Regeringen missar målet med huvudmannaskapsutredningen

Nyligen presenterades kommittédirektiven för det som benämnts som den nu sittande regeringens mest omfattande utredning – Ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården, Dir. 2023:73. Förväntningarna från oss som företräder hälso- och sjukvårdens professioner var stora, men besvikelsen över regeringens snäva perspektiv blev större. Att i utredningen exkludera den kommunala hälso- och sjukvården anser vi inte vara rätt väg framåt.

Enligt utredningsdirektiven, som offentliggjordes den 1 juni, ska en parlamentariskt sammansatt kommitté ta fram underlag som möjliggör ett stegvis och långsiktigt införande av ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap.

Som företrädare för en stor andel av hälso- och sjukvårdens medarbetare välkomnar vi en grundlig utredning och har med stor förväntan sett fram mot att få ta del av direktiven. Våra förbunds medlemmar möter dagligen konsekvenserna av ett system som i så många avseenden brister när det gäller möjligheten att erbjuda en god och jämlik hälso- och sjukvård.

Den kommunala vården exkluderas

Vi ser mycket fram mot att få bidra till utredningen med de perspektiv och den expertis som våra förbund och dess medlemmar besitter. Vad vi dock finner mycket anmärkningsvärt är att regeringen valt att i direktiven exkludera den kommunala hälso- och sjukvård som i dag står för ca en fjärdedel av den totala hälso- och sjukvården och nära 40 % av primärvården. Med hänvisning till den pågående omställningen till Nära vård och den demografiska utveckling vi ser, med en större andel äldre med stora behov av insatser, är detta dessutom siffror som med stor sannolikhet kommer öka än mer framöver.

I vår hälso- och sjukvårdslag framgår tydligt att huvudmannaskapet vilar på både våra kommuner och regioner. Hur fördelningen gällande insatser och ansvar ser ut mellan dessa huvudmän varierar dock över landet. Att analysera huvudmannaskapsfrågan enbart ur ett regionperspektiv blir därför inte ändamålsenligt. Vi behöver se till helheten så vi inte riskerar att ytterligare fördjupa den samverkansproblematik och de skillnader i kvalitet och kunskapsstyrning som idag finns mellan huvudmännen.

Motiveringar saknas

Vi saknar i direktiven en tydlig motivering till varför utredningens uppdrag inte omfattar den kommunala hälso- och sjukvården. De beskrivningar och bakgrundsanalyser som görs i kommittédirektiven om exempelvis regionala skillnader gällande prioriteringar, ambitionsnivåer och resursfördelningar samt utbildnings- och forskningsansvar är minst lika relevanta för den kommunala hälso- och sjukvården, och kompetensförsörjningsproblematiken kanske ännu större.

Det är djupt beklagligt att regeringen valt att ställa de 290 kommuner som idag ansvarar för en så omfattande del av svensk hälso- och sjukvård utanför denna historiska utredning. Den regionsdrivna och kommunala hälso- och sjukvården är två sidor av samma mynt, som styrs av samma lagstiftning och som har samma nationella mål. De varken kan eller bör särskiljas i en utredning som är så viktig som denna. Vi anser att direktiven skyndsamt behöver ändras så att den kommunala hälso- och sjukvården inkluderas.

Med nuvarande direktiv riskerar regeringen att missa målet. Vi har EN hälso- och sjukvårdslag som inte gör någon skillnad på huvudman när det gäller kraven på en jämlik och effektiv hälso- och sjukvård som utgår från patienterna och tar hänsyn till medarbetarnas behov. Låt oss tillsammans verka för att det ska bli möjligt.