Debatt

S vurmande för neutralitet är en bluff

Europa står inför den största säkerhetspolitiska krisen på decennier, med ett Ryssland som inför öppen ridå omkullkastar den säkerhetsordning som Sveriges säkerhet vilar på. Sverige måste visa att det är i allianser för frihet som vi hör hemma, inte treva efter en neutralitet som passerat sitt bäst-före-datum. Regeringen måste sätta landet före gamla partiintressen, skriver Europaparlamentariker Arba Kokalari (M).

”Att negligera den säkerhetspolitiska verkligheten och då inte dra vårt strå till stacken och stärka den organisation som säkerställer stabilitet på vår kontinent är inget annat än omdömeslöst.”
”Att negligera den säkerhetspolitiska verkligheten och då inte dra vårt strå till stacken och stärka den organisation som säkerställer stabilitet på vår kontinent är inget annat än omdömeslöst.” Foto: Claudio Bresciani/TT
Arba Kokalari
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Varje land har rätt att besluta om sin egen säkerhetspolitik. Det gäller Ukraina och det gäller Sverige och Finland. Det är en grundläggande del av den europeiska säkerhetsordningen som Ryssland nu vill upplösa och som vår egen säkerhet vilar på. Utöver att EU och Nato samordnat måste få till stöd till Ukraina och straffåtgärder mot Ryssland så behöver Sverige ta ett större ansvar för att snabbrusta och stärka vårt försvar.

Släpp förlegad uppfattning om neutralitet

I detta läge vägrar regeringen följa riksdagens beslut om att uttala en Natooption och statsminister Magdalena Andersson (S) har sedan tidigare markerat en stängd dörr till Natomedlemskap. Den dörren måste öppnas. Sverige kommer inte kunna försvara sig helt på egen hand och därför är ett Natomedlemskap vår enda garant för stöd vid ett väpnat angrepp.

Regeringen måste börja sätta landets säkerhet i främsta ledet, erkänna att den radikalt försämrade säkerhetspolitiska situationen hotar svensk säkerhet och omvärdera synen på Nato. Det kräver att Socialdemokraterna också släpper förlegade uppfattningar om neutralitet, som ligger djupt rotat i partiet.

Villfarelser om Natomedlemskap

För det första så är Sverige inte neutrala och har inte varit det på länge i och med vårt EU-medlemskap. Vi har en uttalad solidaritetsförklaring och har själva konstaterat att säkerhet bäst byggs med andra. Samtidigt pågår en debatt i EU om hur unionens solidaritetsklausul ska tolkas och kunna aktiveras.

För det andra så råder ingen tvekan om att Nato är garanten för Europas säkerhet. Många av Nato:s medlemsländer är med i EU och nästan alla EU:s medlemsländer är med i Nato. Därför blev Stefan Löfven (S) kraftigt kritiserad när han 2015 påstod att Nato inte skulle tillföra någon säkerhet i vårt närområde. Att negligera den säkerhetspolitiska verkligheten och då inte dra vårt strå till stacken och stärka den organisation som säkerställer stabilitet på vår kontinent är inget annat än omdömeslöst. Partnerskap och övningar med Natoländer räcker inte. Skulle det bli krig i vårt närområde skulle vi bli indragna ändå.

Att regeringen vill böja sig för Moskvas påtryckningar visar på svaghet och att vi är en lätt måltavla för rysk påverkan.

För det tredje så är det inte moraliskt önskvärt att vara neutrala i en konflikt med en tydlig angripare som Ryssland, vars agenda är att rasera den liberala demokratin och kränka mänskliga fri- och rättigheter. I en debatt från 2019 som tidigare i år cirkulerade framhöll den socialdemokratiska europaparlamentarikern Heléne Fritzon hur säkerhetspolitiskt skickliga Sverige var när vi inte tog ställning under andra världskriget. Som om det vore en bedrift att inte välja sida mot nazismen.

För det fjärde måste vi komma bort från försvarsminister Peter Hultqvists (S) villfarelser om att ett Natomedlemskap skulle destabilisera vårt område. Det är precis denna typ av argumentation Putin framfört och som bidragit till den rådande konflikten om den europeiska säkerhetsordningen. Att regeringen vill böja sig för Moskvas påtryckningar visar på svaghet och att vi är en lätt måltavla för rysk påverkan. Tvärtom skulle ett Natomedlemskap vara ett alternativ som är långsiktigt hållbart i krig och i fred. Genom att ansöka om ett medlemskap visar vi att Sverige är redo att försvara och att försvaras av våra nära allierade länder.

Ett hot mot rikets säkerhet

Sverige är redan medlemmar i EU, där vi har stora möjligheter att agera för enighet, sanktioner och andra påtryckningsmedel. Men det ersätter inte den säkerhet som ett Natomedlemskap innebär. Ett nära samarbete kan heller aldrig ersätta ett medlemskap. Som medlem skulle vi ha möjlighet att påverka Natos beslut och prioriteringar, vilket kan vara nog så viktigt.

Socialdemokraternas interna oförmåga att utveckla sin politik bortom neutralitetstidens glansdagar har i dag blivit ett hot mot rikets säkerhet. Partiets argument mot ett Natomedlemskap har bleknat och blivit alltmer verklighetsfrånvända när omvärlden hårdnar och det ryska hotet är reellt. Nu borde man ta ansvar och säga ja till ett Natomedlemskap.

Nämnda personer

Stefan Löfven

Styrelseordförande Sipri, styrelseordförande Olof Palmes minnesfond, styrelseledamot Stiftelsen Harald Edelstam
Svetsare (AMU i Kramfors)

Magdalena Andersson

Partiledare Socialdemokraterna
Civ. ek (Handelshögskolan i Stockholm. 1992), doktorand (Handelshögskolan i Stockholm, 1992-1995)

Heléne Fritzon

Europaparlamentariker (S), vice ordförande Progressiva gruppen av Socialdemokrater i Europaparlamentet, ledamot i partistyrelsen
Lågstadielärare (Högskolan Kristianstad, 1987)

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget