”Ukraina är Europa och Ryssland är bortom Europa” – Kunderas essä fyller 40

När Ungernrevolten inleddes i september 1956 knattrade chefen för den ungerska nyhetsbyrån ut ett desperat telexmeddelande: ”Vi kommer att dö för att försvara Ungern och Europa”. Milan Kundera inledde sin essä med den anekdoten och menade att orden om att ”försvara Europa” redan under Ungernrevolten framstod som obegripliga i Västeuropa.

Politiskt öst kulturellt väst

När Kunderas essä kom 1983, så talade man bara om Öst- och Västeuropa och hade glömt att det var en politisk Kalla krigs-terminologi. Efter Andra världskriget glömdes efterhand det faktum att flera länder bakom järnridån kulturellt tillhörde Västeuropa, med rötter i den romerska kristenheten. Det finns olika definitioner av Centraleuropa, men i Kunderas tolkning var det de länder som uppstod efter Habsburgimperiets upplösning. 

I Väst brydde vi oss inte, detta var det stora sveket, enligt Kundera. Ett ”Europa som inte längre uppfattades som ett värde i Europa” – i kulturellt hänseende. Essän var en av de viktigaste orsakerna till att Centraleuropa kom att debatteras.

– Han bidrog till att lyfta fram Centraleuropa som ett kulturområde. Det skapade en positiv opinion inom EU och gav de här staterna en starkare ställning, säger Kristian Gerner, professor emeritus i historia vid Lunds universitet till Altinget.

Essän finns med på EU-parlamentets lista över 100 böcker som format den europeiska identiteten.

Klämda mellan jättar

I mitten av 1990-talet besökte Bronislaw Geremek, Polens dåvarande utrikesminister och historiker, Utrikespolitiska institutet. Han inledde sitt föredrag med orden. ”Ibland blir jag ombedd att beskriva Polen som land. Då säger jag att Polen är ett land som ligger mellan Tyskland och Ryssland.” Det var en beskrivning direkt tagen från Kunderas essä.

Polen som delades tre gånger och under en period inte existerade som självständig stat, Polen vars nationalsång inleds med orden ”Än är Polen ej förlorat…” Att veta att själva existensen närsomhelst kan vara hotad är en del av den centraleuropeiska erfarenheten.

Ukraina försvann från världen

Kundera hade 1980 intervjuats av Philip Roth för New York Review of Books, och där nämnde han Ukraina som skräckexemplet. ”En man vet att han är dödlig, men han tar det för givet att hans nation har en sorts evigt liv. Men efter den ryska invasionen 1968 konfronterades varje tjeck med tanken att hans nation i tysthet skulle kunna raderas från Europa, precis som 40 miljoner ukrainare under de senaste fem decennierna tyst har försvunnit från världen utan att världen brydde sig om det.”

– Ukrainas nationalsång börjar precis som Polens. Den svenska titeln är ”Ännu lever Ukraina”, men den ordagranna översättningen är ”Ännu har Ukraina inte dött”, påpekar Kristian Gerner.

Nyligen skrev Stefan Auer, biträdande professor i europeiska studier vid Universitetet i Hongkong, en recension av den engelskspråkiga nyutgåvan av essän, där han menar att Kunderas frustration inför Västs likgiltighet har kommit på skam med tanke på vår enighet mot Ryssland under Ukrainakriget. Däremot har hans misstänksamhet mot Ryssland besannats. ”Vid Västerlandets östgräns, som utgörs av Centraleuropa, har man alltid varit känsligare för den ryska maktens hot”, som Kundera formulerade det.

EU:s enighet mot Ryssland allt svårare

När Altinget nyligen besökte EU-parlamentet och EU-kommissionen i Bryssel förutspådde flera av dem att enigheten mot Ryssland kommer att bli en allt större utmaning.

Vad har de här ländernas EU- och Natomedlemskap betytt för de centraleuropeiska länderna? Inte minst i relation till Kunderas reflektion att de lever med vetskapen om att deras existens alltid är hotad.

– Det är riktigt, de levde under det hotet. Samtidigt var det en enorm förändring i och med att Tyskland plötsligt blev civiliserat. Men Merkelpolitiken och ”Putinversteher” gör att framför allt balterna i stället ser USA som sin stora resurs.

Idealiserande bild 

Kristian Gerner menar att Milan Kunderas essä som helhet står sig bra, men att han idealiserade Centraleuropa som det sanna Europa.

– Det odemokratiska arvet har dock kommit fram i Polen, Ungern och även Tjeckien och Slovakien.

Med andra ord är det inte nationer som försvarar våra värden, utan grupper av människor.

– Det Kundera framhöll som positivt försvarades främst av grupper som var i opposition redan på 1930-talet, som de judiska intellektuella. Men antisemitismen var stark i Polen och Ungern redan då, och den har kommit tillbaka. Orbán i Ungern är ett exempel, diskussionen i Polen om medskyldigheten för massakern på judar i Jedwabne ett annat, säger Kristian Gerner.

Kundera skrev också att Centraleuropas verkliga tragedi inte är Ryssland utan Europa, eftersom Europa ”inte längre uppfattades som ett värde i Europa”. Vi hade lagt kulturen bakom oss. Ser du att detta på något sätt har ändrats i och med kriget mot Ukraina?

– Det är komplicerat. Britterna, som nu står utanför EU, har tagit den kanske starkaste ställningen för Ukraina. Kunderas narrativ stämmer inte längre på det sättet. Situationen förändras i och med Rysslands krig. Ukraina är Europa och Ryssland är bortom Europa.

– Det kräver en nyanserad analys. Det finns grundvärden som man kan förknippa med den europeiska civilisationens bästa sidor. Men i Ungern och i Polen har också det mörka arvet kommit fram.

Kristian Gerner menar ändå att Kunderas essä fortfarande är läsvärd.

– Vi kan använda den som utgångspunkt men inte som facit.