Wiesner: Alla länder måste ta gemensamt ansvar för att prissätta koldioxid 

När klimattoppmötet COP28 i Dubai inleds följer kritiska dagar för att världens länder ska följa EU:s exempel och att Parisavtalet kompletteras med ett tydligt mål om ett globalt pris på koldioxid.

Elektriska bilar och närproducerat kött

Vi vill att du ska kunna skjutsa barnen till fotbollen, grilla hamburgare, köpa de senaste teknikprylarna och kläderna, flyga till spännande resmål och åka på solsemester. Allt detta kommer vi kunna fortsätta att göra i ett hållbart samhälle. Men vi måste göra det på ett annat sätt. Bilarna måste vara elektriska, köttet produceras i hållbara lokala lantbruk, flyget drivas med andra bränslen och produkterna och kläderna produceras med hållbara råvaror.

För Centerpartiet är målet att vi som konsumenter ska kunna agera och leva som tidigare, men med nya val och med utsläppssnåla alternativ från producenter och industri. För oss handlar det om systemets och industrins omställning i stället för att konsumenter ska ändra livsstil och skuldbeläggas. För att detta ska vara möjligt krävs dock en systemövergripande förändring och att politiken jobbar hårt för att genomföra den.

Det viktigaste verktyget i omställningen är att sätta pris på utsläpp.

Det viktigaste verktyget i omställningen är att sätta pris på utsläpp. Med ett högt pris på utsläpp av koldioxid blir alternativa tekniker och utsläppssnåla produkter gynnsamma att forska om och investera i. EU har gått före och har sedan länge ett handelssystem som prissätter utsläpp. Centerpartiet har som förhandlare varit med och utformat systemet sedan starten. Vi har som enda svenskt parti tagit ett kontinuerligt ansvar under årtionden för att lägga om och skärpa EU:s handelssystem med utsläpp.

Dyrare med utsläpp

Som en följd av Parisavtalets nya klimatmål om att minska uppvärmningen till 1,5 grader gjordes systemet om förra året. De viktigaste förändringarna var då

• Att utsläppen måste minska snabbare. Takten dubbleras för hur snabbt utsläppen måste minska. Från att de ska minska på 40 år så ska de nu kapas på 20 år. Det betyder att det försvinner dubbelt så många utsläppsrätter från systemet varje år och att utsläppsrätterna därmed tar slut 2040.
• Att fler utsläpp ska kosta. Fler sektorer läggs till och får betala för sina utsläpp. Det handlar bland annat om sjöfarten, avfallet, transport- och bostadssektorn vars utsläpp omfattas för första gången samt flygets utsläpp som framöver ska omfattas i sin helhet. Totalt går EU:s utsläppshandel från att omfatta runt 40 procent av unionens utsläpp till nästan 80 procent.
• Att utsläpp utanför EU ska kosta. Oavsett om produktionen äger rum utanför eller inom EU så måste priset för koldioxid betalas och utsläppsrabatterna för industrin kommer därmed upphöra.

Här visar EU vägen. Världens mest effektiva klimatverktyg har skapats och sett till att Parisavtalets betydelse får ett verkligt genomslag. Vi i Centerpartiet är dock inte nöjda här. Utsläppshandeln måste bli global. Alla länder måste gemensamt ta ansvar för att prissätta koldioxid, oavsett var utsläppen sker. Ska samhället ställa om, industrin erbjuda hållbara alternativ och transportsystemet göras om från grunden, då måste utsläpp kosta. Ska vi resa, äta, köpa och konsumera hållbart, så måste de alternativa lösningarna finnas med i ekvationen och kostnaderna med att använda fossil energi öka.

Sluta skylla på varandra

Vi ser att klimattoppmötet COP28 i Dubai är ett viktigt delsteg och att EU kan fylla en viktig roll. Befintliga handelssystem, såsom de i Kanada, Japan och i Kalifornien kan kopplas ihop med Europas handelssystem för större genomslag. EU bör även bjuda in länder som vill införa handelssystem med utsläpp att delta i Europas system. Därtill kan den samlade kompetensen inom EU från lärdomarna av EU-systemet exporteras globalt. Unionen bör ta ansvar för utbyte av experter och kompetens i global skala för att föra vidare kunskap om prissättning av koldioxid.

Det finns en rad viktiga ämnen som ska avverkas på klimattoppmötet nu i december. Artikel sex i Parisavtalet är den viktigaste frågan. Den berör hur handel av utsläpp och prissättning av koldioxid ska ske globalt och här förväntar vi oss att länderna går från ord till handling.

För världen behöver handling – och ett gemensamt ansvarstagande. Att skylla på varandra och bara se till nationella intressen är en väg som leder till oåterkalleliga klimatförändringar.