Sanna har varit på Altinget sedan våren 2020. Tidigare var hon debattchef på Dagens Samhälle och dessförinnan har hon arbetat som ledarskribent bland annat på Svenska Dagbladet och Södermanlands Nyheter. Sanna har även en bakgrund i kultur/scenkonstområdet som producent och kommunikatör.
Med Ungerns ja skriver Ulf Kristersson in sig i historieböckerna
Nu ska allt vara klart. Turkiet har sagt ja. Ungern säger ja. Äntligen får regeringen Kristersson sin seger: att föra in Sverige i Nato. Eller?
Sanna Rayman
Chefredaktör och ansvarig utgivareNatointrädet skulle vara en seger för regeringen Kristersson. En sådan där opinionsmässig plusfaktorgrej som en M-ledd regering skulle ha lättare att ta i hamn än Magdalena Andersson, som ju omedelbart stötte på turkisk patrull efter den socialdemokratiska omsvängningen för knappt två år sedan. M tog makten med sitt Tidölag – och nu skulle man svepa in och slutföra det som S inte klarat.
Riktigt så blev det nu inte, som vi alla vet. I stället blev det en följetong av mer eller mindre förödmjukande och obegripliga möten, rubriker och förhandlingar där Sverige och Ulf Kristersson mest bara blev en bricka i den turkiske presidenten Erdoğans spel i valrörelser och om F16-plan.
Plusfaktorgrejen förvandlades till en årslång huvudvärk. Och som om det inte vore nog behövde Ungerns premiärminister Viktor Orbán strykas medhårs ungefär lika länge, vilket i förra veckan kulminerade i ett möte och ett avtal mellan de två länderna på det försvarsindustriella området.
Äntligen får regeringen sin seger – eller?
Nu ska allt vara klart. Turkiet har sagt ja. Ungern säger ja. Äntligen får regeringen Kristersson sin seger: att föra in Sverige i Nato.
Eller?
Jodå, det är givetvis en seger. Kristersson slutför en process som hans sida i politiken velat ha länge – och en process som hans företrädare på statsministerposten påbörjade, men inte kunde ta i hamn. Det är, hur man än mäter och räknar, en framgång.
Samtidigt, det är svårt att bortse ifrån, så har själva långbänken och nesligheten i processen förstört lite av glansen. Det blev inte riktigt så galant som det var tänkt.
En snabb process, slutförd när försvarsfrågan toppade dagordningen, hand i hand med Finland, hade varit en snyggare målgång än att pusta i kapp en bra bit efter – när allmänheten börjat sucka och skratta åt alltihop.
Kristersson i historieböckerna
Å andra sidan är det där bara opinion och dagsform i debatterna. Politiker är visserligen oerhört intresserade av opinion och att ta pluspoäng där man kan, naturligtvis.
Men, man ska kanske inte glömma bort i allt analyserande och kommenterande att man går in i politiken också för att man är intresserad av reell förändring. Med Ungerns ja har regeringen Kristersson nu åstadkommit en reell och genomgripande förändring i svensk säkerhetspolitik som är helt i linje med vad borgerliga politiker och borgerliga väljare har velat i decennier.
I historieböckerna så kommer Ulf Kristersson att vara statsministern som tog Sverige in i Nato. En ödets ironi i sammanhanget är att historieböckerna förmodligen kommer ägna betydligt fler rader åt Socialdemokraternas omsvängning i Natofrågan än om det faktiska medlemsklivet. Men sånt är nu livet för en svensk moderat statsminister.