Skogsindustrierna: Alla arter kan fortleva i skogen

Biologisk mångfald är högt upp på den politiska dagordningen i Sverige och internationellt. Skogsbruket har stora möjligheter att påverka livet i skogen och vi anpassar brukandet för att ta hänsyn till den biologisk mångfalden. Vår ledstjärna är sedan länge att alla naturligt förekommande arter ska kunna fortleva i skogslandskapet och det har lett till goda resultat. Nu sätter vi målen högre för att bygga på de insatser som vi ser fungerar.

Går åt rätt håll

För att förbättra kunskapsläget om biologisk mångfald i skogsbruket har Skogsindustrierna låtit ta fram rapporten "Skogens biologiska mångfald – om arter, miljöarbete och statistik" författad av Mats Hannerz och Per Simonsson. Rapporten presenterades på ett webbinarium den 11 mars.

Rapporten visar att det går åt rätt håll – även om det tar tid. Samtidigt finns det åtskilliga utmaningar för skogsbruket att ta sig an. Tillståndet för den biologiska mångfalden i skogen har förbättrats påtagligt och mätbart sedan omläggningen av skogspolitiken på 1990-talet med jämställda produktions- och miljömål.

Baserat på Riksskogstaxeringens inventeringar vet vi att mängden hård död ved i det närmaste tredubblats, volymen grova lövträd har fyrdubblats och arealen gammal skog har ökat med 80 procent sedan 1990.

Högre mål

Döda, grova och gamla träd är viktiga livsmiljöer för många skyddsvärda arter, men eftersom arterna är svåra att inventera fokuserar skogsbruket på att på landskapsnivå skapa och öka de miljöer som hotade arter är beroende av. På så sätt skapas bättre etableringsmöjligheter för många arter inom ramen för den dagliga skogsskötseln.

Detta har betydelse för den biologiska mångfalden och därför sätter nu Skogsindustrierna målen ännu högre: dessa miljöer ska öka med ytterligare tio procent under de kommande tio åren.

Behövs forskningsinsats

Ofta handlar debatten om hur många procent av skogsmarken som ska undantas från brukande, där antagandet är att mer undantagen skog automatiskt gynnar biologisk mångfald. För att öka den biologiska mångfalden är det i stället ofta mer angeläget att öka kvaliteten på naturvårdsavsättningarna och naturhänsynen i den brukade skogen. Det behövs en riktad forskningsinsats om sambanden mellan skogliga åtgärder och biologisk mångfald. Den skogliga sektorn bör och vill medverka i denna insats.

Levande skogar och Rödlistan

I rapporten ges mål och mätmetoder, främst miljökvalitetsmålet Levande skogar och Rödlistan, en intressant belysning.

• De detaljerade kriterierna för Levande skogar, som statliga myndigheter utarbetat utifrån politiskt satta mål, innebär att målet i praktiken inte går att nå – ens på lång sikt eller om skogsbruket upphör. Skogsbruket behöver konkreta mål som är möjliga att nå, där framgångar kan mätas och följas.
  
  
• Rödlistan är en värdefull kunskapskälla i vårt skogliga arbete, men att använda Rödlistan som belägg för att 2 400 arter skulle vara hotade av skogsbruk, vilket skett i debatten, är inte rättvisande. Över 90 procent av arterna har förutsättningar att fortleva i skogsmark som brukas med god naturhänsyn, övriga arters överlevnad kan tillgodoses genom naturvårdavsättningar.
  
  
• Internationella jämförelser försvåras i dag av att Sverige valt att rapportera på ett helt annat sätt än andra länder. Att ha ett förindustriellt tillstånd som referensvärde, och därmed målsättning, i Sveriges officiella rapportering av naturtyper är inte realistiskt eller användbart. Svenska myndigheters bedömningsgrunder behöver analyseras och jämföras med andra länders. Målsättningen måste vara en enhetlig rapportering.

Målavvägningar

Riksdag och regering måste våga ge sig in i de målavvägningar som krävs för att öka biologisk mångfald, samtidigt som vi ska nå högt ställda klimatmål och bidra till sysselsättning och välfärd i hela landet.

Skogsindustrierna tar arbetet med biologisk mångfald på stort allvar och vill gärna ha en konstruktiv och faktabaserad dialog om hur mätbara målsättningar för biologisk mångfald i skogsbruket ska utformas.