Betydande risker även i nya förslaget till demokrativillkor 

I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 27 mars presenterade regeringspartierna och Sverigedemokraterna den omarbetade propositionen om demokrativillkor för trossamfund och organisationer i civilsamhället. Vi har under lång tid följt arbetet och välkomnar vissa förtydliganden, men ser fortsatt betydande risker. Det understryker vikten av att noga följa vad det nya regelverket får för konsekvenser i praktiken. 

Klokt att dra tillbaka 

Arbetet med nya, förtydligade demokrativillkor i den statliga bidragsgivningen till civilsamhället har pågått i flera år. Syftet har varit att begränsa riskerna för att offentliga medel betalas ut till aktörer som motarbetar grundläggande demokratiska värden.

Sveriges kristna råd, Forum och Fremia delar naturligtvis utgångspunkten att statens resurser inte ska gå till icke-demokratiska eller våldsbejakande organisationer, men har samtidigt påpekat en rad allvarliga brister i den tidigare propositionen som regeringen klokt nog valde att dra tillbaka. 

Risken för godtycklighet måste tas på allvar

Kärnan i vår kritik har handlat om otydligheter i centrala begrepp, bland annat vem som ska betraktas som företrädare för en organisation och vilka konkreta exempel på överträdelser som när det gäller demokrativillkoren ska kunna utgöra skäl för att neka stöd till organisationer och trossamfund.

Tolkningsutrymmet har varit för stort och medfört risker för begränsande effekter på demokratin. I en tid där civilsamhällets utrymme systematiskt minskar är risken för godtycklighet och bristande rättssäkerhet i bidragsgivningen något som måste tas på stort allvar.

Ytterst handlar det om att värna civilsamhällets och trossamfundens självständiga ställning

Mot den bakgrunden välkomnar vi att regeringen efter dialog med civilsamhället nu gjort vissa justeringar i den tidigare propositionen. Det är bra att regeringen tydliggjort att enskilda medlemmar och deltagare inte ska betraktas som företrädare. Ett sådant förhållningssätt skulle innebära helt orimliga ansvarskedjor. Det är också bra att regeringen klargjort att indraget stöd inte ska komma i fråga för ageranden som utgör enskilda överträdelser.  

Nya skrivningar väcker frågor

Men fortfarande kvarstår betydande risker. För samtidigt som företrädarskapet i den nya propositionen i huvudsak begränsas till ”personer med bestämmande inflytande” i en organisation, vilket är en klar förbättring mot tidigare, så är det fortfarande ett begrepp som lämnar öppet för stort tolkningsutrymme. Exempel på roller som nämns är ledare, lärare, styrelseledamöter och uppdragstagare. Det är en skrivning som ger begränsad vägledning.

Det har också tillkommit skrivningar som väcker nya frågor, som till exempel att internationella företrädare nu under vissa omständigheter inkluderas i företrädarkretsen.  

Ur det perspektivet blir möjligheten att, om det finns särskilda skäl, bevilja stöd trots att en organisation eller ett trossamfund funnits bryta mot demokrativillkoren särskilt viktig. I propositionen anges nu vilka aspekter som ska beaktas vid ett beslut om att en organisation ändå ska kunna fortsätta erhålla bidrag trots en överträdelse. Det är visserligen positivt men det är fortsatt mycket svårt att i dagsläget överblicka hur väl en denna ventil i praktiken kommer att falla ut.  

Transparens nödvändigt, också i bedömningarna

Det återstår också frågetecken kopplat till hur den föreslagna stödfunktionen för myndigheter ska fungera. Vi har tidigare ställt oss positiva till att det inrättas en sådan stödfunktion. Men det är av avgörande betydelse att en sådan stödfunktion har god kompetens om civilsamhällets och trossamfundens särart och inre liv.

Bedömningar av organisationer måste också redovisas transparent och det behöver finnas möjligheter till oberoende omprövning av stödfunktionens slutsatser.  

Vi kommer att granska genomförandet

När nu propositionen ska klubbas i riksdagen vill vi därför med kraft understryka vikten av att civilsamhället involveras i uppföljningen av demokrativillkorens effekter och konsekvenser när det nya regelverket implementeras. Vi förväntar oss att regeringen använder de etablerade arenorna för dialog och systematisk uppföljning och att NOD, Nationellt organ för dialog och samråd mellan regeringen och det civila samhället, ges förutsättningar att skapa gedigna strukturer för denna uppföljning.  

Vi kommer för vår del bidra till att civilsamhället noggrant granskar genomförandet och ställer riksdag och regering till svars för utfallet. Ytterst handlar det om att värna civilsamhällets och trossamfundens självständiga ställning som en omistlig del i vår demokrati.