Slutreplik: Skogspolitiken behöver utvecklas – inte avvecklas

SLUTREPLIK. Skogsutredningen lämnar flera bra förslag, men andra förslag motverkar den samhällsutveckling vi önskar. Sådana förslag måste utelämnas när utredningen ska bli politik, skriver LRF Skogsägarna, Södra skogsägarna, Mellanskog och Norra Skog.

Paul Christersson
Ordförande, LRF skogsägarna
Lena Ek
Ordförande, Södra skogsägarna
Karin Perers
Ordförande, Mellanskog
Torgny Hardselius
Ordförande, Norra skog


Samhället står inför flera utmaningar. Klimatförändringarna är den största och övergången till bioekonomi är ett måste för att minska vår klimatpåverkan och ge förutsättning för bibehållen välfärd. Samtidigt finns utmaningar för den biologiska mångfalden som vi måste hantera. Den svenska skogen står i centrum för alla dessa frågor. I de kommentarer vi gett till Skogsutredningen pekar vi på de viktigaste förslagen för att vi gemensamt ska kunna nå de mål vi har i samhället.

Ta till vara bra förslag

50 procent av skogsarealen ägs av oss enskilda skogsägare och 60 procent av skogsråvaran kommer från våra marker. Möjligheten för Sverige att möta de utmaningar vi står inför och övergå till ett hållbart samhälle ligger i händerna på att den enskilde skogsägaren kan och vill bruka sin skog. Vi som skogsägare kan och vill vara med och bidra, för att göra det måste rätt förutsättningar ges. Vi vill att riksdag och regering tar till vara de förslag i utredningen som bidrar till det, samtidigt som förslag som motverkar det läggs i papperskorgen.

I en replik till våra kommentarer om Skogsutredningen skriver Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF att vi plockar russinen ur kakan. Vi ser det inte så. Skogsutredningen lämnar flera bra förslag som bidrar till att lösa de samhällsutmaningar vi har. Dessa bör tillvaratas och ibland vidareutvecklas. Vi menar dock att andra förslag motverkar den samhällsutveckling vi önskar. Sådana förslag måste utelämnas eller omarbetas när utredningen ska bli politik. Då först kan resultatet bli en helhet som leder i rätt riktning.

Tryggheten saknas

Som skogsägare har vi många drivkrafter för hur vi sköter och utvecklar vår skog. Grundläggande är att känna en trygghet i att de investeringar i tid och pengar jag gör kan komma mig eller kommande generationer till nytta. Det gäller både möjligheten till klimatnytta, att bidra med råvara till den nya bioekonomin och att säkerställa biologisk mångfald. Men den tryggheten saknar allt fler skogsägare i dag och politikens viktigaste uppgift är att återskapa den.

Kontraproduktiva åtgärder

Svensk naturvårdspolitik har i dag skapat en situation där en av de största risker du kan ta som markägare är att utveckla höga naturvärden i din skog. Det är stort misslyckande för miljön och en av de största orsakerna till skogsägares oro. Skogsutredningen beskriver det mycket bra, och dess förslag om att staten endast ska kunna lösa in min mark om jag frivilligt går med på det är utmärkt. Tyvärr föreslår de samtidigt att ungefär 650 000 hektar produktiv skogsmark ska kunna lösas in med tvång, vilket helt kullkastar utredningens grundtankar.

Vi vill se en skogspolitik där jag som skogsägare med glädje och stolthet kan utveckla naturvärden i skogen. Vi är övertygade om att det kommer bidra till biologisk mångfald på mycket större arealer. Om jag i dag sparar ekarna, asparna och övriga lövträd eller låter min skog växa och bli äldre så ökar risken att staten tar marken ifrån mig. Det är kontraproduktivt på alla sätt.

När hotet om att staten med tvång kan ta din mark undanröjs, och du samtidigt är garanterad ersättning kan vi se en än mer positiv utveckling av de miljöer som är viktiga för djur och natur.

Måste finnas tillit till skogsägare

Få är så vetgiriga som skogsägarna. Kunskap är avgörande för kloka beslut som påverkar 100 år framåt i tiden. Många har en skogsbruksplan där de olika värdena på fastigheten dokumenteras och från skogsägarrörelsen arbetar vi aktivt för att än fler ska ha en skogsbruksplan.

