Nej, Sverige håller inte på att utrota älgen

Sveriges älgstam är knappt hälften av vad den var på 1980-talet. Men den är i storleksordning 10-15 gånger större än vad den var för 100 år sedan. I Sverige har vi världens största älgstam om man räknar antal älgar per ytenhet skogsmark.

Skogsägare drabbas ekonomiskt

Sedan drygt 10 år tillbaka genomför Skogsstyrelsen varje år den så kallade Älgbetesinventeringen. Namnet är missvisade – Älgbetesinventeringen mäter skadorna på tallens toppskott oavsett vilket djur som orsakat dem. Den är framtagen för att mäta viltskador på tallar och mäter inte hur stor älgstammen är. Forskarna är förvånade över att det även i områden utan andra klövvilt än älg är en oväntat låg korrelation mellan betesskador och nivå på älgstammen. Vad beror det på?

Enligt senaste Älgbetesinventeringen är elva procent av årets alla toppskott på tallarna betade. Den totala andelen oskadade tallar (tallar mellan 1-4 meter) är 64 procent. Det är mycket svårt att uppskatta vad det betyder ekonomiskt för skogsägare. Det finns flera faktorer som påverkar kalkylresultatet. Skogsägaren får 50 procent mer för timmer och massaved än för ett år sedan. Ska man räkna på dagens virkespriser? På dagens ränta? Hur mycket timmerandelen sjunker när toppskotten betas? Och tvingas man vänta ytterligare fem eller tio år innan man kan avverka skogen?

I snitt är bruttovärdet av den årliga tillväxten i våra skogar i storleksordning 3 000-4 000 kronor per hektar och år. Nuvarande nivå på betesskador innebär att skogsägaren årligen tappar mellan ett par hundralappar upp till 1 000 kronor per hektar och år. Räknat på hela Sverige handlar det om ofattbara fem till tio miljarder kronor per år. Skogsstyrelsen har gjort beräkningar som visar att värdet av vad den svenska skogsindustrin förlorar är i samma storleksordning. Normala nivåer för jaktarrenden är nästan ”felräkningspengar” om man jämför med kostnaderna för betesskadorna.

Bärrisen minskar oroväckande snabbt

Många anser nog att betesskadorna och konsekvenserna bara är en fråga för skogsägarna och jägarna – men det stämmer inte. Eftersom samhället tappar skatteintäkter, pengar som kunde gått till exempelvis vård eller Polisens verksamhet, påverkas alla.

Det höga betestrycket gör tillsammans med allt tätare skogar att bärrisen minskar oroväckande snabbt. Förr var hyggen röda av hallon och rallarros/mjölke men så är det inte längre. Vad betyder det för den biologiska mångfalden? Vem vet. Det lär finnas fler arter på den så kallade rödlistan för att vi har ett så högt betestryck som påverkar den biologiska mångfalden.

Många anser nog att betesskadorna och konsekvenserna bara är en fråga för skogsägarna och jägarna – men det stämmer inte.

Antalet lövträd och volymen lövträd i våra skogar har varit på en rätt låg nivå men de ökar sedan 50 år relativt sett dramatiskt – ändå har vi nu rekordhöga betesskador. Hur hänger det ihop? I debatten om förvaltning av våra vilda djur är det en salig blandning av högt och lågt, gissningar och fakta. Nu är det dags att vi håller oss till fakta och seriöst försöker lösa detta.

Mer forskning krävs

Vi måste ha en helhetssyn och forska mer på exempelvis: hur vi kan minska betesskadorna och hur fodertillgång och nivå på olika viltstammar påverkar varandra (inklusive varg). Samt hur klimatförändringarna påverkar antalet kalvar som en älgko får (och kalvarnas vikt) och om målet på fem procent skador på tallplantor är rimligt.

Förra regeringen gav Skogsstyrelsen och Naturvårdverket uppdrag i regleringsbrevet att sänka betesskadorna i skogen till fem procent. Nuvarande regering tycks stödja inriktningen om att vi måste sänka betesskadorna, men hur ska vi nå dit?

Nej, vi är inte på väg att utrota älgen.