Vuxna måste ta läskrisen bland unga på allvar

Läsförmågan bland svenska fjärdeklassare fortsätter att sjunka enligt den senaste Pirls-studien, den internationella studie som vart femte år undersöker läsförmåga och attityder till läsning bland elever i årskurs fyra. Skolminister Lotta Edholm (L) har rätt när hon kallar det för en ”läskris”. Det är hög tid att vi tar tag i detta och gör barns läsning till en prioritet på riktigt. Inte att det är något som vi bara pratar om utan något som vi satsar på, här och nu och på lång sikt.

Vänd trenden

Pirls visar att resursstarka elever får bra resultat i studien medan resurssvaga elever har försämrat sina resultat. Alla har inte tillgång till böcker hemma. Eller en familj som går till biblioteket. Därför är bemannade skolbibliotek ovärderliga för att ge alla barn likvärdig tillgång till böcker och till en utbildad skolbibliotekarie som kan förmedla rätt bok till rätt läsare. Genom att investera i skolan och arbeta för att förbättra villkoren för lärarna i deras viktiga läsfrämjande roll kan vi ge alla barn från förskoleklass till gymnasiet det stöd de behöver för att utveckla sitt läsintresse och sin läsförmåga.

För att få unga att läsa räcker det inte med att förklara att det är bra för dem.

För det går att vända den nedåtgående trenden. Vi kan också lära oss av framgångsrika samarbetsmodeller som har genomförts i andra länder. ”The Mississippi Miracle” i USA har visat imponerande resultat genom insatser för att främja barns läsning med hjälp av tidiga åtgärder och en tydlig pedagogik för läsinlärning. Den läsfrämjande organisationen Stiftung Lesen i Tyskland har ett statligt verksamhetsstöd och arbetar med många läsprojekt, bland annat arrangeras årligen en högläsningsdag tillsammans med tidningen DIE ZEIT och Deutsche Bahn Stiftung som når och engagerar cirka 800 000 personer. I Tyskland arbetar man dessutom just nu med att ta fram en nationell plan för det läsfrämjande arbetet. Planen ska syfta till att samverka mellan näringsliv, stat, kommun och organisationer för att främja läsning.

Vuxna är läsande förebilder

En motsvarande plan i Sverige skulle vara ett viktigt verktyg för att samla olika aktörer och arbeta mot gemensamma mål. Och det behövs kraftfulla satsningar, också lokalt och regionalt, för att stärka det läsfrämjande arbetet i hela Sverige.

Vi vuxna är alla läsande förebilder, och vi har alla en roll i att höja läsningens status i samhället, att göra läsningen synlig och samtala med andra, inklusive barn och unga, om det vi läser. Trenden att förmågan att förstå och sjunka in i en text minskar är tyvärr inte förbehållet barn. Det finns goda skäl för oss vuxna att reflektera över vår egen läsning. Vad läser vi, varför läser vi, hur pratar vi om läsning? Barn gör som vi gör, inte som vi säger. För att få unga att läsa räcker det inte med att förklara att det är bra för dem. De måste få engagerat stöd under hela skoltiden för att inte bara få en god läsförmåga, utan också bli läsare som har förstått och upplevt tjusningen och lusten i att läsa.

Arbeta tillsammans

Det är inte brist på vilja eller engagemang som gör att läsfrämjandet i Sverige haltar. Det finns krafter i alla läger som vill vara med och göra det som krävs för att stärka barns läsning i Sverige. Men i stället för att arbeta på många olika håll med isolerade lösningar och läsfrämjande projekt, behöver vi nu samla oss för att hitta en gemensam väg framåt mot att lyfta och stärka läsningen brett i hela landet. Och vi måste visa barnen att vi satsar på deras skola och på deras skolbibliotek och läsning.