Sveriges första utfallskontrakt gav utsatta barn bättre livschanser

– Det här visar att det verkligen går att hjälpa även barn och ungdomar med komplexa problem. Men det krävs kraftfulla insatser och rätt insatser, säger Lars Stjernkvist (S) till Altinget.

Lars Stjernkvist var kommunstyrelsens ordförande 2010–2020.

Tanken på ett socialt utfallskontrakt föddes när Norrköpings kommun såg att deras konventionella metoder inte räckte till för att hjälpa barn och ungdomar som hade institutionsplacerats på HVB-hem och SiS-boenden.

Med tidiga insatser ville man undvika senare kostnader, både ekonomiska och mänskliga. 2016 lanserades utfallskontraktet efter ett år av förberedelser. 60 barn och ungdomar ingick i satsningen.

En extern finansiär – investeringsbolaget Leksell social ventures, LSV – lovade att satsa maximalt tio miljoner kronor på utfallskontraktet.

Kommunen svarade för genomförandet. Insatsen måste vara tidsbegränsad och mätbar. Efter två år skulle projektet utvärderas. Om målen uppnåddes skulle kommunen betala tillbaka till LSV med en på förhand uppgjord vinst – 20 procent som högst. Men kommunen betalar bara om resultaten har uppnåtts.

Lumell associates och SKR/Uppdrag psykisk hälsa fick rollen som intermediär, den oberoende bedömare som utvärderar resultaten och avgör om kontraktet har fullföljts.

– Med det här sättet att tänka tar man en investering i ett barn på åtminstone samma allvar som man gör med en investering i en fastighet, säger Jonas Lundberg, partner på Lumell associates till Altinget.

Undvek stuprörstänkande

Norrköpings kommun bildade Team Nystart för uppgiften. Där ingick två socionomer, en arbetsterapeut och en specialpedagog. Allt för att undvika stuprörstänkande. Petra Blom blev projektledare.

– Redan tidigare, när jag jobbade på kommunens utbildningsförvaltning, hade jag sett att det inte fanns utrymme att besöka de placerade barnen i den utsträckning som behövdes, berättar hon för Altinget.

Så Team Nystart träffade barnen tätare än tidigare och hade ofta sms- och telefonkontakter med dem. De involverade barnen i alla beslut för att de skulle förstå varför en åtgärd sattes in.

– En pojke hade placerats på HVB-hem vid flera ställen. En gång visste han inte ens om han hade bott norr eller söder om Norrköping.

Jobbade med nätverken

Team Nystart började också jobba med familjerna och nätverken kring barnen för att de inte skulle komma hem till exakt samma miljö som de hade behövt lämna.

– Fokus låg på deras mående och processen framåt. Till och med barnen var förvånade över att de fick så mycket stöd. Men vi såg att de mådde bättre och klarade sig bättre i skolan.

Men de lyckades inte med alla 60.

– Nej, och det gällde särskilt de äldre tonåringarna. Flera av dem var redan myndighetströtta och ville inte ha mer stöd. Det bekräftar vad vi har sagt. Ju tidigare insatser desto bättre, säger Petra Blom.

Så blev resultaten

I själva utfallskontraktet bedömdes barnens skolresultat, välmående och socialtjänstens kostnader för placeringar under två år.

Skolresultaten:

• 34 procent av barnen förbättrade sina skolresultat. 

Sociala utfall (saknade finansiell implikation för kontraktet):

• Psykisk hälsa: +66 procent
• Risk och missbruk: +57 procent
• Delaktighet: +72 procent
• Stödjande relationer: +34 procent
• Individuella mål: 76 procent uppnådde samtliga sina fyra mål 

Socialtjänstkostnader:

• Insatsen blev 7,5 miljoner dyrare över två år, jämfört med en referensgrupp från 2013. Detta var vad som mättes i kontraktet.
• När man mätte över tre år var kostnaden i stället cirka 4 miljoner kronor lägre än för jämförelsegruppen. Det berodde dels på den förlängda tidsperioden, dels på en utökad referensgrupp, samt att utvärderingsmodellen nu även tog med kostnader för socialtjänstens vuxenverksamhet (flera av barnen hade hunnit bli myndiga.)

