Södertälje har kränkt arbetstagarnas mänskliga rättigheter

Arbetsgivarens intresse av att kontrollera arbetstagarna tar sig olika uttryck: Pissprov för att hitta drogmissbruk, krav på att blåsa för att identifiera alkoholkonsumtion och registerkontroll gällande skulder, brottslighet och annat.

Södertälje kommun införde ett system med bakgrundskontroller för att hindra att brottsligheten vann insteg i den kommunala verksamheten: 7 000 anställdas personnummer skickades till ett bolag som kontinuerligt kontrollerade om de dömts för brott. Kommunen ansåg att intrånget i arbetstagarnas personliga integritet inte var särskilt stort, men Justitieombudsmannen (JO) höll inte med.

JO riktar allvarlig kritik mot åtgärden, och nu har kontrollerna ”pausats”, men kommunen har uttryckt att den önskar fortsätta med dem, och andra arbetsgivare har instämt i behovet av kontrollåtgärder.

JO:s slutsats var att kommunen utfört omfattande kontroller av känsliga uppgifter och att åtgärderna varit särskilt ingripande ur integritetssynpunkt, inte minst eftersom de utgjorde övervakning och kartläggning av de anställdas personliga förhållanden. Samtycke för åtgärderna hade inte inhämtats och det saknades lagstöd för dem. Därför stod de i strid med både regeringsformens och Europakonventionens regler om skydd för respekten för privatlivet.

Södertälje kommun har alltså kränkt arbetstagarnas mänskliga rättigheter.

Alla kontrollerade har möjlighet att kräva skadestånd

Mänskliga rättigheter har fått en alltmer framskjuten position på 2000-talet. Sedan ett par år finns en lagregel som innebär att stat och kommun ska ersätta skada som uppkommit till följd av kränkning av regeringsformens rättighetskapitel eller Europakonventionens tredje paragraf i fjärde kapitel av skadeståndslagen. Även ideell skada såsom negativa reaktioner som frustration, oro, maktlöshet, lidande, stress, smärta, förnedring, skam, obehag, förödmjukelse samt förlust av rykte, karriärmöjligheter och relationer – såsom de typiskt sett upplevs av en person i den skadelidandes situation.

Intrånget i de 7 000 kommunanställdas integritet har varit av varierande omfattning. Om inget besvärande hittats i kontrollen har någon åtgärd inte vidtagits, men i andra fall har arbetsgivaren säkerligen agerat. I alla händelser har samtliga anställda som omfattats av kontrollåtgärden möjlighet att kräva skadestånd från kommunen med stöd av skadeståndslagen – regeln är skapad för just den här typen av situation. Är de framgångsrika blir det första gången som arbetstagare får skadestånd för rättighetskränkning enligt denna regel.

Ta vara på enskildas mänskliga rättigheter

Vi utgår att fackförbunden kommer att framställa sådana krav för sina medlemmars räkning. Självfallet bör också de som inte är medlemmar i facket få ersättning. Här finns en stor och viktig uppgift för en organisation som vill ta vara enskildas mänskliga rättigheter – det finns pengar att hämta för den som efter förhandling stämmer en kommun på skadestånd för integritetskränkningen.

Lagstiftaren bär det tyngsta ansvaret för det inträffade – politikerna har inte förmått presentera en lämplig reglering med avvägning mellan arbetstagarnas integritet och arbetsgivarnas övervakningsbehov. Problematiken är inte ny och flera lagförslag har presenterats men inte genomförts. Det är angeläget att arbetstagarnas integritet blir föremål för tydlig reglering, så att inte arbetsgivarna – som skett i Södertälje – kränker de anställdas mänskliga rättigheter igen. I väntan på nya regler kan drabbade arbetstagare kräva skadestånd för kränkningen av sina mänskliga rättigheter.