Riktade statsbidrag kan vara skadligt för kommuner och regioner

Antalet riktade statsbidrag till kommuner och regioner har vuxit i takt med att kritiken mot dem har vuxit. År 1991 påbörjades en större reform och många riktade statsbidrag omvandlades till generella statsbidrag samtidigt som hela systemet för kommunal utjämning gjordes om. Antalet riktade statsbidrag var då endast omkring 70 stycken. I dag är de drygt 200 stycken.

Med tanke på den mycket ansträngda ekonomiska situation som inflationen har skapat för kommuner och regioner är det hög tid att initiera en reform som omvandlar huvuddelen av de riktade bidragen till generella.

Försämrar ekonomin 

Ett riktat statsbidrag används när staten vill att kommunerna och regionerna ska genomföra en viss verksamhet där ansvaret inte är statens, utan egentligen ligger på kommunal eller regional nivå. Det kan handla om inköp av läroböcker eller studielön för sjuksköterskor. Syftet med bidragen är gott, men de försämrar den kommunala eller regionala ekonomin på ett allvarligt sätt i och med att styrningen av ekonomin försvåras.

Av Region Uppsalas budget på 21 miljarder kronor är drygt en halv miljard riktade statsbidrag. Det är en halv miljard som är mer eller mindre låst när regionen måste moderniseras och anpassa sin verksamhet efter nya förutsättningar.

Riskerar att inte leda till långsiktig utveckling 

Vi har läst de främsta samtida granskningarna av hur de riktade statsbidragen fungerar samt några av dem som gjorts i det förflutna. På det hela taget går det inte att finna några positiva omdömen om de riktade statsbidragen.

”Vi bedömer att den stora mängden riktade statsbidrag i sig orsakar onödiga administrativa merkostnader”.

Vi kan till exempel läsa vad Statskontoret hade att säga 2022: ”Vi bedömer att den stora mängden riktade statsbidrag i sig orsakar onödiga administrativa merkostnader”. Riksrevisionen uttalade sig 2017: ”Sammantaget är ett av de allvarligaste problemen att den stora mängden statsbidrag orsakar splittring och försvårar, ibland omöjliggör, både fokusering och långsiktig planering hos huvudmännen”. Myndigheten för vårdanalys skrev 2022: ”Användningen av riktade statsbidrag brister när det gäller förberedande analys och prioritering, långsiktighet i genomförandet samt förutsättningarna för uppföljning. Det innebär att bidragen riskerar att inte leda till långsiktig utveckling.”

Kritiken är inte ny 

De utvalda citaten är inga tillfälligheter utan liknande uttalanden finns i de två utredningarna Kommunutredningen och Tillitsutredningen. Vidare har samarbetsorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kommit fram till samma sak och kritiserat de riktade statsbidragen både när organisationen haft socialdemokratisk ledning och när den varit borgerlig.

Men det slutar inte där. För när vi ser tillbaka historiskt visar det sig att kritiken mot de riktade statsbidragen inte är ett nytt fenomen. ”Även om det av varje särskild statsbidragsförfattning direkt föranledda administrativa och kamerala arbetet för kommunerna kan te sig relativt enkelt och mindre betungande, torde icke kunna bestridas, att den samlade arbetsbördan för de kommunala organen till följd av statsbidragssystemets utformning som en mängd speciella bidrag är betydande”, konstaterade man i en utredning 1952. Liknande omdömen fälls i utredningar från 1977 och 1991.

Listan kan göras lång 

Listan över vilka problem de riktade statsbidragen ställer till med är lång och väl känd inom det regionala och kommunala Sverige. De skapar onödig byråkrati, försvårar ekonomisk planering lokalt och skapar ojämlikhet mellan kommunerna eftersom småkommuner inte har administrativa resurser att lägga på att söka bidrag.

Eftersom samtliga professionella utvärderingar av de riktade statsbidragen som har gjorts, både i närtid och historiskt, visar att de är dysfunktionella är det hög tid att på nytt göra en större reform av systemet.