LSV:s ersättning:

• Kontraktet gällde en insats på maximalt 10 miljoner kronor, men den landade på cirka 7,5 miljoner. Av dessa 7,5 miljoner fick LSV tillbaka 3 miljoner. Med andra ord gjorde LSV en förlust på 4,5 miljoner.

Även om LSV förlorade pengar, så ser deras VD Hugo Mörse kontraktet i sig som en framgång.

– För oss handlar det här om mycket mer än ett tvåårigt kontrakt, säger han till Altinget. Det handlar om att långsiktigt bygga ett hållbart välfärdssamhälle. Vi hoppas göra fler investeringar och då kommer den här erfarenheten att vara till hjälp när man skapar en marknad för utfallsbaserade modeller.

– Vi satte upp ramar för samarbetet och fick lokala politiker med oss. Sedan ser vi fina sociala resultat för ungdomarna, samtidigt som kommunen gör en ekonomisk besparing. Kanske kan det leda till att fler jobbar efter en utfallsbaserad metodik i Sverige.

V: Fortfarande kritiska

Nicklas Lundström är gruppledare för Vänsterpartiet i Norrköping och sitter i kommunstyrelsen. Hans parti är nu det enda i kommunfullmäktige som motsätter sig idén med utfallskontrakt.

– Vi ser det här som en del av privatiseringen av välfärden. Det blir slöseri när man låter skattepengar gå till vinster i stället för till verksamhet, säger han till Altinget.

Men vinstens storlek regleras i kontraktet och betalas bara ut om man uppnår målen?

– Hade kommunen gjort den här insatsen i egen regi, så hade vi kunnat använda 20 procent mer på den från början. För vinstmarginalen var 20 procent.

– Sedan tror jag att om de här projekten fortsätter i andra kommuner i Sverige, så kommer man att tvingas formulera kontrakten på ett annat sätt för att investerarna ska se dem som lönsamma. Om inte vinsten är lätt att uppnå så kommer investerarna inte att vara intresserade.

Nicklas Lundström säger också att det kommunerna behöver är en långsiktig finansiering av anställningar, drift och implementering av alla projekt.

Jonas Lundberg på Lumell känner igen skepsisen inför att ta in riskkapital i offentlig verksamhet. Han tycker ändå att det finns en skillnad mot utfallskontrakt i andra delar av världen.

– De första utfallskontrakten kom från länder med svaga socialförsäkringssystem, och där har pengarna varit viktiga. I Norrköping var det snarare sättet att tänka kring uppföljningar och mätningar som var viktigast.

Bokföringen en utmaning

En annan farhåga har funnits kring hur man bokför utfallskontrakt inom offentlig verksamhet. Lars Stjernkvist betonar att de har följt alla lagar och regler. Han lyfter fram två personer på Sveriges kommuner och regioner, som har gjort avgörande insatser. Ing-Marie Wieselgren på Uppdrag psykisk hälsa har arbetat mycket med metodutveckling och stöd. Den dåvarande biträdande chefsekonomen Stefan Ackerby hjälpte dem att undvika bokföringstekniska fallgropar.

Stjernkvist ifrågasätter den pessimism som han menar präglar samhällsdebatten.

– Det finns möjligheter att utveckla metoder och det går att lösa problem. Det här är ett sätt. Så för mig handlar det också om en ökad optimism när det gäller sociala innovationer och social ingenjörskonst.

Potential för civilsamhället

Hugo Mörse på LSV ser en potential för civilsamhällets organisationer att vara aktörer, vilket ofta varit fallet i andra länder.

– Vi ser att civilsamhällesorganisationer ofta har bra idéer och lösningar på samhällsproblem. I de fall då de saknar struktur eller kapital för att genomföra dem, så kan utfallskontrakten vara en lösning.

Behövs centralt stöd

Lars Stjernkvist hoppas att staten ska inrätta ett centralt stöd, för att andra ska slippa lägga ner så mycket arbete som ett pionjärprojekt leder till.

– Jag hoppas verkligen att våra resultat ska övertyga rikspolitikerna om att det behövs. Mätningen och dokumentationskraven är en väldigt stor utmaning, och om det var svårt för Norrköping så tror jag inte att mindre kommuner mäktar med den uppgiften på egen hand.