Företrädare för en rad branschorganisationer som kan sägas bli lukrativa vinnare på en hög ambition för energieffektivisering går i Altinget den 19 oktober ut i kritik mot Boverkets remissförslag att förändra energiklasserna av byggnader i Sverige.

Tanken att förändra energiklasserna till en utformning som harmoniserar mer med andra EU-länder är ett paradigmskifte mot Sveriges långa historia att överimplementera krav från EU. Men om Sveriges nuvarande energiklassning inte förändras, kommer det innebära påtvingade energieffektiviseringar på flera hundratusentals kronor för många husägare i Sverige. Med bibehållna energiklasser skulle svenska hushåll drabbas betydligt hårdare av kravet på tvångsrenoveringar än andra länder.

Men är inte energieffektivisering en vinst för hushållen? Svaret är att det beror på. 

Forceringar inte rätt väg att gå

Överimplementering av EU-direktiv är en ”storsvensk” ambition som ställer utsatta hushåll under orimliga ekonomiska prövningar. De som inte har råd med tvångsrenoveringarna kommer att tvingas ta lån från banken. Men är inkomsten låg, eller om man bor på landsbygden där marknadsvärdet är lågt, kommer inte banken ge lån.  

Men är inte energieffektivisering en vinst för hushållen? Svaret är att det beror på. Och att forcera fram investeringar i energieffektivisering är definitivt inte rätt väg att gå. Varje hushåll har sin egen investeringsförmåga och varje investering i en energieffektiviserande åtgärd har en återbetalningstid som ska vara lönsam. Det som såg ut som en lönsam investering i december 2022 framträder i ett annat ljus under 2023 års elpriser. Och att tvingas till energieffektiviseringar i fastigheter vars värde till och med understiger investeringen skapar fullständigt oacceptabla situationer för ekonomiskt svaga hushåll.

Syftet med energiprestandadirektivet, som är utgångspunkten för tvångsrenoveringarna, är att öka energieffektiviteten och minska klimatavtrycket. Det är bra, men Sveriges hushåll har genom utfasningen av olja och kol den näst bästa prestandan i hela Europa. I Sverige produceras 26,2 kg koldioxid per hushåll. Det ligger långt under EU-snittet på 700,6 kg. Det är också betydligt lägre än länder som Tyskland (1061,4 kg) och Belgien (1256,5 kg). Det är framförallt i dessa länder energieffektiviseringar ska göras om Europa ska minska klimatpåverkan.

Ansvaret kan inte läggas på svenska hushåll

Sverige har en skör energiproduktion och är, liksom stora delar av Europas sammanhängande infrastruktur för energi, känslig för väder och olika former av prövningar. En reducerad energikonsumtion har mycket riktigt en positiv påverkan på både pris såväl som en stärkt robusthet i energisystemet. Men energikonsumtionen är inte statisk, aldrig så goda ansträngningar i energieffektivitet motverkas av den stadigt ökande konsumtionen från en allt mer elektrifierad transportsektor och boomande nyindustrialisering. Ansvaret för detta kan inte läggas på svenska hushåll. Här måste det istället till en långsiktig energipolitik, där efterfrågan på energi motsvaras av ökat utbud.

Hushållen gör trots allt så gott de kan. Hushållen gör idag många energiinvesterande åtgärder, men det görs i en takt som ekonomin tillåter. Våra medlemmar berättar ofta med stolthet om olika energieffektiviserande åtgärder de gjort över årens lopp, i fastigheter de vårdar och förvaltar. De olika stöd som finns tillgängliga är goda morötter som möjliggör dem. Villaägarnas Riksförbund bidrar i rådgivning till sina medlemmar hur energieffektivisering kan göras på ett bra sätt. Men en forcerad, Brysselinitierad ambitionsnivå där Sverige dessutom ska gå längre än resten av Europa är däremot inte en framkomlig väg. I förlängningen riskerar det spä på en motvilja mot klimatomställningen och allt man relaterar till EU. En omklassning av energiklasserna måste helt enkelt göras. I annat fall kommer det försätta landets husägare och fastighetsägare i en ekonomiskt ohanterbar situation.