Björk (V) om oredovisade pengar: Svensk öppenhet måste gälla också i EU

DEBATT. Det borde vara en självklarhet, inte bara för vänsterpartister, att vi förtroendevalda ska kunna visa vad vi gör för skattebetalarnas pengar, skriver EU-parlamentariker Malin Björk (V).

Av: Malin Björk
EU-parlamentariker, Vänsterpartiet
 
Ett vedertaget problem med EU:s institutioner är bristen på transparens och insyn. Inför Sveriges folkomröstning om medlemskap i EU 1994 hävdade många EU-förespråkare att Sverige, med vår stolta tradition av offentlighetsprincip och öppenhet, skulle påverka EU till det bättre och göra unionen lättare för vanliga medborgare och journalister att syna. Nu, 24 år senare, vet vi att det blev tvärtom. Istället för att EU tagit efter Sveriges offentlighetskultur har Sverige tagit efter EU:s sekretesskultur.

Sekretesskulturen befästs

EU:s sekretesskultur har dels slagit igenom på ett formellt plan och påverkat hur svenska myndigheter fungerar. Forskare slog i en intressant artikel i våras fast att “framför allt medför lagstiftning från EU att en stadig ström av nya sekretessregler tillämpas hos svenska myndigheter. Det finns inget som tyder på att någon svensk regering någonsin haft ambitionen att motverka sådana sekretessregler av principiella skäl.” Forskarna konstaterar med rätta att det finns all anledning att reflektera över den svenska självbilden om Sverige som världsledande i offentlig insyn.
 
EU:s sekretesskultur befästes nyligen av EU-domstolen. I ett utlåtande skriver domstolen att EU-parlamentets ledamöter inte behöver redovisa den pott pengar på runt 45 000 kronor som vi ledamöter får varje månad för att täcka utgifter som kontorsmaterial, telefonräkningar och hotell och resor till inbjudna seminariegäster. Att transparens inte är en svensk dygd som svenskar automatiskt överför till andra sammanhang visades med all tydlighet när Svenska Dagbladet förra året frågade samtliga 20 svenska EU-parlamentariker om vi kunde redovisa hur vi spenderade dessa pengar.

Kan inte vara en fråga om personlig moral

Resultatet av SvD:s rundringning är ganska häpnadsväckande. Alla parlamentarikerna utom jag vägrade visa upp några kvitton. De andra sa helt enkelt att de inte tänkte redovisa något eftersom EU:s regler inte kräver det. Svenska politiker som säger sig värna offentlighetsprincipen och transparens bör naturligtvis också tillämpa den öppenhet som hade varit lag och självklart i Sverige när de har all möjlighet att göra så och inga EU-regler förbjuder det. Istället har de frivilligt anpassat sig till sekretesskulturen. Det är lika obegripligt som oacceptabelt.

De svenska moderata och kristdemokratiska ledamöterna har åtminstone i konsekvensens namn röstat nej till mer transparens i EU-parlamentet. Men ta Miljöpartiet, som brukar stoltsera med det transparensregister som den gröna gruppen i parlamentet infört. Tanken är att ledamöterna i gruppen öppet ska redovisa alla företag och organisationer de har möten med. Det tycker vi är bra. Men det måste väl i ärlighetens namn också vara minst lika viktigt att redovisa vad de gör med pengarna?
 
Vikten av att de pengar som skickas in i EU-maskineriet redovisas öppet kan inte överskattas. Kan vi EU-parlamentariker inte ens enas om det är det riktigt illa. Det ska inte vara en fråga om personlig moral hos den enskilda ledamoten eller hos det enskilda politiska partiet.

Inte okej

Det är helt enkelt inte okej att EU-medborgarnas skattepengar går till att berika redan välbetalda politiker. För så är situationen i dag. Faktum är att det finns otaliga exempel på att “kontorspengarna” har spenderats på de mest hårresande sätt. Eftersom transparens saknas känner vi säkert inte till de värsta historierna, men det räcker att belysa några av de fall som journalister lyckats nysta i.

Till exempel har det visat sig att Moderaternas och Kristdemokraternas tyska partigruppskollega Manfred Weber, som kandiderar till posten som EU-kommissionens ordförande, har "hyrt" ett kontorsrum i sitt eget privata hem i Tyskland med dessa pengar. Än i dag vägrar han svara på frågor om detta.
 
Franska extremhögerledamoten Marine Le Pen dömdes i somras för att ha använt tre miljoner kronor till sitt parti i Frankrike, pengar som skulle ha använts för hennes arbete i EU-parlamentet. Ukips Nigel Farage deklarerar glatt att han stoppar en stor del av kontorspengarna i egna fickan. Det värsta är att han alltså gör det helt i enlighet med EU:s regler.

Handlar om förtroende

Själv är jag inte någon ofelbar person med ovanligt hög moral. Men som vänsterpartist är det självklart att redovisa utgifterna på kontorskontot. Vi förtroendevalda vänsterpartister betalar dessutom en partiskatt från vår lön varje månad. Vi tycker helt enkelt att det är viktigt att vi förtroendevalda inte hamnar för långt i från de människor som vi ska representera.
 
Att vi politiker ska redovisa pengarna som vi använder i vårt arbete borde vara en självklarhet för alla, inte bara för oss i Vänsterpartiet. Om vi svenska ledamöter tycker att transparens är en viktig princip hemma i Sverige bör vi också följa den utanför Sverige. Annars är pratet om den stolta svenska offentlighetsprincipen inget annat än tomma ord.

Forrige artikel Statsvetare: EU sidsteppat i valrörelsen Statsvetare: EU sidsteppat i valrörelsen Næste artikel Federley: Fel att kvotering och moralcensur ska styra Netflix och HBO Federley: Fel att kvotering och moralcensur ska styra Netflix och HBO