Professor varnar: Nato klarar inte att försvara sig mot Ryssland i Arktis

Från januari till maj arrangerar Nato "Steadfast Defender 2024". Övningen är alliansens största sedan det kalla kriget. Mer än 90 000 trupper deltar, för att signalera att Nato har ett starkt och trovärdigt försvar i hela den nordatlantiska och arktiska regionen.

Men alliansen är inte utrustad nog för att hantera Rysslands militära närvaro i alla delar av Arktis.

Alla arktiska länder – definierade som permanenta medlemmar av Arktiska rådet – är, med undantag av Ryssland, också medlemmar i Nato. 

Inget av Natos medlemsländer har isförstärkta krigskepp med utrustning för övervakning och försvar i luften och under vattnet.

Internationella nyhetsmedier som Wall Street Journal och Washington Post har skrivit om det finska och svenska medlemskapet i militäralliansen som en vändpunkt i arbetet med att avskräcka Ryssland i de nordliga områdena.

Emellertid är varken Sverige eller Finland arktiska kuststater. Ländernas placering vid Östersjön och det nordvästliga Ryssland innebär att ländernas strategiska fokus först och främst är riktade mot den baltiska regionen, där Rysslands militära närvaro utgör ett hot mot Natos östra flank.

Stora hål i Natos arktiska försvar

Inget av Natos medlemsländer har isförstärkta krigskepp med utrustning för övervakning och försvar i luften och under vattnet.

USA, Kanada, Danmark, Finland och Sverige har prioriterat förmågor till andra regioner, som Indien och Stilla Havsområdet och Östersjön. Island har inte något militärt försvar. Norge har isförstärkta kustbevaktningsfartyg, men som inte är avsedda för militära operationer.

Ryska atomdrivna- och beväpnade u-båtar, som kan angripa Nordamerika och Natos transatlantiska försörjningslinjer, kan i dag segla ut från Barents hav genom Bear Gap (havet mellan Svalbard och Norges fastland, reds.anm.) och ut under den drivande polarisen längs den östra grönländska kusten utan att bli upptäckta. Det innebär ett stort hål i Natos försvar.

Det rysk-kinsesiska samarbetet  i Arktis stärks gradvis med exempelvis gemensamma övningar för flottan och kustbevakningssamarbete. Därför är Natoalliansens bristande förmåga att försvara sig allt mer problematisk.

Det brådskar att bygga upp ett trovärdigt försvar i hela Arktis, i det ingår även farvattnen omkring Grönland.

Rysslands militära uppbyggnad i Arktis

Rysslands har prioriterat Arktis. Under åren från invasionen av Krim år 2014 och fram till år 2019 byggde Ryssland mer än 475 militära faciliteter i Arktis.

Rysslands norra flotta, som huvudsakligen har baser på Kolahalvön vid gränsen till Norge och Finland, hyser cirka två tredjedelar av den ryska flottans kärnvapenbestyckade styrkor. Ett komplext nätverk med sensorer, missilsystem, kustbevakning och teknologi för elektronisk krigföring beskyddar dem, inklusive de strategiska ubåtarna.

Efter hand som havsisen smälter och fler och fler länder blir aktiva i Arktis, blir det också mer och mer trafik längs Rysslands arktiska kustlinje. Därmed ökar Moskvas incitament att beskydda korridorerna till och från Rysslands militära bastion på Kolahalvön.

Rysslands samarbete med Kina

Rysslands sårbarhet i Arktisk påverkar det strategiska samarbetet med Kina. Ryssland har nytta av Kina på områden som digitalisering, infrastruktur samt för underrättelse- och övervakningsuppgifter.

Samtidigt är Kina inte intresserad av att etablera sig som en egen permanent militär makt i Arktis. Årtionden av strategiskt samarbete med Ryssland i regioner som Centralasien och den koreanska halvön har visat att Kina inser fördelarna med att avstå från att behandla Ryssland som en lillebror.

Kina är långt ifrån enig i allt med Ryssland om den geopolitiska dagordningen. Rysslands utmattningskrig i Ukraina och det militärstrategiska samarbetet med Nordkorea är exempelvis inte i linje med Pekings intressen.

Små tvingas ta stort ansvar

Hålen i Natos arktiska försvar avspeglar att små länder med begränsade försvarsbudgetar står med ett oproportionerligt stort ansvar. Till exempel spelar Danmark en huvudroll i både Natos arktiska och baltiska styrkor. Och Norge är frontlinjestat både till sjöss och på land i förhållande till Rysslands strategiska styrkor på Kolahalvön.

Begränsade försvarsbudgetar är den enkla förklaringen till att länderna inte har investerat i dyrt materiel och tagit på sig huvudansvaret för uppgiften att avskräcka Ryssland.

En väsentlig orsak är att Nato och USA har fokus på att medlemsländernas försvarsbudget ska motsvara minst två procent av BNP. Investeringar i materiel som välutrustade isförstärkta krigsskepp räknas i dag inte in som bidrag till Natos styrkemål

Detta är på bekostnad av säkerheten i Arktis.

Nato-strategi i Arktis kan vara lösningen

Det brådskar att göra något åt hotbilden i Arktis. Det betyder inte nödvändigtvis att Nato ska inleda en massiv militär upprustning, något som skulle riskera att ha en turboeffekt på dynamiken i Arktis.

Det vill säga att länder som USA, Kanada, Danmark och Norge stärker sin militära närvaro i sitt eget närområde.

Ryssland ser sig som sårbart inför en ökad Nato-närvaro i Arktis och det kan leda till oväntade militära motreaktioner. För att undgå att Arktis blir ett högspänningsområde är det viktigt att Nato-medlemmarna med en kustlinje längs Ishavet tar på sig ett större ansvar för att avskräcka Ryssland.

Det vill säga att länder som USA, Kanada, Danmark och Norge stärker sin militära närvaro i sitt eget närområde.

Nato bör även komma framåt i det svåra arbetet med att enas om en arktisk strategi. Det kommer nämligen innebära att alliansen uppdaterar styrkemålen med hänsyn till att inkludera kapaciteter med specialutrustning som isförstärkning av fregatter. Sådant kostar i dag resurser, men räknas inte in av Nato.

Det är svårt för Nato-ländernas regeringar att förklara för sina befolkningar att det ska skäras i välfärden för att investera i försvaret, om omkostnaderna inte räknas som Nato-bidrag.

Det finska och det svenska medlemskapet har till synes stärkt Natos arktiska försvar. Men i verkligheten är det långt kvar innan Nato har etablerat en trovärdig militär avskräckning mot Ryssland i Arktis.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Altinget.dk, texten är översatt från danska och förkortad.