Utredningens förslag om rådgivning är bra. Själva investerar vi nu i att utveckla skogsbruksplanerna för att med hjälp av den stora mängd digitala data som finns göra dem än mer precisa och uppdaterade, inte minst för att de naturvårdande insatserna ska bli tydliga.

Utredningens förslag om statliga inventeringar riktat mot enskilt ägd mark ska delvis tillgodose samma syften som de skogsbruksplaner skogsägarrörelsen arbetar med. Vi ser på positivt på att erbjuda inventeringar till de skogsägare som efterfrågar det. En inventering över våra huvuden signalerar däremot en bristande tillit för skogsägarens val och bedömningar. Den tillit och förtroende för skogsägaren som är grunden för den framgångsrika skogspolitik vi haft.

Ta bort kravet på anmälan

En skogsägare har som alla andra medborgare skyldighet att känna till de lagar vi har, även miljöbalken. Det kunskapskrav utredningen föreslår är dock egentligen ett redovisningskrav som innebär en administrativ börda vars omfattning vi inte kan förutse.

Miljöbalken ställer krav på industri som behöver miljötillstånd för nya eller utvecklade anläggningar. Nuvarande skogslagstiftning är anpassad till enskilda skogsägare och har visat sig vara ett styrinstrument som skapat både ökade miljövärden och ökad tillväxt i skogen samtidigt. Det är juridiskt sett helt olika tekniker och det vore mycket olyckligt att pressa den industriella beslutsstrukturen på familjeskogsbrukare.

I stället för att lägga nya administrativa krav på skogsägaren bör kravet på anmälan enligt miljöbalken helt tas bort för skogsbruksåtgärder.

Skapa bättre samtalsklimat

Politiken har nu möjligheten att utveckla den framgångsrika skogspolitik vi haft genom att återskapa tilltron och tilliten mellan skogsägarna och staten. Det skapar ett bättre samtalsklimat i skogliga frågor samtidigt som vi kan fortsätta göra nytta för klimat, landsbygd och en hållbar utveckling.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020

Forrige artikel Debatt: Inga juridiska hinder för mer idéburen välfärd Debatt: Inga juridiska hinder för mer idéburen välfärd Næste artikel Debatt: Säkerhetskrav inom telekomsektorn är mycket dyra Debatt: Säkerhetskrav inom telekomsektorn är mycket dyra
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Skogsutredningens ide är att skogsägaren skall tillåtas äga men inte förfoga över skogen.

    Bakom statsbyråkratins olika angrepp på skogsägarna, nyckelbiotoper, artskydd, älgförvaltning mm, under de senaste åren ligger en strävan att hitta ett system där man kan styra förfogandet över skog och mark utan att behöva ersätta markägaren för olika intrång.
    Det ligger även bakom de senaste skogsutredningen. Meningen enligt januariöverenskommelsen var att skogsägarens äganderätt skulle stärkas liksom möjligheterna att hävda den.
    Kritikerna mot detta hävdar att äganderätten är stark så därför behöver inget göras. Men om man läser utredningens förslag ser man att den bara är en lång katalog med idéer hur man skall kunna kringgå den.
    Planerna för "grön infrastruktur" kan lätt utvecklas till ett övergripande plansystem för all markanvändning av statsbyråkratin när väl Riksdagen har fattat ett principbeslut.
    Statliga inventeringar kan lätt bli ett nytt nyckelbiotopsprogram där markägaren blir rättslös.
    Tillståndsprövning blir lätt ett system som invecklar skogsägaren i avsättningskrav, miljökompensation som kompensation för avverkningstillstånd.
    Skogsprogrammets uppläggning påminner om byråkratin som byggts upp kring älgförvaltningen. Den syftar till att eliminera markägarens jakträtt genom att blanda in Jägareförbundet och allehanda andra organisationer i ett system som blir så komplicerat att markägaren inte kan hävda sin rätt. Skogsprogrammet föreslås dessutom frikopplas från myndigheterna så att inget ansvar kan utkrävas. Avsikten är att marginalisera skogsägaren.

