Replik: Skogsägarföreningarna vill plocka russinen ur kakan

REPLIK. De samlade skogsägarföreningarna vill plocka ut förslag ett och ett ur Skogsutredningen. Ett sådant tillvägagångssätt skulle få stora negativa effekter för naturvårdarbetet. Det skriver Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF.

Johanna Sandahl
Ordförande, Naturskyddsföreningen
Linda Berglund
Senior rådgivare svensk skog, Världsnaturfonden WWF


I en debattartikel i Altinget kritiserar de samlade skogsägarföreningarna Skogsutredningen och menar att utredningen helt missade målet, men vill samtidigt plocka sina russin ur kakan. Men det är viktigt att förstå att de förslag som debattörerna lyfter inte går att plocka ut ett och ett utan att det kommer få stora negativa effekter för Sveriges naturvårdsarbete.

Utmärkt med vetenskapligt råd

När Skogsutredningen nyligen överlämnades till regeringen var det många som var kritiska, inte minst vi. Men oavsett vad man tycker om utredningen borde vi alla ändå vara överens om vikten och behovet av att alla beslut behöver fattas mot bakgrund av bästa tillgängliga kunskap.

Kunskap underlättar såväl för myndigheternas arbete med skogsskydd som för markägares skogsbruksplanering. I det avseendet lämnar utredningen utmärkta förslag om ett vetenskapligt råd för biologisk mångfald i skogen.

Flera olyckliga förslag

Utredaren skulle lämna förslag för stärkt äganderätt. Utredaren hade lika mycket i uppdrag att analysera och föreslå de åtgärder som behövs för att Sverige kunna följa internationella åtaganden om biologisk mångfald. Vi är därför starkt kritiska till att utredaren slår fast att dessa åtaganden inte är realistiska att nå. Detta är djupt olyckligt då fler åtgärder är helt nödvändiga för att vända den negativa trenden för biologisk mångfald.

Vi anser att Skogsutredningen lämnar flera mycket olyckliga förslag som i praktiken innebär stora kunskapsförluster om naturvärden i skogen. Förslaget om att avveckla nyckelbiotoperna samt radera dessa från Skogsstyrelsens register är ett exempel.

Ett märkligt resonemang

Debattörerna bejakar dock detta förslag, vilket i praktiken innebär att kunskap raderas och göms bort hellre än att läggas till. I ett märkligt resonemang om att utredningens förslag om ett kunskapskrav är ogenomtänkt, där debattörerna tydligt tar ställning mot att staten ska inventera naturvärden i skogen, så menar de samtidigt att det är orimligt att staten inte ska utreda just kunskap om naturvärden i skogen vid sin tillsyn.

Vi ställer oss därför frågande till om de samlade skogsägarorganisationerna menar att markägarna inte vill ha, eller få, vetskap om höga naturvärden på sin fastighet.

Vi vill i sammanhanget påminna om att det kunskapskrav som utredningen föreslår redan gäller i dag för skogsbruket, även om Skogsstyrelsen hitintills har negligerat detta i sin tillsyn. För att leva upp till kunskapskravet krävs kunskap. Alla markägare har inte denna. Vi har mycket svårt att se att 100 000-tals skogsägare inte vill ha hjälp med nödvändig kunskap som underlättar för dennes planering av sin skog.

Behövs tydliga spelregler

Debattörerna menar att utredningen har misslyckats med sitt uppdrag att stärka äganderätten. Sveriges äganderätt är skyddad i grundlagen och därmed mycket stark. Det som behövs är tydliga spelregler, tydliga ramar och att regeringen tillsätter tillräckligt med resurser för att ersätta markägare för eventuella inskränkningar i brukanderätten.

Skulle politiken fatta beslut i linje med vad skogsägarorganisationerna föreslår skulle det dock innebära en stor osäkerhet för markägare som inte har de resurser, eller den kunskap, som krävs för att följa såväl lagar som certifieringar. Det skulle även i förlängningen innebära att det svenska skogsbrukets trovärdighet på den internationella marknaden urholkas.

Går inte att lappa och laga

Vi menar att utredningen inte har lyckats leverera svaren på de komplexa frågor som den hade att utreda inom ramen för rådande politik. Alldeles för mycket har hänt i omvärlden sedan nuvarande politik formades för snart 30 år sedan, och regeringen måste komma till insikt att det inte längre går att lappa och laga politiken.

Ska vi kunna lösa upp alla knutar, öka tilliten mellan alla skogens aktörer och forma en politik i takt med omvärlden behöver regeringen ta ett helhetsgrepp över frågan. Vi delar därför fullt ut utredarens slutsats om att det nu behövs en bred utvärdering av rådande skogspolitik.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020
2/2
2021
9/2
2021
9/2
2021
22/2
2021
30/4
2021

Forrige artikel "Vi bör lyssna på Skogsutredningens uppmaningar om samverkan" Næste artikel L: Vuxnas integritet kan inte stärkas på bekostnad av utnyttjade barn L: Vuxnas integritet kan inte stärkas på bekostnad av utnyttjade barn
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Tjuvar får inte behålla stöldgodset.

    Naturskyddsföreningen (SNF) och WWF verkar inte acceptera lag och rätt. Denna "jesuitiska"inställning - ändamålen helgar medlen- gör att föreningarna saknar trovärdighet. Att man med den bakgrund som föreningarna har dömer ut skogsägarnas kunskaper och inte förstår reaktionerna på det egna handlandet förvånar väl ingen längre.

    Nyckelbiotopsinventeringarna är ett grovt övertramp från Skogsstyrelsens sida. Det kompletteras av WWFs, FSCs och virkesköparnas bojkott av virke från nyckelbiotoperna på helt felaktiga grunder. SNF har olagligt dessutom varit direkt inblandad i den olagliga myndighetsutövningen. WWFs VD har suttit i Skogsstyrelsens styrelse och drivit fram de olagliga besluten. Båda organisationerna tar emot hundratals miljoner årligen utan upphandling från Naturvårdsverket och SIDA.

    Vilken kunskap har organisationerna om offentlig förvaltning och på vilka villkor myndigheterna får fatta beslut som gäller medborgarna? Mycket lite om man skall se till hur de agerar.

    Nyckelbiotopsregistreringarna har tillkommit på ett olagligt sätt och orsakat stor skada för enskilda skogsägare. De har felaktigt anklagats och dömts för intrång på sin egen mark, virke har beslagtagits, de har fått utstå offentlig kritik och påhopp bl a från SNF, fastighetsförsäljningar har stoppats med ekonomiska förluster som följd, deras virke har inte kunnat säljas.

    Hur kan SNF och WWF kräva att registreringarna skall vara kvar? Är det för att WWF, FSC och virkesköparna skall kunna fortsätta sina bojkotter? För SNF och WWF är det likgiltigt vad som händer med skogsägarnas egendom.

    Hur kan SNF och WWF tro att en skogsägare vill ha hjälp av organisationer och myndigheter som ägnar sig åt olaglig myndighetsutövning och försöker stjäla skogsägarnas mark och rättigheter? Nu kräver SNF och WWF att tjuven skall få behålla stöldgodset. Varför ber inte SNF och WWF skogsägarna om ursäkt och medverkar till att skogsägarna får upprättelse och att de får sin egendom och utkrävda viten tillbaka?

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Är behovet av skydd av skog en reaktion på statsbyråkratins och lobbyorganisationernas inkompetens?

    Under de senaste 50 åren har statsbyråkratin börjat styra alltmer av skogsbruket med olika infallsvinklar. Den bild vi får från statsbyråkratin nu är att fler arter hotas trots att allt större arealer "skyddas" på olika sätt. Är myndigheternas redovisning fel eller " är "skyddet" fel utformat? Är det vanliga arter i dominerande ekosystem som skall skyddas eller är det sällsynta arter i utgående ekosystem som skall skyddas?

    Ett omstritt exempel är tjädern. Inom EU var tjädern en sällsynt art innan Sverige och Finland blev medlemmar. Den åtnjuter ett högt skydd inom gamla EU. I Sverige och Finland jagas den. Det skjuts 20 000 om året i Sverige.

    Naturvårdsverket och länsstyrelserna har styrt älgförvaltningen så att tallskogen är på väg att minska radikalt i södra Sverige och med den tjädern. Varför accepterar inte statsbyråkratin att tjädern minskar eller försvinner lokalt när man har gjort det omöjligt att föryngra med tall i södra Sverige?

    Såvitt jag förstår beror det på en svår inkompetens. De myndigheter som skall "skydda" arter förstår inte enkla ekologiska samband. Det samma gäller deras närstående lobbyorganisationer Naturskyddsföreningen och WWF.

    Enligt gällande riksdagsbeslut skall älgstammen vara i balans. Om älgstammen hölls på en nivå som i Finland skulle behovet av skyddsåtgärder för tjädern bortfalla. Den skulle klara sig bra i ett konventionellt ståndortsanpassat skogsbruk. Det är länsstyrelserna och Naturvårdsverket som orsakar problemen genom sin styrning av älgförvaltningen. Det utnyttjas av organisationer som Birdlife i sin propaganda där de kräver att Skogsstyrelsen skall stoppa avverkningar för att "skydda" tjädern. På så sätt kan statsbyråkratin och lobbyorganisationerna bygga upp en bild av utarmning och kris. Rätt åtgärd är istället att efterleva gällande riksdagsbeslut och halvera älgstammen så att den hamnar på "finsk" nivå.

    Då hamnar statsbyråkratin i konflikt med en annan allierad lobbyorganisation, Jägareförbundet, som hävdar att de har ett allmänt uppdrag inom jakten. Därför vill statsbyråkratin prata om en fråga i taget för att kunna fatta motstridiga beslut. Statsbyråkratin och lobbyorganisationerna väljer att hota ett ekosystem hellre än att lösa problemen i enlighet med gällande riksdagsbeslut.

    Hur mycket av konflikterna inom skogsbruket beror egentligen på att skogsbruket styrs fel av statsbyråkratin, att statsbyråkratin inte följer gällande riksdagsbeslut utan styr för att skapa vinning åt sig själva eller närstående lobbyorganisationer? Åsiktsindustrin stöds med miljarder från statsbyråkratin.

    Har statsbyråkratin och dess lobbyorganisationer börjat agera för att "skydd" skall bli en födkrok snarare än en effektiv förvaltning för att genomföra politiska beslut? Varför tillåter Riksdagen att statsbyråkratin tillsätter utredningar där de själva får styra utredningen av sin egen verksamhet? Hur trovärdigt är det? Riksdagen har ju Riksrevisionen till sitt förfogande.

    Hur stor del av det ökade behovet av "skydd" av skog är bara en reaktion på statsbyråkratins och dess lobbyorganisationers egen inkompetens eller försök att få skattebetalarna att betala för deras lekstuga i skogen? Behöver eller vill skogsägarna ha "hjälp" från dessa uppenbart inkompetenta och ansvarsbefriade statsbyråkrater?