”TLV ska inte bedöma företags lönsamhet”

Det ingår inte i Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) myndighetsuppdrag att ha någon uppfattning om ett företags totala intäkter för ett läkemedel, eller att bedöma huruvida lönsamheten för ett företag är god eller inte vid en viss prisnivå. Det skriver Karolina Antonov, analyschef på Lif, i en replik.

Placeholder image
”Vi hoppas att ett ökat politiskt intresse kring de svåra etiska och medicinska avvägningar som blir vanligare med fler läkemedel mot svåra sällsynta sjukdomar.” Foto: Fredrik Sandberg/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Hur samhället ska prioritera och värdera läkemedelsbehandlingar mot svåra sällsynta sjukdomar debatteras återigen, utifrån ett beslut av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) om att inte subventionera vissa läkemedel mot sjukdomen cystisk fibros. Riksdagsledamoten Karin Rågsjö (V) anser i sin debattartikel att det saknas kostnadsmodeller för dyra och specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar riktade mot små patientgrupper. Rågsjö efterlyser nya finansieringslösningar för den typen av läkemedel och anser att TLV behöver tydliggöra hur man ser på det samhällsekonomiska perspektivet.

Anmärkningsvärd kommentar

Douglas Lundin, chefekonom vid TLV, skriver i en replik att TLV avslagit ansökan trots att myndigheten utan tvekan bedömer cystisk fibros som en mycket svår sjukdom, att de aktuella läkemedlen har god effekt och att det handlar om patienter som är i stort behov av nya behandlingar. Avslaget beror enligt Douglas Lundin på att företaget begärt ett pris som TLV inte anser är rimligt. Han noterar även att det beräknade antalet patienter som kan komma ifråga för behandling innebär att ”försäljningsvärdet förväntas uppgå till flera hundra miljoner kronor per år, bara i Sverige. Det finns alltså goda förutsättningar för företaget att sätta ett bra pris som innebär god lönsamhet, och som samtidigt är förenligt med reglerna för subvention.”

Läs också

TLV ska använda sig av värdebaserad prissättning, vilket innebär att det i den ena vågskålen finns kostnaden för läkemedlet, i den andra det medicinska värdet för patienten.

Den sistnämnda kommentaren från Douglas Lundin är anmärkningsvärd. Det ingår faktiskt inte i TLV:s myndighetsuppdrag att ha någon uppfattning om ett företags totala intäkter för ett läkemedel, eller att bedöma huruvida lönsamheten för ett företag är god eller inte vid en viss prisnivå. När det kommer till ekonomin ska TLV bedöma om läkemedelsföretaget har kunnat motivera det begärda priset utifrån läkemedlets effekt. Den bedömningen ska göras utan att ta hänsyn till om antalet patienter som behöver behandlingen medför att företagets totala intäkt blir stor eller liten.

TLV ska använda sig av värdebaserad prissättning, vilket innebär att det i den ena vågskålen finns kostnaden för läkemedlet, i den andra det medicinska värdet för patienten. Väger vågskålen med det medicinska värdet tyngre ska priset accepteras. Det är just det som är finessen med värdebaserad prissättning eftersom det ger företagen incitament att fokusera på utveckling av läkemedel med högre medicinskt värde.

Olika beräkningar

Från beslutet i det aktuella fallet framgår av företagets hälsoekonomiska analys att kostnaden för ett kvalitetsjusterat levnadsår i olika grupper av patienter med cystisk fibros varierar mellan 1,5–2,5 miljoner kronor. Men TLV accepterar inte företagets antaganden utan gör egna beräkningar där de kommer fram till att kostnadseffektiviteten varierar mellan 3,9–7,5 miljoner kronor. Av myndighetens information framgår att myndigheten försökt få fram ett avtal med ett förhandlat pris som kan möta TLV:s antaganden genom att överlägga med företaget och regionerna. Företagets och regionernas möjlighet att lyckas nå ett avtal har givetvis påverkats av om förhandlingen utgått från företagets eller TLV:s beräkningar.

Ett ökat politiskt intresse

Vänsterpartiet ser att lösningen är att regeringen ska utreda förutsättningarna för att staten ska ha ett särskilt stöd till regionerna för de behandlingsmetoder som är extra kostsamma. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har i ett positionspapper ett liknande förslag. Lif har länge efterlyst en högre grad av politisk styrning på läkemedelsområdet. Därför ser vi mycket positivt på debattartikeln från Karin Rågsjö, samt på debattinlägg från riksdagskollegan Barbro Westerholm (L).

Vi hoppas att ett ökat politiskt intresse kring de svåra etiska och medicinska avvägningar som blir vanligare med fler läkemedel mot svåra sällsynta sjukdomar. Förhoppningsvis kan det leda till de överläggningar mellan staten, regionerna och branschen som Riksrevisionen rekommenderat att regeringen ska ta initiativ till. Det övergripande målet för ett välfärdsland som Sverige måste vara att patienter ska ges tillgång till läkemedel som kan förbättra deras hälsa och livskvalitet, framför allt patienter med svåra sällsynta sjukdomar som alltför ofta står helt utan effektiv medicinsk behandling.

Läs tidigare inlägg i debatten

Westerholm (L): Finansieringen av särläkemedel måste lösas

Det är minst sagt bekymmersamt att svenska patienter inte får tillgång till samma läkemedel som patienter med sällsynta diagnoser i andra EU-länder. Om lagstiftningen visar sig negativt drabba människors liv och hälsa, då måste lagstiftarna agera. Det skriver Barbro Westerholm (L).

Replik: Läkemedelsföretag behöver ta ett större ansvar

Som myndighet kan vi säkert bli mer transparenta med hur vi tillämpar den etiska plattformen, men vi önskar också se ett större ansvarstagande från företag så att svensk sjukvård har råd att ge patienterna tillgång till nya läkemedel som har bra effekt. Det skriver Douglas Lundin, chefekonom vid Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, i en replik.

V: Bara den med rätt sjukdom kan räkna med billigare medicin

Svåra sjukdomar med tydliga försämringar i livskvalitet ska prioriteras när det gäller vilka som ska ingå i förmånerna. Men så ser det inte ut i dag. Det gäller att ha rätt sjukdom för att få subventionerad medicin, skriver Karin Rågsjö (V).

Nämnda personer

Karin Rågsjö

Riksdagsledamot (V), sjukvårdspolitisk talesperson
Socionom (Stockholms uni. 1978)

Barbro Westerholm

Riksdagsledamot (L), ordförande Liberala seniorer, talesperson för årsrika och i HBTQ-frågor
Med. dr (Karolinska Institutet 1964)

Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor