Ulf Kristerssons problem är SD-väljarna

Samtidigt som en förskoleklass nära mig firade sina hundra första dagar i skolan noterade regeringen hundra dagar vid makten. Det förra firades med popcorn och laminerad förtjänstmedalj, medan det senare har firats med pressträffar för att berätta vad man åstadkommit.

Syftet är förstås att sätta bilden av handlingskraft och framgång, men starten har varit tuff för regeringen, som har lyckats förarga folk på flera flanker, även sina egna. Såväl näringsliv som folk i allmänhet är irriterade på hattandet kring energistöden. Det är inte direkt billigt att tanka bilen. Natofrågan har gått i stå och Sveriges krusande för Erdogan ger inte heller någon vidare smak i folkmunnen. Och även om ingen kanske tror att den senaste tidens skjutningar är regeringens fel, så är inledningen på året ingen vidare kuliss för partier som gick till val på lag och ordning.  

Ingen räkmacka

Det är ingen räkmacka – och det syns i hur regeringspartierna klarar sig i opinionsmätningarna, medan Socialdemokraterna firar framgångssiffror. 

Även på partiledarnivå ser det likadant ut. I SVT/Novus senaste mätning var Magdalena Andersson den enda partiledaren som inte tappar förtroende och som dessutom har stöd från 54 procent, att jämföra med statsministerns 29 procent. 

Vilka halmstrån finns för regeringen

Vilka halmstrån finns det för en borgerlig regering i det här läget? Tja, man kan alltid tänka att om omvärldsfaktorerna ordnar upp sig lite skulle de just nu förgrymmade borgerliga väljarna återvända. Mycket av det som är jobbigt just nu är självförvållat, men de yttre faktorerna i form av krig och krislägen hjälper inte till. Man kan också glädja sig åt att än så länge verkar valet att inkludera Liberalerna i regeringen ha varit det rätta. Liberalerna sitter still i båten och har fullt upp med att få styrfart på sina departement.

Men det man framför allt får sätta sitt hopp till om man heter Ulf Kristersson är att Magdalena Anderssons fina förtroendesiffror vilar på flyktig grund. De bärs inte fram av att Andersson och Socialdemokraterna har presenterat någon konkret ny politik eller att hon toppat sitt lag sedan valet. Mycket talar för att även hon hade haft det tufft om hon det var hon som just nu hade titeln statsminister. Det är alltid tacksamt att vara i opposition och våren 2023 är inget undantag. Att inte bära ansvar för ”hela skiten”, är just nu en mycket vinnande strategi.

Sprickor i muren hårdbevakas

De mörka molnen på regeringens himmel är flera, men ett på uppsegling är relationen till Sverigedemokraterna. Det är ingen slump att SD får rekordmycket utrymme i media.

Givetvis får man det, det är ju SD:s gillande regeringen lutar sig mot. Varje spricka i Tidömuren kommer att hårdbevakas – inte minst av oppositionen. När Altinget häromveckan rapporterade om SD:s miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunens missnöje med budskapen i en pressträff med Ebba Busch och Romina Pourmokthari tog det inte många timmar förrän tidigare landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg (S) viftade uppfordrande med en utskrift av artikeln i kammaren.