Luf: Ingen chans att samhället blir narkotikafritt när inte ens riksdagen är det

Reaktionerna efter avslöjandet att spår av kokain gick att hitta hos flera av partiernas riksdagskanslier förra veckan är ytterligare ett bevis för det stigma samhället har kring beroendesjukdomar.

Kokainmissbrukare behöver vård

Starkast, och sin vana trogen mest reaktionärt, reagerade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som krävde att all riksdagspersonal skulle drogtestas. Självklart ska ingen bruka kokain under arbetstid, särskilt inte de med ansvaret att styra vårt land. Men den som lider av så pass tungt beroende att hen väljer väljer att använda kokain under arbetstid behöver vård, inte straff. Detta gäller förstås även för riksdagsledamöter, tjänstemän eller utomstående besökare i Sveriges riksdag.

Det är förstås problematiskt ifall en högt uppsatt politiker lider av kokainmissbruk. Precis som med vilken sjukdom som helst påverkas livet och hälsan negativt och riskerar att hindra människor från att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Det går att jämföra med utbrändhet, något som drabbat flera politiker i närtid. Skillnaden är att de som har drabbats av utbrändhet kan söka vård och sedan bygga upp sitt liv igen efter de har fått det stöd de behöver. Den som lider av narkotikamissbruk har inte samma möjlighet att få vård och bygga upp sitt liv igen. Detta på grund av de lagar som har skrivits i samma korridorer där kokainmissbruk tycks vara ett allvarligt arbetsplatsproblem.

Riksdagshuset kryllar av hycklare

Lösningen är inte som SD vill, att drogtesta hela riksdagen. Drogtester är både integritetskränkande och ineffektiva för att komma åt de som lever med missbruk. Genom att testa hela riksdagen kan vi ändå inte se vilka som brukar kokain under arbetstid, man testar positivt flera dagar efter man har brukat. Det skulle bara avslöja det vi redan vet; att riksdagshuset kryllar av hycklare. Alla riksdagsledamöter och tjänstemän har fortfarande rättigheter som inte bör inskränkas, bara för att de arbetar i riksdagen betyder det inte att alla deras samtal ska avlyssnas, att polisen har rätt att göra regelbundna husrannsakan eller att man kan inskränka deras kroppsliga integritet.

I över 30 år har riksdagen strävat mot ett narkotikafritt samhälle, och de har inte lyckats uppnå ens ett narkotikafritt riksdagshus.

Om man verkligen vill förhindra att personer med beroendesjukdomar låter deras sjukdom drabba arbetet i riksdagen så borde man avkriminalisera eget bruk av narkotika, så att de som behöver kan söka den vård de har rätt till utan stigma och rädsla för eventuella konsekvenser.

Det finns säkert någon läsare som undrar varför man inte ska straffa riksdagsledamöter som medvetet finansierar kriminalitet. Det kan tyckas vara en rimlig invändning, men det håller inte om vi klarar av att resa oss över viljan att straffa den som gjort fel. Om målet är att minska gängens inkomster är det allra viktigaste att missbrukarna som sitter i gängens klor blir av med sitt missbruk. På så sätt blir gängen också av med pålitliga inkomstkällor.

Avkriminalisera narkotika

I över 30 år har riksdagen strävat mot ett narkotikafritt samhälle, och de har inte ens lyckats uppnå ett narkotikafritt riksdagshus. Värre är att politiken har lett till Nordens högsta narkotikadödlighet och fler människor i missbruk än efter andra världskriget när amfetamin fortfarande kunde köpas receptfritt på apoteket. Det är dags att byta kurs. Ett första steg för riksdagen borde vara att avkriminalisera eget bruk av narkotika, om inte annat än för sin egen skull.