Sveriges allmännytta: Den svenska bostadspolitiken är ett misslyckande 

I dag är det bostadsbrist i flertalet svenska kommuner. Den drabbar ungdomar, unga vuxna som vill bilda familj, hemlösa och låginkomsttagare men också medelinkomsttagare som inte hittar någon bostad. Samhället drabbas också – när företag inte kan rekrytera personal och ungdomar måste tacka nej till utbildningsplatser.

Klyftorna har ökat 

Den bostadssociala utredningen 1933-1947 lade grunden för den bostadspolitik som präglade Sverige i nästan ett halvt sekel. Men politiken har förändrats under de senaste 25 åren. Staten har dragit sig tillbaka och bostadsförsörjningen sker nu på marknadens villkor.

Samtidigt har klyftorna ökat – mellan de som äger och de som hyr, mellan de som har en bostad och de som inte har det, mellan stad och land. Det kan inte beskrivas på annat sätt än som ett misslyckande.

Parlamentarisk utredning

I januariavtalet lyfts flera bostadspolitiska reformer, men frågan om social bostadspolitik lyser med sin frånvaro – fast det är precis vad Sverige behöver i dag. En politik för goda bostäder till rimliga kostnader så att människor kan leva ett gott liv och att samhället hålls samman.

Bostadsbidraget har dock urholkats i förhållande till boendekostnaden. Det behöver ses över så att det passar dagens hushåll och nivåerna höjas så att de står i rimlig relation till dagens hyresnivåer.

Anders Nordstrand
Sveriges allmännytta

En långsiktig bostadspolitik förutsätter en parlamentarisk utredning med samtliga riksdagspartier, som kan lägga fram förslag med konsekvensanalyser, enas om finansiering och göra de kompromisser som krävs för en bred uppslutning. Här är några av de viktiga frågor som utredningen behöver behandla.

Alla skattebetalare 

En social bostadspolitik får inte begränsas till allmännyttan eller hyresrätten. Riksdagens mål om långsiktigt välfungerande bostadsmarknader, där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven, måste avse alla upplåtelseformer.

Bostadspolitiken ska vara rättvis med balanserade ekonomiska villkor mellan upplåtelseformerna och kostnaderna ska bäras av alla skattebetalare.

Rätt förutsättningar

Det krävs en rollfördelning som fungerar i praktiken. Politiken står för regelverken, men det är marknadens aktörer som bygger och säljer eller hyr ut bostäder. Statens bostadspolitiska mål utgår från medborgarnas behov, medan marknadens aktörer drivs i vinstsyfte.

Staten ska ge marknaden de förutsättningar som krävs för att den ska fungera bra och samtidigt skydda enskilda konsumenter som ofta är den svagaste parten i en marknadsrelation.

Kommunernas verktyg

Oavsett framtida rollfördelning har kommunerna ett bostadsförsörjningsansvar. Det innebär att – genom markpolitik, markanvisningar, planering, dialog och förhandlingar – skapa goda förutsättningar för marknadens aktörer. Nästan alla kommuner har också ett eget allmännyttigt bostadsföretag som spelar en viktig roll för bostadsförsörjningen. En översyn bör göras av kommunernas verktyg – är de tillräckliga effektiva?

Utan tuff konkurrens 

Målsättningen måste vara att hushåll med vanliga arbeten ska har råd att hyra en lämplig bostad på den ordinarie marknaden. För att utbud och efterfrågan ska mötas måste byggpriserna pressas och efterfrågan stärkas.

De nyaste bostäderna är alltid dyrast, men på senare år har vi sett ett byggprisrally utan like. Ett flertal regelförenklingar har genomförts, fast utan tuff konkurrens som tvingar fram produktivitetsutveckling och mer industriellt byggande kommer priserna inte att pressas.

Urholkat bostadsbidrag

Staten utger i dag ekonomiskt stöd för att hushåll med svag ekonomi ska kunna efterfråga goda och tillräckligt rymliga bostäder. Systemet med bostadsbidrag är ett effektivt medel för att uppnå detta mål.

Det myndigförklarar människor som själva väljer bostad till skillnad från ett system där låginkomsttagare hänvisas till särskilda socialbostäder.

Bostadsbidraget har dock urholkats i förhållande till boendekostnaden. Det behöver ses över så att det passar dagens hushåll och nivåerna höjas så att de står i rimlig relation till dagens hyresnivåer.

Rimliga krav

Många står i dag utanför den ordinarie bostadsmarknaden. Orsakerna till att det är svårt att ta sig in varierar, men för flertalet beror det på att utbudet är för litet, vilket betyder att det måste byggas mer.

Ibland beskrivs situationen som en klyfta mellan de som är inne på bostadsmarknaden – ”insiders”, och de som står utanför – ”outsiders”. Att dessa byter plats med varandra genom införande av marknadshyror är naturligtvis ingen lösning. I ett välfärdssamhälle måste målsättningen vara att alla ska ha en bostad.

Hyresmarknaden ska vara tillgänglig för alla. Hyresvärdar ska självklart kunna ställa krav på att nya hyresgäster kan betala hyran, men kraven ska vara rimliga och inte utestänga sökande i onödan.

Ny social bostadspolitik 

En omdiskuterad fråga är tilldelningen av lediga lägenheter. Kötid upplevs av många som mest rättvist, men gör det svårt för bland annat ungdomar att få hyra en bostad inom rimlig tid. Frågan är hur tilldelningen kan ske på ett sätt som beaktar hushållens skilda behov och samtidigt upplevs som rättvist.

Det är hög tid för regeringen att tillsätta en utredning som lägger grunden för en ny social bostadspolitik. Sverige kan om vi hjälps åt.