Hög tid för smartare transporter

Transportinfrastrukturen står inför stora utmaningar. Transporter ska bli utsläppsfria och samtidigt leverera snabbare. De behöver också bli effektivare för att värna Sveriges konkurrenskraft. Kvaliteten i transportsystemet har urholkats vilket bidragit till att svensk industri, som är särskilt beroende av transporter, i dag producerar mindre än för 15 år sedan.

Investeringar i transportinfrastrukturen mätt i fasta priser har under lång tid krympt som andel av BNP. 

Trängseln i form av köer, stillastående lastbilar eller inställda tåg har ökat. Godstransporter lider av flaskhalsar, inte minst på tåg och en del vägavsnitt. Underhåll har släpat efter. Tågtrafiken håller inte tider på grund av bristande förmåga att sjösätta nya IT-system och felprioriteringar av underhåll. Investeringar i transportinfrastrukturen mätt i fasta priser har under lång tid krympt som andel av BNP. Kollektivtrafiken har visserligen fått betydande tillskott, men utan att locka till sig tillräckligt många passagerare.

Samtidigt hägrar smartare infrastruktur vilket kan lösa många knutar. Såsom bättre fungerande laddinfrastruktur på kort sikt. Större inslag av autonoma elektriska godstransporter och kollektivtrafik på medellång sikt. Självstyrande transporter och mer robust elförsörjning på längre sikt.

Oförmågan att fatta beslut

I en ny rapport från Entreprenörskapsforum har vi kartlagd hindren för smartare infrastruktur, baserat på forskning, internationella exempel och samtal med många aktörer i branschen. Detta ger en förvånansvärt samstämmig bild av bristande strategi och direktiv från Regeringskansliet, fragmenterade myndigheter, långsam förnyelsekapacitet hos myndigheter till exempel när det gäller upphandlings- och ersättningsformer, hinder i regelverken och lagstiftning samt delvis fragmenterade näringar där många företag är små och medelstora med begränsad kapacitet att investera i innovation.

Det finns därutöver en benägenhet hos beslutsfattare att frångå principen om teknikneutralitet och satsa på ”modevågor”. Oförmågan att fatta beslut efter samhällsekonomiska grunder håller tillbaka innovationer. Hindren är inte nödvändigtvis större än i andra länder, men släpar efter internationell best practice och är skadliga mot bakgrund av Sveriges höga klimatambitioner och släpande konkurrenskraft.

Inrätta ett ”Infrastruktur Sverige”

Nästan alla efterlyser tydligare mandat från regeringen och departementen för innovation. Att anamma följande exempel skulle förbättra initiativförmågan väsentligt:

1. Regeringen bör ge departementen uppdrag att formulera en betydligt mer ambitiös transport- och innovationsstrategi som målsätter konkreta tidsatta funktionsresultat så som Nederländerna har gjort och som tydligt pekar ut vem som har ansvar.
2. Inrätta enligt förebilder i Australien och Nya Zeeland ett ”Infrastruktur Sverige” med respektavstånd från dagspolitiken. Denna tar fram en prioriteringslista av innovations- och investeringsprojekt som regeringen kan avvika ifrån enbart med en motivering. Även den norska kvalitetssäkringen av beslutsunderlag för alla större offentliga investeringar bör tas efter.
3. Myndigheters interna arbete behöver ses över längs de linjer som också Riksrevisionen har pekat på i en rad granskningar: Bättre upphandlingskompetens och intresse för att utveckla bättre upphandlingsformer. Sverige bör göra som Norge och lägga ansvar för en del av vägbyggen på ett mer snabbfotat statligt bolag (Nye Veier).
4. Transportinnovationer påverkas också negativt av långdragna tillståndsprocesser, inte minst därför att tillgång på el försvåras. Svenska regeringar har hittills inte haft mod och kraft att reformera tillståndsprocesserna.
5. Anamma effektivare innovationsverktyg. Många aktörer gör något inom sina områden men varken sammanhållande insatser eller initiativ som kan ge upphov för större tekniksprång är särskilt vanliga. Utvärderingar av FoI-insatser på transportområdet är ovanliga enligt Trafikanalys. Det finns empiriskt stöd för utlysningar som kan främja tekniksprång inom myndigheters verksamhets- och kompetensområden, som ibland kallas för Grand Challenge-tävlingar (GC). Den amerikanska statsförvaltningen har med framgång kraftigt utökat användningen av sådana inom transportområdet.

Flera av hindren och de föreslagna reformerna är inte unika för transportsektorn. De överlappar och skapar betydande grus i det svenska förvaltningsmaskineriet som inte minst Riksrevisionen identifierat på många håll. Vi kan inte vänta, den svenska konkurrenskraften släpar redan efter. Det är hög tid att bli smartare.