Skogsprofessor: Svenska skogsägare får reglerad frihet och mycket ansvar

Den här artikeln publicerades första gången den 23 maj.

När policyfrågor diskuteras i skogsdebatten verkar många fastna i ensidiga argument. Men ett mynt har inte bara två sidor utan tre – krona, klave och kanten som förenar dem. Det är alltför lätt att fokusera endast på värdet på den ena sidan av myntet. Jag hävdar att även om det kan verka enkelt att lyfta fram de förväntade fördelarna av en policyförändring, så får man inte glömma de andra sidorna av myntet – kostnaderna och konsekvenserna.

Dyr svensk skogsproduktion

Initiativ som den europeiska skogsstrategin är välmenande men beslutsfattarna bör vara medvetna om effekterna av interventioner som gör det påtagligt mycket dyrare att skörda och förädla träprodukter i ett system som redan är hårt reglerat. Mina erfarenheter efter att ha jobbat i olika delar av världen är att den svenska skogssektorn är väldigt reglerad om man jämför med andra länder (och i Sverige är vi inställda på att följa reglerna).

Det kan handla om kravet på att återplantera ett skogsbestånd efter avverkning, eller att se kostnaderna för att leva upp till en skogscertifiering som ett naturligt inslag i skogsföretagande – två exempel på ett välreglerat system. Jag upplever att skogsägare i Sverige verkar under ”reglerad frihet och mycket ansvar”, vilket skiljer sig lite från den gängse bilden av att de åtnjuter ”frihet under ansvar”.

Konsekvenserna av att göra svenska skogsprodukter onödigt dyra eller att genom reglering begränsa utbudet, kommer både att drabba landsbygden hårdare och ge kännbara konsekvenser även utanför landets gränser. Det är rimligt att fråga sig om de påstådda fördelarna kommer att bli verklighet.

Bejaka aktiv skötsel och naturskydd

Till exempel, om färre svenska skogsprodukter når lokala och internationella marknader – vilka andra produkter kommer att ersätta de saknade? Kommer svenska skogsprodukter att ersättas av produkter som ökar de fossila utsläppen? Kommer alternativen vara förnybara och möta de höga hållbarhetskrav som vi ställer på den svenska skogsbranschen?

Om produktionsskogsbruket förflyttas till andra delar av världen riskerar det att hamna i länder där regleringarna inte är lika starka.

Det finns enligt mig inga självklara svar och det visar på hur osäkra konsekvenserna är. Om produktionsskogsbruket förflyttas till andra delar av världen riskerar det att hamna i länder där regleringarna inte är lika starka. Det kan leda till att det blir svårare att uppfylla de sociala, rättsliga och miljömässiga förväntningar som krävs för en hållbar utveckling.

Genom att bejaka ett skogsbruk med både aktiv skötsel och naturskydd möter samhället hållbarhetsutmaningarna utan att ducka. Samhällets ökade förväntningar på en växande bioekonomi och minskad miljöpåverkan, allt under pågående klimatförändring, kommer att fortsätta forma den svenska skogssektorn och vårt lands ekonomi.

Utforma en ”lagom” skogspolitik

För att ta ett exempel: initiativ för att avsätta mer skog för strikt skydd av biodiversitet är berömliga – men vem ska betala? Förväntas skogsägare kompenseras för sådana ingrepp och i så fall hur? Kommer konsekvenserna av striktare naturskydd i Sverige helt enkelt att flytta kraven på intensiv skogsskötsel till de delar av världen som växer snabbt, men där de sociala systemen är mindre rättvisa och vilket kan leda till en accelererad kris för den biologiska mångfalden?

Lagstiftare och beslutsfattare bör vara medvetna om kostnader och konsekvenser. Mitt förslag är att hålla fast vid det svenska ”lagom” för att undvika ensidiga resultat. För att använda ekonomernas jargong handlar det om att undvika ”corner solutions” där för mycket av det ena, må det vara strikt naturskydd eller aktiv skogsskötsel, betyder för lite av det andra.