Pourmokhtari om Macrons krav på miljöpaus: ”Bekymrad”

BRYSSEL: Efter att ha ägnat en stor del av ordförandeskapet till att försöka lyfta konkurrenskraftsfrågorna på den europeiska agendan, väntar den svenska regeringen spänt på att få med sig de europeiska kollegorna på skrivningar under toppmötet i Bryssel.

Denna gång är den centrala meningen att få in att europeiska rådet ”ser fram emot” att följa upp de insatser som nu görs för att öka EU:s konkurrenskraft.

För även om meningen i sig är kort, anses den central för den fortsatta riktningen. I en bilaga till toppmötet trycker ordförandeskapet på de många åtgärder som vidtagits för att lyfta vikten av att fokusera på det som anses vara den haltande konkurrenskraften i unionen jämfört med andra större ekonomier.

De olika insatserna, som sträcker sig från en stärkt inre marknad, via nya uppföljningsregler för ekonomiernas utveckling och ett initiativ i höst för att minska rapporteringskraven för att leva upp till regelverk med 25 procent, kan alla ses som del i ett större projekt för att stärka konkurrenskraft och samtidigt uppnå ”regelförenkling”. Men vad det senare betyder i praktiken återstår mer att se.  

För i ordförandeskapets rapport, som inte förankrats bland de andra medlemsländerna, lyfter också ordförandeskapet en formulering som känns igen från den senaste tidens debatt, men inte från dessa avsändare. ”Många medlemsländer vill se ett moratorium på nya regler”.

Rätt sak i rätt tid, men att sakta ner takten och stanna av, det är det sista Europa ska göra, och det är det sista Sverige ska göra.

Romina Pourmokhtari (L)
Sveriges klimat- och miljöminister

Källor till Altinget påpekar att ”många” i sammanhanget inte betyder att det finns en majoritet bakom uppmaningen.

Men mot bakgrund av både den franska presidentens påtryckning som är i linje med europeiska intresseorganisationen Business Europes utspel om en paus för ytterligare miljölagstiftning, så reser tongångarna den fråga som också väckts från flera miljöorganisationer – vad innebär detta för framtida delar i ”EU:s gröna giv?”

EU-kommissionen tror på egna bud

I bakgrunden finns också en annan diskussion – om ytterligare makt ska ges till ”överrockar” hos EU-kommissionen, där bland annat Nämnden för lagstiftningskontroll uppmärksammats tidigare för att bromsa just miljölagstiftning.

EU-kommissionens svar på frågan hittills, enligt källor i Berlaymont, är att man anser att de egna åtgärderna som dragits igång ger tillräckliga svar.

– Vi väntar oss inga nya direktiv, och samtidigt är det så att vi fortsatt har förordningsstadgat initiativrätten på ett antal områden, säger en källa till Altinget.

”EU-kommissionen måste svara”

Men hos ordförandeskapskällor pekar man på att trycket på ett nytt tänk från kommissionen är reellt, och att nu det handlar om att se vad EU-kommissionen levererar för faktisk ”regelförenkling”.

– Det får exempelvis inte bli att rapporteringskrav leder till vi cementerar en situation där storföretag kan anlita enorma regelefterlevnadsavdelningar som gör att de inte har något problem att leva upp till regelverk, samtidigt som små och medelstora företag inte har en chans att ta sig in, säger en källa.

Pourmokhtari: Det är helt fel inställning

En av dem som anser att en ”regelpaus” är helt fel väg att gå är Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), som Altinget når på telefon under toppmötet.

Jag blir oerhört bekymrad när jag hör politiker som Macron säga att ”nu får det vara nog med miljölagstiftning.

Romina Pourmokhtari (L)
Sveriges klimat- och miljöminister

– Jag blir oerhört bekymrad när jag hör politiker som Macron säga att ”nu får det vara nog med miljölagstiftning.” Det är helt fel inställning. Vi behöver hålla i takten. Det gäller inte bara Europa, utan det gäller också Sverige. Och då handlar det om att våga vara modig nog att se vad det är för politik som ger effekt, och vad är det som inte gör det, säger Pourmokhtari till Altinget och fortsätter:

– För annars kan man inte bedriva klimatpolitik i bistra ekonomiska tider, utan man behöver prioritera hårt och vara tydlig med ett svar på frågan: ”Ger den här politiska insatsen – särskilt om det är pengar inblandat – rätt effekt just nu?”

Gör politiken inte det, så ska man ändra på den – även om det är obekvämt, menar Pourmokhtari.

– Ett sådant typexempel på det är elbilsbonusen. För det är klart att elbilshandlare tyckte det var fantastiskt med statliga subventioner, och de blev buttra och bekymrade när man tog bort den. Men man kan inte lägga sju miljarder på subventioner av fabriksnya elbilar i tider av hög inflation, säger Pourmokhtari och tillägger:

– Rätt sak i rätt tid, men att sakta ner takten och stanna av, det är det sista Europa ska göra, och det är det sista Sverige ska göra.