Debatt

Stäng inte ute våra medlemmar från AI-kommissionen, Slottner

Det offentliga Sverige har inte inkluderats i regeringens AI-ambitioner. Det anser Heike Erkers och Simon Vinge, ordförande respektive chefsekonom Akademikerförbundet SRR.

Det enda som går att vara säker på är att vi kommer att behöva utbilda medborgare på nytt, skriver debattörerna.
Det enda som går att vara säker på är att vi kommer att behöva utbilda medborgare på nytt, skriver debattörerna.Foto: Theresia Viska och Sander Bråkenhielm/Magnus Länje
Heike Erkers
Simon Vinge
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Regeringen har under buller och bång tillsatt en kommission för att stärka svensk konkurrenskraft genom att se hur Sverige kan använda AI på ett bra sätt. Det är positivt. Vi har stor tilltro till att ny teknik kommer att förbättra samhället på massor av vis. Däremot saknas det offentliga Sverige i regeringens AI-ambitioner.

Altingets gratis nyhetsbrev

Glöm inte välfärdens medarbetare

Regeringen pratar om att målet med den nya strategin bland annat är bättre välfärd och effektivare offentlig förvaltning. Vi frågar oss hur den offentliga förvaltningen ska kunna effektiviseras utan att kommissionen eller dess expertgrupp har med välfärdens medarbetare? Varken SKR eller välfärdsmedarbetarnas organisationer finns med.

Vi ställer frågan därför att vi tror på den svenska modellen. Genom samförstånd, förhandlingar och representation från både arbetsgivare och arbetstagare har Sverige under hundra år lyckats skapa en av världens mest effektiva arbetsmarknad. Hög sysselsättning, effektiv administration, god produktivitet. Det är värden som den svenska modellen har levererat – och det är värden som kommissionen, med rätta, hoppas att AI ska kunna bidra till.

Genom att arbeta smartare kan vi göra mer utan att slita ut medarbetarna.

Ingen kan förutspå vart teknikutvecklingen kommer att leda eller vad den kommer att ta fram för lösningar. På samma sätt hade vi för hundra år sedan inte någon aning om vilka uppfinningar som skulle prägla resten av 1900-talet. Det är inte heller någonting som varken en kommission, arbetsmarknadens parter eller någon politiker kan förutspå. Däremot kan alla dessa aktörer bidra till goda förutsättningar. Där har arbetsmarknadens parter en helt central roll att fylla när det handlar om att ställa om inför den nya teknikens krav och konsekvenser. Vi kan skapa dessa förutsättningar.

Svensk välfärd kan bli världsledande

Det enda som går att vara säker på är att vi kommer att behöva utbilda medborgare på nytt. De kommer både att behöva lära sig nya saker och helt annat än de lärde sig i skolbänken. Och framförallt kommer vi behöva ställa om stora delar av arbetskraften genom att ersätta mängder av jobb med sådana som vänder sig mot AI-åldern, oavsett hur den ser ut. Här har Sverige tidigare legat i framkant med generösa omställningssystem och socialförsäkringar, god tillgång till vidareutbildning och kompetenshöjning liksom stöd till de vars jobb halkat efter i produktiviteten.

Vi tror att svensk välfärd kan bli världsledande. Genom att arbeta smartare kan vi göra mer utan att slita ut medarbetarna. Denna ambition saknar vi i regeringens AI-strategi. Med urholkade försäkringssystem och bristande inkludering av arbetsmarknadens parter i de centrala processerna kommer vi aldrig att kunna ställa om vår arbetskraft för att möta framtiden. Då riskerar vi att ställa stora grupper utanför omställningen och till och med skapa motstånd mot förändringsprocesser. Det skulle sätta käppar i hjulet för alla fina ord som kommissionen hoppas på: konkurrenskraft, effektivitet och innovationsförmåga.

Tänk inte bara på ingenjörerna

Det är positivt att Sveriges ingenjörer sitter med i kommissionen, eftersom många av deras medlemmar utvecklar AI-lösningar både för innovationer av privat sektor som utveckling inom offentlig sektor. Däremot är ingen av de förbund vars medlemmar faktiskt använder alla lösningar, varav många redan existerar som algoritmer, beslutsstöd och AI-hjälpmedel, vare sig tillfrågade eller omnämnda.

Vi vill därför säga att det är dags för digitaliseringsminister Erik Slottner (KD) att gå från fina ord, till att faktiskt se till att de kan bli handling. Och det är bara möjligt om de som ska vara med och fatta besluten sitter med vid borden där deras arbetsredskap, digitala – med eller utan AI, ska utformas.

Nämnda personer

Erik Slottner

Civilminister (KD), ledamot partistyrelsen
Påbörjade studier vid pol. mag-programmet (Linköpings uni.)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00