Toppmötet i Vilnius: Hur långt går Nato för att säkra Ukrainas framtid?

Mycket av toppmötet kommer att handla om just den upprustning och utvidgning av Nato österut som Putin ville undvika: på kort sikt genom att släppa in Finland och Sverige, och på längre sikt genom att hålla dörren öppen för det krigshärjade Ukraina.

Toppmöte om faran från öst

Det är allt annat än en tillfällighet att detta Nato-toppmöte äger rum i Litauen. De tre baltstaterna känner sig särskilt utsatta inför ett aggressivt Ryssland, som nu återigen definieras som alliansens farligaste fiende.

Liksom andra medlemsländer i Central- och Östeuropa vill balterna ha ännu mer upprustning av alliansens östra flank – och de kommer också driva på för att Ukrainas väg till Nato ska stakas ut så tydligt som möjligt. Redan för 15 år sedan fick både Ukraina och Georgien besked om att de båda hade goda utsikter att bli Natomedlemmar i framtiden, men utan någon tidsplan.

”Natos ledare borde vara modigare. Putin kommer att veta hur man utnyttjar alla tvetydigheter. Hans långvariga fientlighet mot Ukrainas självständiga existens kommer inte att försvinna bara för att Nato visar återhållsamhet”, säger den brittiske säkerhetspolitiske experten Ian Bond vid Centre for European Reform (CER) i London till Carnegie Europe.

Andra experter uppmanar till mer försiktighet och betonar att det inte är någon mening alls att prata om Ukrainas inträde medan landet är i krig.

Vid toppmötet i Vilnius kommer man också att godkänna nya regionala militära planer för Europas försvar, och ledarna kommer att diskutera återinförandet av alla Natoländers åtagande att investera mer i militärer.

Natos militära ledning: Vi är i högsta beredskap

Redan under månaderna omedelbart efter Rysslands breda invasion av Ukraina den 24 februari förra året fattade Nato långtgående beslut om att utstationera tiotusentals soldater i åtta multinationella stridsgrupper i Polen, Ungern, Slovakien, Rumänien, Bulgarien och de tre baltiska staterna.

Omkring 100 000 amerikanska soldater är nu stationerade i Europa, och cirka 40 000 multinationella styrkor står för närvarande under direkt befäl av Natos högste operative militäre befälhavare över de allierade styrkorna i Europa (SACEUR), den amerikanske generalen Christopher G. Cavoli. Det är en tiofaldig ökning av antalet soldater under Natos dagliga befäl jämfört med före Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

– Vi har en väldigt hög beredskap för styrkor i alla områden. Vissa kan vara klara på några timmar, andra på några dagar. Av säkerhetsskäl kan jag inte gå in på detaljer – men det finns ett betydande antal styrkor redo på land, till sjöss och i luften, sade Natos biträdande stabschef generalmajor Matthew Van Wagenen under en militär briefing förra veckan.

Han sade att förutom cirka 40 000 marktrupper under Natos befäl finns det för närvarande också cirka 100 militära flygplan och 27 örlogsfartyg i stridsberedskap i och runt Europa.

– Vi är i högsta beredskap. Och vi kommer att fortsätta att vara det så länge den nuvarande säkerhetssituationen fortsätter, säger Van Wagenen.

Under toppmötet i Vilnius förväntas ledarna godkänna tre nya regionala försvarsplaner – en för de nordligaste regionerna, en för Centraleuropa och en för det sydöstra Europa, vilket banar väg för en större och mer permanent upprustning.

– I Vilnius kommer ledarna att anta planer för styrkornas sammansättning och kommandostrukturen. Därefter börjar det verkliga arbetet, för då måste det omsättas i praktiken. Då kommer vi att börja arbeta för att nå ett större antal styrkor med större beredskap, sade Natos militära kommittés ordförande amiral Rob Bauer vid ett pressmöte i förra veckan.

EU-länderna måste satsa mer på försvaret

I synnerhet de central- och östeuropeiska medlemsstaterna trycker på för att Natos planer för försvar av alliansens östra flank ska stärkas ytterligare. Det handlar både om hur dagens militära styrkor bäst kan användas och om hur det långsiktiga försvaret av Europa kan säkras genom större militära satsningar.

Vid ett toppmöte i Wales 2014 lovade Natoländerna att öka andelen av sin respektive bruttonationalprodukt (BNP) som spenderas på försvaret till två procent under en tioårsperiod.

Men i dag är det fortfarande bara USA och 10 europeiska länder – de flesta i Östeuropa – som har nått det målet. Hit hör det nya nordiska medlemslandet Finland som investerar hela 2,4 procent av BNP. Flera andra är på väg upp, till exempel Frankrike med 1,9 procent i år.

Alliansen offentliggjorde på fredagen en ny sammanställning som visar att Natos europeiska medlemsländer och Kanada tillsammans har ökat sina investeringar i militär med 8,3 procent under 2023.

