medicinen mot läckage, helt ogödslad höstraps som tagit upp det kvävet som föregående gröda inte drog nytta av, otroligt kraftig vete, i många fall etablerad med mycket liten jordbearbetning före, vilket varje expert förstår värdet av ur läckagesynpunkt och lägg till det, välfyllda gödsellager. Att dessutom blunda för den teknikutveckling och forskning som lantbruket jobbar med är även det orimligt.

  • Rapportera

    ingmar pettersson · agroelevator

    kväveläkage.

    Återigen ser vi att bönderna är syndabockar, vi skulle kunna upphäva med allt lantbruk och sk övergödningen skulle fortgå.Varför inte koncentrera sej på de stora milöbovarna städerna runt östersjön samt tyskland,polen frankrike ja listan kan göras lång,vad menar jag? jo tex häromåret när det var skyfall i paris så släpper man ut helt orenat avloppsvatten och det får man göra enligt lag ingen klagar, men om bonden inte har kapacitet för sin flyt måste han bygga större brunnar för miljön skull.Vore det inte på sin plats att man städar framför sin egen dörr innan man slår in grannens?.

Intern styrelsekritik mot Skogsstyrelsens ledning

Intern styrelsekritik mot Skogsstyrelsens ledning

NYCKELBIOTOPER. Frågan om Skogsstyrelsen ska fortsätta med registrering av nyckelbiotoper vid avverkning ska avgöras av myndighetens styrelse. Men styrelseledamoten Mikael Karlsson anser att myndighetsledningens agerande riskerar att låsa frågan.