Agera mot antibiotikaresistensen, Jakob Forssmed

Inom infektionsområdet pågår en kamp mot både bakterier och virus. De senaste åren har virus- och bakteriesjukdomar inte bara påverkat den enskildes hälsa, utan även krävt stora anpassningar av samhället och det råder även en allvarlig kamp i det tysta – hotet från antibiotikaresistenta bakterier.

Antibiotikaresistens ett allvarligt hot

Covid-19 pandemin har drabbat oss alla på många plan. Trots att vi har kunnat återgå mer eller mindre till det normala tack vare en enorm mobilisering och samverkan mellan många aktörer, och att vi numera har vaccin och behandling mot covid-19, är kampen mot virus och bakterier inte över. Ökad spridning av covid-19, RS-virus och säsongsinfluensa har fått Folkhälsomyndigheten att gå ut med nya varningar och flera sjukhus har tvingats gå upp i stabsläge för att hantera situationen.

Samtidigt pågår kampen mot antibiotikaresistensen och kräver, liksom pågående infektionssjukdomar, politisk uppmärksamhet och en stor internationell kraftsamling. Vi riskerar annars att slå ut stora delar av samhället då antimikrobiell resistens hotar hela den moderna hälso- och sjukvården och de senaste decenniernas fantastiska utveckling.

Behovet av fungerande antibiotika är i dag livsavgörande inom bland annat neonatal- och förlossningsvård, kirurgi, organtransplantationer och cancerbehandling. Men även sjukvård i form av en enkel knäoperation eller behandling av en urinvägsinfektion eller lunginflammation hotas utan fungerande antibiotika. Trots det akuta läget utvecklas få nya antibiotika. Dels är det komplicerat att ta fram nya antibiotika, dels gör dagens ersättningssystem det mindre lönsamt.

Bromsa utvecklingen

Antibiotikaresistens är en allvarlig global hälsoutmaning, även för Sverige. Enligt Europeiska smittskyddsenheten beräknas närmare 100 personer om dagen (35 000 om året) avlida inom EU till följd av infektioner orsakade av resistenta bakterier. Antalet som drabbas av försämrad hälsa är naturligtvis mycket större. Dagens utveckling måste bromsas, om inte kommer fler människor att få sätta livet till i infektioner orsakade av resistenta mikroorganismer. Men åtgärder för att minska onödig användning av antibiotika är inte tillräckliga. Vi behöver också bli bättre på prevention, att förebygga infektioner som kräver antibiotikabehandling.

Dagens utveckling måste bromsas, om inte kommer fler människor att få sätta livet till i infektioner orsakade av resistenta mikroorganismer. 

Vi står inför ett allvarligt läge och måste ha höga ambitioner. Vi föreslår att socialministern Jakob Forssmed (KD) skyndsamt:

• Under EU-ordförandeskapet utvecklar incitament för företag att ta fram nya antibiotika. Dagens ersättningsmodeller gör det mindre lönsamt att ta fram nya antibiotika. Det krävs en internationell kraftsamling och vi vet att det går – under coronapandemin såg vi hur länder och läkemedelsbranschen gemensamt kraftsamlade när hotet blev tillräckligt stort. Det finns flera olika potentiella lösningar, men den lösning som har kommit längst är en så kallad ”pull-modell” som belönar introduktion av nya antibiotika med breda och tydliga incitament kopplade till existerande läkemedel på marknaden.
• Utvecklar det statligt finansierade nationella vaccinationsprogrammet för vuxna. Redan 2016 föreslog Folkhälsomyndigheten till regeringen att vaccin mot bland annat pneumokocker ska ingå i ett nationellt vaccinationsprogram för just riskgrupper. Under 2022 infördes en mycket begränsad variant av ett sådant vaccinationsprogram. Det är angeläget att den nya regeringen breddar programmet till att omfatta alla människor över 65 år samt riskgrupper och även nya kostnadseffektiva vacciner. Med en hög vaccinationstäckning kan vi både förebygga infektionssjukdomar, minska behovet av antibiotikabehandling och därmed risken för antibiotikaresistens.
• Säkerställer tillgång till existerande antibiotika som är hotade. Folkhälsomyndigheten har identifierat 108 olika antibiotika som är värdefulla eller mycket värdefulla, men som löper risk att inte längre finns tillgängliga för patienter och vården i Sverige. Dessa antibiotika måste värderas på ett sätt som tar hänsyn till den totala samhällsnyttan de bidrar till, något som inte sker i dag.

Ett första steg är att genomföra de åtgärder för att stärka tillgången som föreslås av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket, men på sikt måste värdet av antibiotika speglas i ersättningssystemen.