Tidigare ordförande för Nordiska rådet: ”Ny arbetsgrupp banar väg för en nordisk renässans”

Finlands president Sauli Niinistö var snabb med att efter Rysslands brutala attack mot Ukraina ändra Finlands utrikes- och försvarspolitik helt och leda landet in i Nato.

– Om du vill veta varför – se dig i spegeln, sade han till Putin och skapade en helt ny situation för de nordiska länderna, som nu är enade i både Natos och EU:s försvarssamarbete.

Nordiska rådet har tagit konsekvenserna och tillsatt en arbetsgrupp för att överväga eventuella konsekvenser för den nordiska ”grundlagen”, Helsingforsavtalet, som fortfarande präglas av det kalla krigets inskränkningar av Finlands och därmed Sveriges deltagande i utrikes- och försvarspolitiken. Det har ändrats sju gånger, men inte en enda gång under de senaste 27 åren. Arbetsgruppen har varit vänlig nog att fråga mig om min vision för framtiden.

Allt talar för att det nu inrättas ett utrikes- och försvarsutskott, både i Nordiska rådet och i ministerrådet. Precis som i Europaparlamentet och EU:s ministerråd.

Det kommer att leda till en välbehövlig förändring i kretsen av politiker som står för det nordiska, precis som det kommer att göra det möjligt för de nordiska länderna att stärka sin röst i Nato och i europeisk politik.

Jag anser att den gemensamma visionen bör vara att stärka Natos norra flank till gagn för både de nordiska och baltiska ländernas säkerhet och för att undvika spänningar i Östersjön, Nordatlanten och Arktis.

Den gemensamma visionen bör vara att stärka Natos norra flank till gagn för både de nordiska och baltiska ländernas säkerhet och för att undvika spänningar i Östersjön, Nordatlanten och Arktis.

Bertel Haarder

Norden ska för allt i världen inte delas upp i ett Östersjökommando och ett Nordatlantiskt kommando, som båda kommer att vara livsviktiga för Danmark, Färöarna och Grönland.

Tillsammans har de nordiska länderna 500 stridsflygplan (ungefär lika många som Royal Air Force) och nästan 4 000 stridsvagnar (enligt Zilmer-rapporten från den 3 oktober 2022). Tillsammans är vi inte små. Dessutom har vi tillsammans världens största handelsflotta!

Visionen bör också vara att fylla det tomrum som skapats av det brittiska utträdet ur EU. Våra grannländer, inklusive Tyskland, kommer att älska en starkare nordisk röst i EU, vilket också kommer att vara av stort intresse för Norge och Island, som inte är EU-medlemmar. Varför ska vi sitta passiva och vänta på initiativ från Berlin och Paris?

Detta förutsätter en brytning med det traditionella nordiska småstatstänkandet, liksom det förutsätter att de nordiska ministrarna alltid håller förberedande möten och anpassar sina ståndpunkter.

En förutsättning för detta är också att det pågår gemensamma analyser och gemensam policyutveckling, som inte hinns med av de 120 tjänstemän som ska betjäna hela Nordiska rådet och alla 11 ministerråd.

Som jämförelse kan nämnas att EU har 32 000 tjänstemän som stöper nya idéer och omsätter dem i praktiken! Till att börja med bör ett nära samarbete etableras mellan de nordiska utrikespolitiska analysinstituten.

Nu är det upp till de folkvalda i Nordiska rådet och ministerrådet om det nordiska samarbetet ska få en renässans eller om samarbetet ska fortsätta sakna dynamik och respekt.

Bertel Haarder

I stället bör inget land åläggas att delta i – eller betala till – ett beslut som det motsätter sig. Å andra sidan bör detta land inte kunna hindra andra länder från att gå vidare med samarbetet. Detta kommer att ge samarbetet en ny dynamik.

Enligt den nuvarande enhällighetsprincipen förhandlas besluten i praktiken av tjänstemän, så att det är ”kostnadsfritt” för ministrarna att delta i mötena, vilket de ofta gör.

Nu är det upp till de folkvalda i Nordiska rådet och ministerrådet om det nordiska samarbetet ska få en renässans eller om samarbetet ska fortsätta sakna dynamik och respekt.

Vi ska inte ha en nordisk union, som Gunnar Wetterberg har föreslagit, med en gemensam monark och så vidare. Men vi behöver fler starka ”nordiska gemenskaper”, som Johan Strang föreslår i boken ”Nordiska gemenskaper”.

Låt oss förverkliga alla de goda samhällsförslag som vi har fått under de senaste 15 åren i Stoltenbergrapporten (om försvarssamarbete), Könbergrapporten (om hälsosamarbete), Bjarnasonrapporten (om cybersäkerhet), hamnrapporten (om mobilitet) och nu senast Enestamrapporten (om beredskapssamarbete med mera efter coronapandemin). Totalt femtio konkreta förslag som är redo att genomföras. Om den politiska viljan finns.

För att samarbetet ska få dynamik och initiativkraft bör alla regeringar inrätta en ”Nordisk ministerkommitté” med samarbetsministern som ordförande.

Detta skapar automatiskt en parallell tjänstemannakommitté med ansvar för att förbereda möjliga strategier och förslag – bland annat för att förverkliga förslagen i de ovan nämnda rapporterna samt alla de lovvärda mål som redan finns inskrivna i Helsingforsavtalet, men som inte har förverkligats.

Jag hoppas att några visionära politiker engagerar sig och visar vägen till en sådan nordisk renässans. För som vice talmannen i det serbiska parlamentet, Comic, sade när jag frågade henne varför så många studenter i Belgrad lär sig det nordiska språket och den nordiska kulturen:

– Vi på Balkan kan inte slita blicken från våra meningsskiljaktigheter. De nordiska länderna är en förebild eftersom man har lärt sig att utnyttja det man har gemensamt!

Artikeln är översatt från Altinget.dk.