Regeringen får inte krokna på upploppet av migrationsuppgörelsen

Visst, det var ett anmärkningsvärt genombrott i förhandlingarna som ledde till att EU:s regeringar kunde enas om två av de viktigaste pusselbitarna i migrationspakten – nämligen hur asylprocessen ska se ut, och hur fördelningen av asylsökande ska lösas ut mellan medlemsstaterna.

Vi får inte hamna i en situation där vi slentrianmässigt skickar folk till gränsförfarandet

Det är bra att vi får en mer effektiv asylprocess. Samtidigt får vi inte tumma på rättssäkerheten. Det är viktigt att vi sätter ribban högt för vi vet med oss att många medlemsstater sen gör egna tolkningar av vad man får göra, och avsteg där asylsökandes rättigheter inskränks kraftigt.

Vi ställer oss försiktigt positiva till gränsförfaranden. Det är bra att vi har ett tydligt och ordnat mottagande, där man snabbt genomför asylprocessen för dem som kan utgöra hot mot rikets säkerhet eller där det är tydligt att personen inte har några skyddsskäl. Men det måste också vara rättssäkert – vi får inte hamna i en situation där vi slentrianmässigt skickar folk till gränsförfarandet, trots att de har reella skyddsbehov.

En droppe i havet

Vidare så är det verkligen bra att vi slår fast i en EU-lag vilka förväntningar vi ställer på beredskap och kapacitet när det gäller mottagande. Det visar på att vi har lärt oss något av migrationskrisen 2015, där vi absolut inte hade det.

Det är också bra att man gör det obligatoriskt att visa solidaritet och hjälpa länder som har ett stort tryck på sig i form av mottagande av asylansökande. Men jag är besviken att man satt ribban för omfördelning så lågt, på bara 30 000. 2022 kom det hela 105 000 asylsökande bara till Italien. Dessa 30 000 är en droppe i havet. I fortsatta förhandlingar måste Tomas Tobé (M) som huvudförhandlare trycka på att få upp den siffran ordentligt.

Samtidigt är vi oroade över att Ministerrådet inte nådde en överenskommelse i krishanteringsförordningen. Det är en otroligt viktig del för att få till en helhet – utan den står vi mycket mer osäkra inför en framtida migrationskris. I fjol kom 105 000 asylsökande bara till Italien. Mot bakgrund av klimatförändringar och konflikter runtom i vårt närområde så kan en ny migrationskris vara nära annalkande. Vi i Europaparlamentet är klara för förhandlingar – så nu är det upp till bevis för ministerrådet att steppa upp så vi får även denna på plats innan mandatperiodens slut.

Vi ställer oss också positivt till att rådet nu också står bakom att ändra Dublinreglerna. Det är tydligt att de inte funkar när vissa medlemsstater, bara på grund av sin geografi, får ta emot ett oproportionerligt stort antal asylsökande.

Misslyckande inget alternativ

Samtidigt så är det inte hållbart att vi har ett system där dessa länder inte registrerar alla asylsökande så att de går under jorden och söker sig vidare till andra medlemsländer i EU. Det leder till en snedfördelning av ansvaret, där vissa länder får bära ett väldigt tungt ansvar medan andra inte tar något alls. Här har Centerpartiet deltagit aktivt i förhandlingarna och drivit på att det man ska ha en mer jämn fördelning mellan medlemsstaterna som utgår ifrån BNP, befolkningsmängd och tidigare mottagande.

Så ett bra första steg – men den där slutspurten som svenska representanter talade om känns ändå en bit bort. Jag hoppas verkligen inte regeringen börjat spurta för tidigt och kroknar på upploppet. För att de orkar fortsätta hålla emot SD och deras högerpopulistiska och extremistiska vänner i Europaparlamentet är en nyckel till framgång här. Och att misslyckas är inte ett alternativ. Det leder till fler döda barn på våra stränder, på stränderna dit vi åker för att skapa barndomsminnen för våra barn. Det är inte ett alternativ.