S: Regeringen skämmer ut Sverige i EU när den låtsas skydda skogen

I veckan valde energiminister Ebba Busch (KD) att lägga ner Sveriges röst när EU:s medlemsländer med bred majoritet godkände nya markanvändningsregler för skogen (LULUCF). Resultatet av förhandlingarna kring LULUCF beskrevs av regeringen så sent som i höstas som en framgång för Sverige. Åsikten är nu den motsatta efter att SD:s Martin Kinnunen och landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) tagit över kommunikationen. Både svenska väljare och skogsindustrin bör fråga sig vem det egentligen är som avgör regeringens politik och vad det innebär för det svenska skogsbruket och för Sveriges anseende i Europa.

Svenskt skogsbruk är inte hotat

I november förra året nådde EU:s medlemsländer och Europaparlamentet en överenskommelse kring de nya reglerna för användning av europeisk skogsmark och dess funktion i klimatomställningen. Vi socialdemokrater har arbetat hårt för att värna det svenska, hållbara skogsbrukets framtid i utformningen av regelverket. I Sverige finns en stor andel av EU:s skog, och skogen är viktig för att binda och lagra koldioxid. Samtidigt bidrar skogen även när den förvaltas aktivt, och vår övertygelse är att den svenska skogsindustrin är en viktig aktör i den gröna omställningen.

Brukas skogen på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt bidrar den både som kolsänka och som producent av exempelvis hållbara byggmaterial och biobränslen. Därför har det varit viktigt för oss att se till att Sverige både kan ta ansvar för att uppfylla EU:s klimatambitioner och samtidigt skapa goda förutsättningar för det svenska skogsbruket att utvecklas och bidra till klimatomställningen.

Det ursprungliga förslaget såg ut att kunna bli ett hårt slag mot skogsnäringen, men under förhandlingarnas gång har våra värsta farhågor kunnat stillas. Slutresultatet är långt ifrån perfekt, men numera hanterbart. Sverige och Finland får fortsatt ta ett stort ansvar för Europas koldioxidinlagring, men det hållbara svenska skogsbruket är inte hotat.

Entré SD

Den högerkonservativa regeringen lyfte i november 2022 överenskommelsen som en seger och meddelade att resultatet var ”en framgång för Sveriges höga ambitioner både för klimatet och för ett hållbart skogsbruk”. Sedan verkar SD ha gjort entré.

Det är både ovanligt och anmärkningsvärt att det land som är ordförande i EU väljer att gå emot en kompromiss som dess regering aktivt förhandlat fram och godkänt.

Det mödosamma arbetet med att höja kunskapsnivån kring det svenska skogsbruket bland europeiska beslutsfattare, driva frågan i partigrupper och utskott, lägga ändringsförslag och förhandla aktivt har pågått under flera år. Att den svenska regeringen i detta läge låter sin populistiska partner på högerkanten diktera politiken och tvinga Sverige att säga nej till sin egen överenskommelse i en meningslös symbolhandling skadar vårt anseende i rådet inför framtida förhandlingar, inte minst i skogs- och miljöfrågor.

Det är både ovanligt och anmärkningsvärt att det land som är ordförande i EU väljer att gå emot en kompromiss som dess regering aktivt förhandlat fram och godkänt. Våra europeiska kollegor kommer i bästa fall att undra vad ett svenskt handslag egentligen är värt, och i värsta fall tvivla på att de ens förhandlar med rätt part.

”Djupt oseriöst”

Redan innan Sverige tog över som EU:s ordförandeland väcktes frågetecken kring vad regeringens avtal med Sverigedemokraterna egentligen skulle innebära. Trots att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) bedyrade att SD inte skulle ha något inflytande över hennes ansvarsområden har vi gång på gång fått se SD pressa regeringen kring beslut som inte passar deras agenda. Farhågorna att Sverigedemokraterna skulle kunna styra regeringens politik på fler områden har varit stora. Tyvärr har farhågorna visat sig vara sanna.

Den här gången handlar det om svenskt skogsbruk, där regeringen menar att den nedlagda rösten är en röst för att ”skydda skogen”. Samtidigt pressar SD regeringen för en slopad reduktionsplikt, vilket skulle innebära att de marginaler i utsläppsmålen som är en förutsättning för det svenska skogsbruket riskerar att raderas ut. I Ekots lördagsintervju den 25 mars var Martin Kinnunens (SD) lösning att Sverige skulle köpa sig fria någon gång i framtiden, utan att veta vad det kommer att kosta eller om det ens är möjligt.

Att låtsas skydda skogen med meningslösa symbolhandlingar, och samtidigt försvåra för svenskt, hållbart skogsbruk i verklig politik är djupt oseriöst.