    Detta är några exempel på hur statsbyråkratin vill ta över och styra skogsbruket utan att det orsakar utgifter för staten. Riksdagen bör avvisa förslagen som syftar till att bygga upp en statsbyråkrati som tillåter skogsägaren att äga men inte förfoga över sin skog.
    Utredningar visar att Sverige redan skyddar omfattande arealer som mer än väl uppfyller de krav EU uppställer. Att Naturvårdsverket fortsätter att underskatta den skyddade arealen för att svartmåla Sverige och svenskt skogsbruk är oacceptabelt. Vi behöver inte fler regleringar utan en uppstädning i de myndigheter som betalar ut skattemedel till närstående lobbyorganisationer utan upphandling och dessutom blandar in dem i myndighetsutövningen.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Ädellövlagen är ett hinder för en ökad plantering av ädellöv.

    Ett av mina vinterprojekt är att beskoga en gammal igenväxt hagmark. Där växer idag mest vass, björk och gran. Delar av den går att plantera med ädellöv eller gran. Jag har börjat avverka granen och successivt ersätta den med bok och avenbok som jag kan hämta från självföryngringar. Plantorna bör helst vara 1,5 m om de skall klara konkurrensen från vassen.

    Ett problem är ädellövlagen. Om jag planterar hela ytan med ädellöv tar staten över förfoganderätten genom ädellövlagen. Det medför att jag inte kan företa mej något utan samråd med Skogsstyrelsen. Förr var det inget problem. De flesta skogsägarna såg Skogsstyrelsen som en rådgivare inte en myndighet. Men nu har Skogsstyrelsen helt ändrat attityd. En överträdelse kan resultera i skyhöga viten. Det blir helt enkelt riskabelt att ha något skyddsvärt på sin mark. Markägaren är alltid ansvarig även om t ex länsstyrelsen med sin älgförvaltning orsakar att planteringen betas ned eller en vårdslös entreprenör kör ner planteringen.

    Därför är det ur ekonomisk synvinkel och ur risksynpunkt bättre att- 1. plantera en yta som är mindre än 0,5 ha , 2. plantera en liten yta med ädellöv och resten gran, 3. plantera allt med gran. Med tanke på hur statsbyråkratin har börjat jaga enskilda skogsägare väljer jag alternativ 1 eller 2.

    Jag tror det finns många små skogsägare som liksom jag är roade och intresserade av att plantera olika trädslag inte av ekonomiska skäl utan för att de är intresserade av skog och gillar att experimentera. Men de är inte beredda att göra det till priset att för all framtid ha ett antal statsbyråkrater hängande efter sig.

    Därför är ädellövlagen ett hinder för att utveckla skogsbruket mot mer mångfald. Riksdagen bör ta tillfället i akt och avveckla den.

    En annan detalj i sammanhanget är att det inte går att avverka de granar jag vill ta bort med stora maskiner. Markskadorna skulle bli alldeles för stora. Alltså avverkar jag med motorsåg och kör ut stockarna med fyrhjuling och små lass.
    Här kommer nästa fråga där virkesköparna dvs skogsägareföreningarna och skogsindustrin skulle kunna göra en insats. Virkesköparna betalar ett lägre pris för virke som skogsägaren avverkar själv jämfört med om virkesköparna själva avverkar det.
    Med tanke på de höga miljöambitioner virkesköparna numera har borde de naturligtvis betala mer för virke som avverkas manuellt men det vägrar de. Istället bojkottar de virket från miljöavverkningar. Kan vi få en ändring på detta när virkesköparna nu skall utveckla skogsbruket? Det är viktigt att de illegala sk nyckelbiotoperna nu avregistreras så att bojkotten av virke från känsliga biotoper upphör.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Skogsägareföreningarna bör sluta använda FSCs certifieringssystem.

    Skogsutredningen framhåller att nyckelbiotopsinventeringen saknar författningsmässigt stöd och bör avvecklas. Därför bör nyckelbiotoperna avregistreras och skogsägare som drabbats av bojkotter, beslag av virke och viten ersättas ekonomiskt. Varför kräver inte skogsägareföreningarna det?

    Certifieringssystem som innehåller villkor som att skogsägaren skall skriva på avtal som gör honom rättslös mot virkesköparna, tvingar honom att acceptera bojkotter grundad på olagliga myndighetsbeslut, avstå från mark utan ersättning mm bör förkastas av skogsägareföreningarna. Man skall som skogsägare inte behöva acceptera orimliga affärsvillkor bara för att man vill certifiera sitt skogsbruk. Virkesköparna skall inte kunna utnyttja skogsägarens miljöintresse till att tvinga av honom mark och rättigheter. Det är sättet att bruka skogen som skall stå i centrum.

    Varför kräver inte skogsägareföreningarna det och varför fortsätter skogsindustrin sina bojkotter av skötsamma skogsägare? Missförhållandena har ju påpekats i åratal. Och varför ställer sig WWF bakom virkesköparnas och FSCs djupt oetiska affärsmetoder?

    LRFs styrelse måste nu gå ut och kräva att skogsägareföreningarna upphör med sin bedrövliga hantering av LRFs medlemmar. LRF organiserar 90 000 enskilda skogsägare, den i särklass största medlemsgruppen, och kan inte fortsätta hävda att man inte har några synpunkter på medlemmarnas villkor.

    En utgångspunkt för både myndighetsutövning och certifiering bör vara att sättet att bruka skogen skall stå i centrum. En skogsägare skall inte kunna tvingas att acceptera viltstammar som spolierar alla försök att bedriva ett varierat skogsbruk och inte heller helt orimliga affärsavtal som aldrig skulle accepteras i något annat sammanhang.

    Avreglera myndighetsutövningen så att den möjliggör att varierat skogsbruk och gör om certifieringen så att den sätter ett rimliga och för skogsägaren både lönsamma och miljömässigt acceptabla skogsbruksmetoder i centrum.Miljöintresset skall inte kunna utnyttjas för att ge statsbyråkratin och skogsindustrin nya möjligheter att ta över förfoganderätten av enskilda skogsägares egendom.


  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Skogsbruksplanerna är ett instrument för virkesköparna och staten.

    1979 infördes krav på skogsbruksplaner. Parallellt med det startades ÖSI - Översiktlig skoglig planering. Den blev instrument för den långtgående styrning staten och skogsindustrin ägnade sig åt och som bl a tvingade skogsägarna att hugga ned sin gamla skog.

    I skogsutredningen kommer modellen för samarbete tillbaka. Staten skall göra skall göra miljöinventeringar och skogsindustrin göra skogsbruksplaner där mark avsätts utan att skogsägaren får ersättning. Redan har Skogsstyrelsen startat ett projekt där man kräver in uppgifter om den privata skogen bal a från skogsbruksplaner. Det har lett till att skogsbruksplaneringen helt avstannat. Vissa företag har lämnat certifieringen och sagt upp det orimliga avtalet.De enskilda skogsägarna förstår att virkesköparna däribland skogsägareföreningarna spelar under täcket med staten. Skogsägareföreningarna har bytt sida och blivit aktieägareföreningar i stället för föreningar som hjälper medlemmarna med rådgivning och prisförhandlingar med köparna.

    Därför är det inte oväntat att skogsågareföreningarna i artikeln öppnar för att få tillbaka ett statligt stöd för virkesköparnas planer. På så sätt kan staten och virkesköparna gemensamt tvinga skogsägarna att certifiera sitt skogsbruk och via certifieringskraven successivt tvinga fram allt större avsättningar och annan styrning.

    Certifieringsavtalen innebär ju att skogsägaren tvingas skriva på ett avtal som gör honom rättslös mot virkesköparen bl a ger det virkesköparen rätt att utan uppsägning och omförhandling införa nya villkor i avtalet. Dessutom driver FSC och virkesköparna en bojkott mot virke från nyckelbiotoper. Staten har redan lagt ut en beställning om 200 000 ha avsatt areal genom "frivilliga" avsättningar.
    Därför är skogsägareföreningarna inte särskilt intresserade att de olagligt registrerade nyckelbiotoperna avregistreras. Då ökar ju kravet på att de skogsägare som straffats på olagliga grunder skall få tillbaka utdömda viten och skadestånd. Dessutom framstår skogsägareföreningarna som okritiska och godtrogna när de använt olagliga beslut som skäl för att bedriva bojkotter mot sina egna medlemmar.
    Södras vice ordförande som är ordförande i LRF-skogsägarna sitter i LRFs styrelse och stoppar LRF från att ha synpunkter i frågan. De 90 000 privata skogsägarna har ingen representation i LRFs styrelse och har ingenting att säga till om. Där finns bara representanter för virkesköparna. Därför vägrar LRF att yttra sig i frågan.
    Riksdagen måste nu inse att de enskilda skogsägarna aldrig representerats i utredningen , bara genom skogsägareföreningarna i egenskap av virkesköpare.
    Riksdagen måste stoppa förslag som gör att vi får tillbaka situationen från 1979 när staten och virkesköparna gemensamt körde över de enskilda skogsägarna med en långtgående styrning av skogsbruket. Riksdagen måste värna sin framgångsrika frihetsmodell.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Stoppa alla uppdrag med slamkrypare som utredaren föreslår att statsbyråkratin skall få.

