Gör ett bättre grundjobb med det svenska vattnet

Svensk vattenförvaltning kan bäst beskrivas som labyrintartad. EU:s Vattendirektiv kräver att det fastställs juridiska gränser, miljökvalitetsnormer, för påverkan på sjöar och åar. Dessa tvingar exempelvis reningsverk, fabriker och lantbrukare att skydda miljön, men kan också resultera i förbud utan hänsyn till samhällsnytta. Beslutsmakten ligger hos myndigheter som tycks förvalta vattenbyråkrati i stället för värdefulla vattenresurser.

Exemplet avslöjar en process som förhindrar, snarare än främjar, miljöskydd.  

Gör ett bättre grundjobb

Det är av yttersta vikt att ta politisk kontroll – och följande ser vi som nödvändiga steg:

• Gör ett bättre grundjobb. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) reglerar vattenkvalitet och hur vattenmyndigheter vid fem länsstyrelser utfärdar miljökvalitetsnormer. Myndigheter som utfärdar regler ska tidigt och noga utreda konsekvenserna och regeringen ska godkänna reglerna om konsekvenserna blir större än oväsentliga. Utredningarna tycks dock vara otillräckliga; regeringen har ännu inte godkänt några normer. Om kostnaderna för att nå de normalt stränga normerna blir oproportionerliga jämfört med nyttan tillåter EU-direktivet mindre stränga normer men inte i Sverige, här måste kostnaderna bli orimliga innan normkraven får sänkas.
• Anpassa åtgärdsprogrammen. Vattenmyndigheterna ska utfärda åtgärdsprogram för olika landsdelar, men alla program ser likadana ut. Det är orimligt att tro att samma åtgärder kan vidtas i glesbefolkade skogs- och fjällområden som i tätbefolkade jordbrukslandskap och kosta lika mycket. För att åtgärderna ska bli effektiva och rimliga, krävs differentiering.
• Skapa möjligheter för bättre beslutsfattande. Regeringen utser delegater i vattenmyndigheternas beslutsorgan, men de har begränsad makt; de kan inte bestämma över andra länsstyrelser som ansvarar för fakta om åtgärder, kostnader och vattenkvalitet. Det är ett systemfel när beslut måste fattas innan tillräcklig information är tillgänglig.
• Förtydliga underlag och ansvar. Det blir återkommande protester mot åtgärdsprogrammen. På begäran ska regeringen pröva åtgärderna, men utan att pröva de miljökvalitetsnormerna som orsakar åtgärderna. Med undermåligt utredda konsekvenser av åtgärderna vet ingen om normerna är nåbara eller skapar samhällsrisker.

Vidare kan kommunala reningsverk och privata företag överklaga tillståndsbeslut men inte HaV:s föreskrifter, länsstyrelsens bedömning av vattenkvaliteten eller vattenmyndigheternas normbeslut. Därför ställs ingen till svars för beslut som inverkar på vatten- och avloppsförsörjningen, kommuners och verksamheters framtid, klimatarbete, energi- och livsmedelsförsörjning samt vattenskyddet.

Myndighetsröran är allvarlig

Regel- och myndighetsröran är allvarlig. Ett aktuellt exempel är en vattenmyndighet som vägrar utfärda en mindre sträng miljökvalitetsnorm trots sakliga skäl, vilket stoppar ett reningsverk från att bli Europas mest effektiva.

Exemplet avslöjar en process som förhindrar, snarare än främjar, miljöskydd.

Sammantaget ser vi ett stort behov av att utveckla en modern vattenpolitik. Vi föreslår därför som ett första steg att Vattenförvaltningsutredningens förslag genomförs, där regeringen tar kontroll över hur statliga myndigheter, miljöövervakning, lagar och organisation fungerar. Sverige behöver också en blå färdplan för en samlad vattenpolitik med klimatanpassning, utveckling av lagstiftning och finansiering av landets vattenhantering.