Regeringen avviker från inslagna kursen med brytpunktsbeskedet

Sverige har ett magert år framför sig. BNP-tillväxt blir svag och arbetslösheten, som hittills hållits tillbaka, börjar stiga.

Inflationen faller visserligen, men det finns olika bedömningar av hur fort det går. Regeringen räknar med en inflation på närmare tre procent under 2024, medan exempelvis Konjunkturinstitutet lägger sig strax under två procent.

Orsakerna förblir oklara tills regeringens budget läggs fram den 20 september. Men följden är redan tydlig när det gäller reformutrymmet inför 2024. Konjunkturinstitutet uppskattar det till 45 miljarder kronor, medan regeringen inte vill gå längre än till 40 miljarder kronor.

Handlar nog inte om åtstramningar

Fem miljarder kronor mindre till reformer – det kan uppfattas som att regeringen stramar åt ekonomin för att ta itu med inflationen. Men det är nog inte rätt sätt att se på saken.

Det knappa reformutrymmet gör det svårt att gynna enbart personer med månadsinkomst över 51 000 kronor

Uppdraget att bekämpa inflationen ligger ju inte i första hand på regeringen, utan på Riksbanken. Där beslutar man om styrräntan och ska kunna klara sig på egen hand.

Regeringen kan visserligen hjälpa till genom att lägga fram en ansvarsfull budget. Men både 40 miljarder och 45 miljarder kronor i reformutrymme ligger inom gränsen för vad som är en rimlig finanspolitik och det är svårt att förutse hur inflationen påverkas.

Däremot kan man tydligt se att fem miljarder kronor gör stor skillnad när det gäller reformer, eftersom det finns mycket som behöver göras. Dit hör att det militära försvaret måste stärkas för att Sverige ska kunna ta plats i Nato, liksom bistå Ukraina. Rättsväsendet måste stärkas för att motverka den stigande brottsligheten.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har samtidigt utfäst sig att inte lämna välfärden i sticket, vilket kan tolkas som att det blir ökade statsbidrag till kommuner och regioner. Regeringen har dessutom utlovat kompensation till åldersgruppen född 1957, som kom i kläm när pensionsåldern höjdes.

Skatterna finns också på reformlistan, men det gäller nu inte längre indexuppräkningen av brytpunkten för vilka som ska betala statlig inkomstskatt – trots att detta tills nyligen har varit en högt prioriterad fråga för regeringen.

Men det knappa reformutrymmet gör det svårt att gynna enbart personer med månadsinkomst över 51 000 kronor, vilket skulle bli följden av indexuppräkningen av brytpunkten. Regeringen har därför ändrat sig och håller därmed inne drygt tolv miljarder kronor som kan användas till andra ändamål.

Regeringen avviker från inslagna kursen

Huvuddelen ska nu i stället gå till ett utökat jobbskatteavdrag som främst riktas till personer med lägre och medelstora inkomster. Det kan passa bättre i det uppkomna läget, men väcker också starka protester. Regeringen avviker ju från sin tidigare inslagna kurs när det gäller indexuppräkningen av skatterna, på ett sätt som kan uppfattas som ett löftesbrott.

Regeringen försvarar sig med att det ekonomiska läget är exceptionellt och att kampen mot inflationen måste stå i centrum. Kanske handlar det också om en kompromiss som var nödvändig för att hålla ihop regeringskonstellationen kring en budget.

Men höginkomsttagarna har anledning att vara besvikna, eftersom de får betala mer i skatt när deras behov av indexuppräkning hade varit som störst. Då ger det ingen tröst att inflationsskyddet kan återkomma längre fram, när priserna har hunnit stabiliseras och behovet därmed också är mindre.