Peter Kullgren måste göra sitt yttersta för det småskaliga kustfisket

I jämförelse med alla andra kriser för miljön och klimatet framstår misshushållningen med fiskbestånden som en av de mest vettlösa. De svenska kustvattnen hör i dag till de mest utfiskade, och resan mot botten har nu kommit till själva grundstrukturen i Östersjöns ekosystem: sill- och strömmingsbestånden.

Ger en annorlunda bild 

Det yttersta ansvaret vilar på EU:s fiskeministar och deras årliga beslut om fiskekvoter. Till sin hjälp har de en rad expertorgan som ger information, råd och uppmaningar. Så hur agerade ministrarna senast utifrån den förhandsinformation de fått?

Strömmingen i Bottniska viken har minskat kraftigt de senaste åren och beståndet bedöms löpa stor risk att hamna under Blim till år 2025 – även om fisketrycket sänks till noll.

I en replik i Aftonbladet säger sig landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) vilja värna fiskbestånden och kustfisket, och menar att han gjorde mer än de flesta i detta avseende. En närmare titt på hela beslutsprocessen ger dock en annorlunda bild.

Bedömningen av sillen, eller, strömmingen i centrala Östersjön är att beståndet har legat under Blim (referensvärdet för om beståndet är utanför biologiskt säkra gränser) under merparten av de senaste 30 år och kommer att göra så även under 2025.

Strömmingen i Bottniska viken har minskat kraftigt de senaste åren och beståndet bedöms löpa stor risk att hamna under Blim till år 2025 – även om fisketrycket sänks till noll.

Stopp för allt riktat sillfiske 

Utifrån dessa prognoser föreslog EU-kommissionen stopp för allt riktat sillfiske i centrala Östersjön och Bottniska viken, samt införande av bifångstkvoter:

• 1 000 ton strömming i Bottniska viken (svensk andel 180 ton)
• 28 000 ton sill, och strömming i centrala Östersjön (svensk andel 9 548 ton).

Regeringens expertmyndighet, Havs- och vattenmyndigheten, Hav, uppmanade regeringen att stödja huvuddelarna i kommissionens förslag. Angående centrala Östersjön menade Hav att ”ett begränsat riktat sillfiske för direkt användning som livsmedel bör kunna rymmas inom denna bifångstkvot”.

För beståndet i Bottniska viken menade Hav att man ”endast bör tillåta ett begränsat fiske som bedrivs med fokus på humankonsumtion.”

Röstade nej till förslaget 

En knapp månad senare meddelade Peter Kullgren att han tänkte säga nej till kommissionens förslag eftersom det skulle lägga ”en våt filt” över det småskaliga kustfisket för humankonsumtion.

Vid ministermötet följde Sverige majoriteten, röstade ned kommissionens förslag – vilket resulterade i betydligt högre kvoter under 2024 än vad expertorganen förordat: 55 000 ton istället för 1 000 ton i Bottniska viken och 40 300 ton istället för 28 000 ton i centrala Östersjön.

Kullgren försvarade beslutet med att EU-kommissionens förslag hade inneburit att sill eller strömming bara kunde fångas ”av stora båtar som bifångst till skarpsill. Inga undantag för småskaligt fiske var möjliga, enligt kommissionen”. Det är en sanning med modifikation. Kommissionen ger endast förslag. De slutliga besluten fattas av ministerrådet – som mycket väl hade kunnat föreslå stopp för riktat fiske, bifångstkvoter och vissa undantag för småskaligt kustfiske.

Stoppar endast det småskaliga fisket 

Enligt Peter Kullgren nådde Sverige även framgång i beslut om trålfiskestopp i centrala Östersjön under april–maj för att skydda sillens lek. Men det storskaliga industrifisket bedrivs inte på lekande sill och strömming utan på övervintrande stim som samlas längs ostkusten under januari–mars, det vill säga innan lek. Årets lekfiskestopp sätter bara stopp för småskaliga kustfisket.

Utifrån den samlade information som låg på bordet inför kvotförhandlingarna i ministerrådet senast är det svårt att se att Peter Kullgren och de andra fiskeministrarna gjorde sitt yttersta för att hjälpa sillbestånden och de småskaliga kustfiskarna. Fokus verkar snarare ha legat på att inte låta sillbeståndens usla status sätta käppar i hjulen för fortsatt råvarutillförsel till fiskmjölsindustrin.