Svantesson krattar manegen för mer arbetslinje

Vad ska hon bli ihågkommen för, finansminister Elisabeth Svantesson? Hon rattar borgerliga budgetar i en tid då möjligheterna att göra sina ideologiska avtryck är rätt små, när omständigheterna utifrån tränger sig på.

Detta med omständigheter påtalades också flera gånger när Svantesson höll sin pressträff och presenterade vårändringsbudget (Väb) och vårproposition (Våp). Visst, det ljusnar vid horisonten, men osäkerheterna är många, varnade hon och pekade ömsom mot Tyskland och Kina, ömsom mot USA och Spanien.

Ett finstilt försvar

Finansministern framförde på så vis sitt stillsamma försvar för budgetregler och överskottsmål i en tid då detta sätts i fråga alltmer.

– Det är en styrka att möta ramverket och ha låg skuldsättning, sade Svantesson.

Lustigt nog lät den lilla kommentaren betydligt mer som ett finstilt debattinlägg än det hade gjort för bara fem år sedan – oavsett regering. Och diskussionen om hur vidlyftig eller stram en regering bör vara i förhållande till statsskulden lär fortsätta.

Men det kommer bli mer expansiva budgetar framöver. Omvärlden och omständigheterna kräver det. Så snart pressträffen var avslutad började också allsköns bransch- och politikaktörer – från höger till vänster – att efterfråga mindre försiktighet och mer expansiv handling. Finansministern kommer att bli tvungen, oavsett vad hennes inre ideologiska röst säger. Omständigheter, som sagt. 

Den ofantliga sektorn som försvann

En gång för längesen var det en borgerlig paradgren att ständigt säga att välfärden kostade för mycket. Man pratade om ”ofantliga sektorn” och de politiska förslag man drev var i regel ägnade att krympa den. Den inställningen har gradvis vuxit bort. Kanske har det med privatiseringarna i välfärden att göra. När den ”ofantliga sektorn” i allt högre utsträckning blev ett företagande slutade man höra talas om den. Numera är det inga konstigheter att höra moderata finansministrar betona sina satsningar på välfärden.

I vårändringsbudgeten blandar och ger Svantesson. Det är höjda bidrag här och satsningar på lag och ordning där. Miljarder till regionerna, men pengar pytsas också in i infrastruktur. Den politiska profilen är suddig, annat än att klimatet sannolikt hade prioriterats högre i en vänsterstyrd budget.