– Det är den största ökningen på årtionden. Jag räknar med att se betydligt fler länder nå målet nästa år, säger Jens Stoltenberg.

Förenta staternas och Natos ledarskaps avsikt är att de två procenten av BNP efter toppmötet i Vilnius inte längre ska vara ett tak, utan ett golv. Med andra ord ska det framöver vara det minsta ett land ska kunna leverera.

Nytt hopp för Sverige

Samtidigt som Nato rustar upp har alliansen också fått växtvärk, både på kort och lång sikt. En viktig rubrik i samband med toppmötet är förhoppningen om att Sverige snart ska kunna följa Finland in i försvarsalliansen.

– Vi stödjer fullt ut Sveriges medlemskap i Nato, vilket jag otåligt ser fram emot. Sverige kommer att göra vår allians starkare, sade USA:s president Joe Biden när han tog emot statsminister Ulf Kristersson (M) i Vita huset i onsdags.

Inför toppmötet finns det förnyat hopp om en svensk-turkisk kompromiss efter att Turkiets president Recep Tayyip Erdogan gått med på att träffa Jens Stoltenberg och statsminister Ulf Kristersson (M) på måndagen i Vilnius – alltså dagen före alla övriga ledare dyker upp.

Zelenskyj söker en väg till Nato

Om frågan om Sveriges medlemskap löses på måndag eller tisdag kommer den övergripande diskussionen på toppmötet i Vilnius att handla om säkerhetsgarantier för Ukraina. Det gäller konkret militärt stöd till ukrainarnas pågående offensiv mot de ryska invasionsstyrkorna – och även till stor del Natos lite mer långsiktiga löften till regeringen i Kiev.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj trycker på för substans i alliansens löften om att släppa in Ukraina i Nato. Här har han stöd av Polen, de baltiska staterna och andra östeuropeiska ledare som vill ha en skärpt tidtabell.

Särskilt östeuropéerna anser att det var ett misstag av Nato att ge ett oprecist löfte om en öppen dörr för Ukraina och Georgien vid ett toppmöte i Bukarest 2008, där ingen tydlig plan för anslutningsprocessen antogs.

I dag är analysen av många att just den tvetydigheten ledde till Rysslands aggression mot Georgien 2008 och senare annekteringen av den ukrainska Krimhalvön 2014.

”Frågan är hur Nato kan undvika att upprepa misstaget från Bukarest, där vaga löften gavs utan åtagande. Det visade sig vara den värsta möjliga kombinationen”, säger Marta Dassu, chef för Europafrågor vid Aspen-institutet i Rom till Carnegie Europe.

”Ukrainas medlemskapsambitioner är inte realistiska så länge kriget fortfarande pågår. Varken USA eller de flesta europeiska länder vill korsa den 'röda linjen' som är en direkt konfrontation mellan Ryssland och Nato.”

Om inte medlemskap, vad då?

Inför toppmötet i Vilnius har det varit svåra diskussioner bakom kulisserna för att hitta en kompromiss om vad Nato kan och bör lova Ukraina nu. Det är en balansgång där de östeuropeiska allierade vill ge mer konkreta löften, medan Tyskland hittills har föredragit att undvika att tala om Ukrainas inträde innan kriget är över.

På senare tid har Frankrike försökt överbrygga klyftan mellan de två ståndpunkterna genom att bland annat föreslå andra former av säkerhetsgarantier till Ukraina än just Natomedlemskap. I den diskussionen kommer det att vara avgörande var USA:s president Joe Biden placerar sig de kommande dagarna.

Generalsekreterare Jens Stoltenberg sade på fredagen att förhandlingarna om de exakta toppmötestexterna fortfarande pågår. Han nämnde att ett särskilt Nato-Ukraina-råd skulle inrättas och en flerårig plan för ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina skulle antas. Han vill dock inte avslöja hur långt alliansledarna kan gå för att lova nya säkerhetsgarantier till Kiev.

– När kriget är över en dag måste vi kunna ge Ukraina nödvändiga garantier så att de kan känna sig säkra på att Ryssland inte kommer tillbaka senare och attackerar dem igen. Det är precis vad de allierade länderna diskuterar, säger Stoltenberg.

Medan vissa politiker och experter manar till försiktighet, varnar andra för att skicka fel signal till Kreml.

”Ukrainas medlemskap i Nato är avgörande om väst vill avskräcka Vladimir Putin – eller en liknande framtida rysk ledare – från att attackera landet igen”, säger Ian Bond, utrikespolitisk chef vid Centre for European Reform (CER) i London.

”Om signalen från Vilnius är att medlemskap inte är möjligt förrän kriget är över, då kommer det bara att vara en uppmaning till Putin att kämpa vidare”, menar han.