Rovdjursföreningen: Jakten på lodjur är ekonomiskt oförsvarbar

Varför bryr sig inte svenska myndigheter och politiker om samhällsekonomin och miljön när man beslutar om licensjakt på lodjur?

Den 1 mars börjar åter igen licensjakt på lodjur i Sverige. Av den strikt skyddade lodjursstammen, som endast är på ca 1400 individer, ska 143 djur skjutas. En jakt som innebär stora kostnader för samhället och negativa konsekvenser för naturen.

Driver på ytterligare 

I mitt liv som företagsledare har jag alltid skaffat mig en bra uppfattning av helhetsbilden och analyserat alla delar av en situation. Detta görs inte av ansvariga politiker och myndigheter gällande svensk viltförvaltning och i synnerhet inte gällande lodjursjakten. I stället driver regeringen på för att sänka skyddsstatusen för lodjur i EU, allt för att kunna underlätta jakten ytterligare.

Hade man låtit de 143 lodjuren leva, som ska skjutas 2024, hade dessa minskat kostnaderna för trafikolyckor med mer än 50 miljoner kronor per år och mycket mer gällande betesskador. 

Betesskador på skog och lantbruksgrödor har kraftigt förvärrats på grund av ökande klövviltsstammar. Antalet trafikolyckor med klövvilt har också ökat markant. År 2023 var 56 000 rådjur och dovhjortar inblandade i trafikolyckor i Sverige. Lodjuret är en utmärkt predator på rådjur liksom på dovhjort och kalvar av kronhjort. Bara deras närvaro minskar antalet olyckor markant. Ändå beslutar myndigheterna år efter år om en omfattande licensjakt på lodjur.

Hade man låtit de 143 lodjuren som ska skjutas 2024 leva, hade dessa minskat kostnaderna för trafikolyckor med mer än 50 miljoner kronor per år och mycket mer gällande betesskador. Detta skall ställas mot de kostnader på cirka 200 000 kronor som betalas ut för får som dödas av lodjur per år. Skador som hade kunnat minskats med bättre stängsel.

Oerhört kontraproduktiv 

Jakten på lodjur är oerhört kontraproduktiv ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och är i huvudsak en eftergift till jägare som tycker det är en spännande jakt eller som anser att lodjuren konkurrerar med dem om viltet. Det är ej försvarbart att besluta om en licensjakt som gynnar ett minoritetsintresse när samhället drabbas av så stora kostnader.

Jag vill särskilt understryka följande omständigheter som talar för att licensjakt på lodjur inte ska ske:

• Betesskador orsakade av hjortdjur på skog och lantbruksgrödor uppskattas till miljarder kronor. Dessa skador skulle minska markant med fler lodjur, något som man inte beaktar i dag.
• Lodjur minskar kostnaden för trafikolyckor genom att hålla efter viltstammarna och enligt studier i USA så minskar trafikolyckorna enbart på grund av att det finns rovdjur närvarande.
• Lodjuren har en viktig ekologisk roll genom sin selektiva jakt och håller stammarna av bytesdjur starka och friska. Människan är däremot inte selektiv i sin jakt.
• Det är känt att lodjur även dödar rödräv, vilket gynnar rävens bytesdjur. Där det är gott om lo finns det därför mer hare, orre och tjäder. Vissa länsstyrelser argumenterar för lodjursjakt för att de tar harar. Ett helt felaktigt tänk.
• Lodjuren har i princip ingen negativ påverkan på tamdjur i Sverige. År 2022 dödades totalt 113 får av cirka 500 000 får som finns i landet.
• En klar majoritet av svenskarna anser inte att jakt på rovdjur ske för att de konkurrerar med människan om viltet. Något som ändå beaktas i besluten gällande licensjakt.
• Rovdjuren minskar CO2 utsläpp genom att klövviltet håller sig mer i rörelse och därigenom minskar betestrycket.
• Acceptansen för lodjur är mycket hög, endast 3 procent av befolkningen är negativa till lodjur.

Utifrån de positiva effekterna av lodjur och få negativa effekter måste våra politiker och myndigheter omgående stoppa licensjakten. I sammanhanget kan nämnas att Finland har mer än dubbelt så många lodjur som Sverige.