Skärp uppföljningen av resurser till läromedel

Hur mycket en skola lägger på läromedelsinköp varje år ser väldigt olika ut. Nästan var femte kommun i Sverige köpte in läromedel för mindre än 600 kronor per elev, och endast en procent av Sveriges kommuner lägger mer än en procent av sina totala utgifter för skolan på läromedel. Detta framgår av Läromedelsbarometern – en statistiksammanställning över inköpen av läromedel i grundskolan, som släpptes i dagarna av branschorganisationen Läromedelsföretagen.

Olikvärdigheten visar sitt fula tryne

Det som presenteras är till stor del sådant vi redan vet. Såsom att läromedelsinköpen står för en väldigt liten del av den totala elevkostnaden, och att svensk skola är långt ifrån likvärdig. När man läser den ska man komma ihåg att skillnaderna är ännu större mellan skolor än mellan kommuner.

Det mest intressanta med Läromedelsbarometern är inte vad som står i den, det är att den överhuvudtaget måste tas fram. I sammanfattningen kan vi läsa att bakgrunden till rapporten är att det i dag inte finns någon övergripande statistik över hur läromedelsförsörjningen ser ut i den offentligt finansierade svenska grundskolan.

Hur ska vi kunna veta hur tillgången till läromedel ser ut om det inte finns krav på skolorna att berätta? Då hamnar vi där vi är i dag, där rätten till läromedel inte går att säkra, där olikvärdigheten visar sitt fula tryne och där lärare, elever och föräldrar uttrycker sin förtvivlan i sociala medier och debattartiklar för att skapa förändring.

Redovisa kostnaden för läromedel

I dagsläget redovisas kostnader för läromedel tillsammans med en mängd andra kostnader som ”lärverktyg”. Hur stor del av den kostnaden läromedel står för kan vi och politiker på alla nivåer bara gissa oss till.

Nationell statistik på skolnivå behövs för att få en överblick av tillgången till läromedel och för att synliggöra skolornas prioriteringar, och den ska inte komma från branschen, den ska komma från dem som faktiskt gör köpen. Eftersom det inte finns några krav på skolor att föra statistik på sina läromedelsinköp, tillåter det dessutom skolor att ”komma undan”. Läromedelsbarometern innehåller ingen statistik från friskolor, då det inte finns någon tillförlitlig statistik för deras inköp.

Lärare ska inte behöva bryta mot lagen genom att kopiera sida efter sida, för att de inte har läromedel till samtliga sina elever.

När Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson presenterade resultatet från den senaste TIMSS-studien lyfte han läromedel som en av de allra viktigaste resurserna för att öka likvärdigheten i svensk skola. Sedan dess har vi nåtts av många röster som hävdar samma sak. Hur kan något som anses så viktigt behandlas så halvhjärtat? Trots att lärare, elever och politiker är överens om att läromedel är en grundläggande del av elevernas skolgång verkar de gång på gång ses förbi.

Skapa offentlig statistik

Läromedelssituationen måste bli bättre, det ska inte skilja 2 500 kronor mellan den kommun som lägger minst respektive mest pengar på läromedel, och lärare ska inte behöva bryta mot lagen genom att kopiera sida efter sida, för att de inte har läromedel till samtliga sina elever.

Men vi kan inte förändra något om vi inte vet hur det ser ut. För att säkra elevers rätt till läromedel vänder vi oss till riksdag och regering med följande krav: Skärp uppföljningen av resurser till läromedel, såsom Läromedelsutredningen föreslog, så att det skapas en offentlig statistik över läromedelsinköp.