    Ett sätt att runda riksdagen är att regeringen smyger med massor med uppdrag till statsbyråkratin i en proposition. Vid ett första påseende kan de se oskyldiga ut , men efter att de passerat Riksdagen kan de så småningom börja leva sitt eget liv i statsbyråkratin och användas som argument för olika ingrepp mot medborgarna eller för att gynna närstående organisationer.

    Ett typiskt fall är skogsprogrammet som vid första påseendet ser oskyldigt ut men i praktiken kan användas av Skogsstyrelsen och dess lobbyorganisationer för att marginalisera skogsägarens äganderätt på samma sätt som älgförvaltningen gör.
    Älgförvaltningen presenterades som en avreglering men byggdes ut och omtolkades så att den nu är en av statsförvaltningens mest komplicerade organisationer som årligen kostar markägarna och skattebetalarna ca 20 miljarder kr. Det hade nog inte centerpartiet, LRF och Södra tänkt sig när de drev igenom systemet i den borgerliga regeringen. Det gäller att granska och tänka igenom förslagen som man släpper iväg till statsbyråkratin.

    Nu måste centerpartiet hålla fast vid att skogsägarens ställning skall stärkas inte undermineras av slamkrypare i en eventuell proposition. Centerpartiet har 2 fd ministrar och 1 fd statssekreterare i ledningen för LRF och Södra. De borde man kunna lita på men det var de som drev igenom den olycksaliga älgförvaltningen utan att förstå vad den innebar. Deras ställning i LRF hindrar nu att systemet på allvar omprövas.
    Nu fordras nya tag. De övriga borgerliga partierna är beroende av centerpartiet om de gemensamt skall kunna stärka skogsägarens ställning mot statsbyråkratin och skogsindustrins samlade attack med hjälp av inventeringar, nya planeringsinstrument, slamkrypare och certifieringar. Börja med att besluta att nyckelbiotoperna skall avregistreras.

    Utredningen avslutas med att utredaren föreslår att ett 30-tal uppdrag skall ges till regeringen och statsbyråkratin. Där finns förmodligen ett antal slamkrypare dolda.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    I Malmö vill man ha tips om vem som förstör träden i staden.

    Under vintern har träd vandaliserats i Malmö. Polisen efterlyser tips om vem som ligger bakom vandaliseringen.
    Inom skogen förstörs årligen träd för miljarder. Där vet man redan vilka förövarna är. Det är länsstyrelserna och Naturvårdsverket. Men den som ställs till ansvar både juridiskt och ekonomiskt är skogsägaren. Om en plantering förstörs av den överstora älgstammen åläggs skogsägaren att återställa den på egen bekostnad annars dömer Skogsstyrelsen ut skyhöga viten. Om stora träd förstörs genom barkgnag måste skogsägaren starta förtida avverkning. I Finland är staten skyldig att betala skadestånd om älgen förstör skog,.därför är stammen hälften eller en tredjedel så stor som i Sverige.

    Varför utreder polisen överhuvudtaget skadegörelsen? Det är väl bara att ålägga kommunen och kyrkan att återställa planteringarna. Döm ut ett rejält vite till ägarna så blir det snart gjort.

Så vill ungdomsförbunden häva arbetslöshet bland unga

Så vill ungdomsförbunden häva arbetslöshet bland unga

ENKÄT. Den rekordhöga ungdomsarbetslösheten kan skapa en förlorad generation unga, mer utanförskap och psykisk ohälsa, enligt partiernas ungdomsförbund. Altinget frågade dem vad som behövs för att minska ungdomsarbetslösheten.